söndag 19 december 2010

Midvinterblot- Urmåne





December fullmånen sammanfaller i år med midvintersolståndet. Dessutom har det varit en månförmörkelse. Den 21 december är som ett stort kinderägg - en dag full av möjligheter och överraskningar.

Midvintersolståndet är den första högtiden i det hedniska året. Traditionellt så firas Solgudinnans födelse denna dag. Gudinnan finns i form av ett frö, en spirande tanke eller ett ofött projekt. Det är en bra dag att göra planer för det kommande året. Spå, göra års stjärnor, kalla på ditt orakel och dra årsrunor.

Avsluta gammalt och börja på nytt
Det är hög tid att göra årsbokslut (om du inte gjorde det vid förmödersnatten). Tänk över vad som har hänt det gångna året. Samla dina goda minnen i din svarta bok, gärna med foton, bilder eller målningar.

På samma sätt kan du göra ett årscollage för nästa år. Leta efter bilder som symboliserar det du vill arbeta med, att klä sig i speciella färger kan hjälpa till- känn efter vilka som blir dina färger nästa år. Månsystrarna kommer att ses i mycket gröna och turkosa kläder till exempel.

Månsystrarna hade sitt gemensamma firande redan för en vecka sedan och vi har dragit våra årsrunor. Jag har tackat Lagu för ett givande år och välkomnar nu Ur och allt vad denna runa har med sig. Vi har tackat de Gudinnor som har varit våra följeslagare detta år och vi har bjudit in nya Gudinnor som vi kommer arbeta med det kommande året. Avsluta och börja på nytt är ett genomgående tema för midvintersolståndet.

Urs måne
Det nya årets första måne döper jag till Ur-måne efter min årsruna. Ur handlar om någon slags början, en födelse, någots yttersta ursprung, att sluta en cykel och börja en ny. Ur står för utmaningar som har med det okända att göra. Det finns en kreativ kraft i denna runa och samtidigt den tveksamhet man kan känna inför något nytt och okänt. Ur står för vår fria vilja - vår förmåga att fatta nya beslut som leder till nya möten och sammanhang.

Jag låter dessa Urgamla energier fylla min kropp och min själ under detta årets mörkaste dygn. Jag går i mörka kläder, tar det lugnt och låter mitt sinne påverkas av så få yttre störningar som möjligt. Månens starka helande kraft samarbetar med Ur runan för att balansera mig och ge mig en bra start på det nya året. Jag lyssnar inåt och med månljuden tonar jag in mig på Syster Månes frekvens och lättar mitt hjärta för henne. Månljuden är en speciell ljudmeditation som jag har gjort av och till i många år. Varje ljud vibrerar i ett av kroppens chakran. Det känns skönt och befriande, allt blir mycket lättare.

FullMånträff den 19 januari


MånSyster Luna är mina allra bästa vän. Hon vet alla mina hemligheter, mina förhoppningar, min längtan och mina sorger. Hon bestämmer rytmen i mitt liv och när jag lever i samklang med henne mår jag som allra bäst.

I januari börjar mina fullmåneträffar. I en trygg kvinnocirkel kommer vi att arbeta med månljuden och göra meditationer där vi använder månkraften på olika sätt beroende på årstid och väder. Månkraften är oerhört direkt och påtaglig. Är det klartväder finns en helt annan energi än om det är mulet. Vi kommer utforska våra egna inre måncykler.

Ingen fiskare skulle väl någonsin slänga ut sina nät när det är ebb…. Varför gör vi det, gång på gång? När man känner sin egen inre måne kan man planera sitt liv på ett bättre sätt och lägga energikrävande aktiviteter när man har som mest energi.

Hur är din egen måne? Hur går din måncykel? Prova att göra din egen månkalender och markera hur du mår under en månads tid. Jämför med månens bana. Ser du något mönster?

Månträffarna arrangeras i samarbete med Gudinneföreningen Vanadis.
Kostnad för medlemmar : 50 kr, för icke medlemmar 100 kr.
Passa på och bli medlem nu! Årsmedlemskap kostar 200 kr.

Första träffen blir den 19 januari kl 18:30 i Kristianstad

Planera redan nu in vårens träffar!
16 februari
16 mars alternativt 19 mars med vårdagjämningsfirande
20 april
18 maj
15 juni

Är du intresserad av att delta i Fullmåneträffarna?
Anmäl dig till Willenda på willenda7@ gmail.com eller 0708-422149

Varmt välkommen under fullmånen!

Bilden av månförmörkelsen är tagen av min goda vän Roland Lithander som gick till sommarlandet i början av oktober.

fredag 17 december 2010

Vi har fått ett pris!


Vår blogg har fått ett vandringspris!!!!
Vi har en liten men trofast skara läsare och en av dessa, Neina, har lämnat ett vandringspris till oss. Jag har kopierat hennes motivering här:

Mycket glädjande, och inspirerande att besöka den här bloggen, som drivs av kunniga och visa kvinnor i södra Sverige. Bilderna vi får ta del av är underbara. Firanden som beskrivs väcker längtan. Reflektioner kring livet, naturen och gudinnor visar på stort djup. Hoppas att ni fortsätter länge, länge.

Vi ska sola oss i glansen och fundera på hur vi skickar bollen vidare. Just nu säger vi bara TACK; TACK; TACK.
Sen återstår det svåra för oss att enas om tre böcker som vi kan rekomendera.... jag vet en självklar redan...
Stay tuned.....

söndag 5 december 2010

Att hitta sina rötter....


Jag har alltid varit avundsjuk på de av mina vänner som har riktiga rötter. Som vet var de kommer ifrån och kanske till och med har en släktgård eller ett sommarställe att åka till.
Genom olika typer av magi och i olika
sammanhang har jag försökt knyta band med och träffa några av alla mina förmödrar. Det har varit ett sätt för mig att försöka finna mitt ursprung.

För tre år sedan åkte jag till Österbotten med min faster. 100-års dagen av min farfars födelse skulle firas. Min farfars mor var en av sju syskon som alla bott i eller runt Nykarleby så här var en hel stad som visste vilka mina förfäder och förmödrar var. Jag var i Nykarleby en vecka och njöt av att höra den sjungande finlandsvenskan. Det slog mig att min pappa, som var född i Helsingfors men uppvuxen i Haparanda , inte hade någon som helst brytning. Att min mamma kom från dalarna skulle man inte heller kunna gissa.

Båda hade brutit med sitt förflutna och gjort allt för att dölja sitt ursprung.
Vi åkte aldrig till vare sig Haparanda eller dalarna på besök eller semestrar.
Vi åkte långt, långt åt andra hållet istället, vi brukade åka till Frankrike. Jag har under några år funderat över varför mina föräldrar flydde från sina rötter och varför berövade dom mig mina?


De senaste två åren har jag arbetat med Idun och Jungfruns energier. Vid Midvintersolståndet finns möjlighet att säga ett varmt tack och farväl och att bjuda in någon annan Gudinna som följeslagare till det kommande året. Jag har länge vetat att mina och Iduns vägar skulle skiljas, men vem skulle jag bjuda in i stället?

För någon vecka sedan skulle jag dekorera mitt vinteraltare. Jag ville ha en gren som hängde i taket. På den skulle jag kunna hänga mina dekorationer, smycken, fjädrar och prismor. Jag visste att man hade gallrat skog i närheten och gick ut på jakt efter den perfekta grenen. Jag hade bara gått en kort sträcka när jag såg en stor hög med tallrötter på en stubbåker.



Jag stod fascinerad och tittade på de vackra tallrötterna ; vridna , knotiga och väl förgrenade. Jag insåg att dom skulle vara perfekta över mitt altare och började kliva runt högen. Det var svårt att välja och till slut hade jag en liten rotbukett. Det var en väldigt speciell energi bland rötterna. Dom var både glada att var över jord och se hur vi hade det men samtidigt ville dom ner, tillbakas ner i jorden. Då slog det mig att rötterna skulle kunna användas till fantastiska trollstavar och trumpinnar för resor ner i underjorden - ner till Hel.


HEL.......
Jag visste på en gång att där..... där hade jag nästa års följeslagare, nästa års guide...
och det kändes HELt rätt!

torsdag 2 december 2010

Magiskt arbete vid svartmåne - Vanadis Södra drar igång


När månen är som mörkast finns möjlighet att se djupt inåt i oss själva och i vår historia. Långt inne i våra kroppars skrymslen och vrår hittar vi de gamla fornnordiska gudinnorna. De lever också i marken, under jorden, i berg och hav. Svartmånemagi lämpar sig för visdomsletande och kraftsökande. Som skattjägare med facklorna högt söker vi oss fram i det kollektivt undermedvetna.

Söndagen den 5 decemeber hålls den första av årshjulets tretton svartmånemöten i Malmö.
Då vilar vi i tystnaden och möter Audhumbla - den fornnordiska kosmiska kon som finns där Skapelsen börjar.

Tisdagen den 4 januari
närmar vi oss isens och snöns gudinna Skade: jägarinnan som stödjer oss att söka efter det vi behöver och hålla vårt fokus.
Jag - Sofia - är värdinna och representerar vid dessa möten Gudinneföreningen Vanadis Södra.
Tiden är 18oo - 20oo. Plats meddelas vid anmälan.
Kostnad: gratis för medlemmar i Gudinneförenigen Vanadis, 100 kr per gång för icke medlemmar.
För anmälan: sofia@sofiaaxelsson.se eller 0737-530425.

söndag 28 november 2010

Isen, det femte elementet


Isen, det femte elementet i nordisk magi, är sammanbindande och en symbol för kristallerna som bygger upp världen. Det är ett element man måste ha förståelse för om man vill förstå nordisk magi. Den bästa läraren har vi som vanligt precis utanför knuten, i vår naturliga omgivning.



Det är också elementet som dominerar i Nifelheim, den ena extremen inom vilken världen är skapad, den andra är Muspelheim, eldens rike. Mellan dessa riken, mellan is och eld, skapades världen.


Isen kapslar in och bevarar, den drar samman och ökar trycket, komprimerar allt. När inlandsisarna drog över landet förändrades hela landskapet. Isens inverkan är djupgående och långverkande. När isen dominerar kan vi se detaljer vi annars missar: se långt, klart och djupt. Vi lär oss också att stå fast, ha tålamod och leva i förvissning. Allt tinar till våren. Under tiden kan vi skåda djupt och drömma klara, vakna drömmar.

(fotona från min gård)

torsdag 25 november 2010

Skade är här


Så kom hon då äntligen - Skade, snön och isens gudinna. Som jag har längtat, efter den vita snön och ljuset som reflekteras från dess yta. Inte bara för att mörkret och fukten började krypa innanför skinnet på mig, utan också därför att Skade påmint mig om sin närvaro de senaste månaderna och väckt en gammal längtan i mig.

Häromdagen gjorde jag en mask till henne som nu hänger på guldramen vid mitt altare. Jag gjorde också en helt ny stav, som är fantasifull med glaskulor, små, små stjärnor och trollsländor, samt ljust skinn och päls. Både masken och staven gjordes av sådant som legat länge och väntat. En gren jag plockat med mig hem i somras, men inte hittat någon plats till, och en mask som jag påbörjade för flera år sedan men aldrig blev nöjd med. Det känns talande. Att helhjärtat få bjuda Skade tillbaka in i mitt liv är något jag väntat på. Väntat på rätt tillfälle, rätt tillstånd, rätt omständigheter.

I flera år har jag arbetat intensivt med Mödrarna: med hem, pengar, arbete, relationer, allt det där som är grunden för ett gott liv. Vi behöver borra ner fötterna i jorden och värmas av solen som lyser på oss mellan varven. Vi behöver lita på vår förmåga att försörja oss, kunna laga soppa på en spik, få saker att växa och bygga oss ett hem med stort H. Vi behöver trygghet som kommer inifrån och syns runtom oss. För mig har det varit en lång resa, men nu har jag nått fram.

Vid vintersolståndet - som jag firar tillsammans med Klansyster Willenda redan den 12:e december - kommer jag att tacka Sunna som lyst upp mitt liv detta år, ja, tacka alla goda gudinnor som hjälpt mig ordna mitt bekväma, trygga liv med alla dess sociala möjligheter: Sunna, Freja, Ran, Gerd och Jord. Sen ska jag öppna famnen och med öppet hjärta välkomna Skade tillbaka: frostgnistrande, iskall, frihetstörstande, bergstark, fokuserad och skön som synden.

För i grunden är jag en Jungfru, och som alla jungfrur behöver jag en trygg bas att leka från. Snart åker vi ut och jagar, jag och Skade. Jagar nya drömmar och mål, eller skidar fram bara för rörelsens skull.

(Bilden kommer från deviant art och hittas här)

söndag 21 november 2010

Lagu måne

Det har regnat flera dagar och luften är så vattenmättad att man inte märker om det regnar eller bara är tät dimma. Jag åkte upp på Linderödsåsen tidigt i morse och dimman eller markfukten låg en halvmeter över backen. Någonstans ovanför all dimma fanns en sol som vi inte såg på hela dagen och nu i kväll finns en måne som jag känner i varje cell även om jag inte kan se den.


Med så mycket månvatten i rörelse funderar jag över hur andra människor känner sig. Känner alla av månen på samma sätt?
Antagligen inte.
Blir livet lättare om man vet hur ens egen måncykel går?
Troligtvis eller kanske ska jag inte vara så blygsam- Absolut!
Är man klok eller galen när man förlägger en kurs i tenntråds broderi på en fullmåne?

Att brodera med tenntråd var nytt för alla men vi hade olika mycket bakgrund av att "pyssla" tidigare. Det var intressant att observera hur en del deltagare dels var otåliga för att det inte gick fort nog och hur andra reagerade när det blev små fel och man fick backa nåt steg och kanske göra om. Eftersom jag inte kände dom så vet jag inte om de alltid beter sig såhär eller om dom var mån påverkade.

Det är många olika steg innan vi var klara och vår ledare hade klokt nog inte förberett vårt material alls. Prat av skvaller karaktär blandades med perioder av tystnad.
Vi fick göra alla moment själv och jag passade på att viska lite vatten mantran in i mitt armband.
Jag ska snart lämna tillbaka min Laguruna. Året är med lagu är snart slut men jag kommer behålla alla erfarenheter och mitt nya förhållnings sätt till elementet vatten.

Det svors en hel del MEN vad nöjda alla var när vi äntligen var klara. Alla hade dessutom offrat blod på sina alster- skinn nålen var sylvass.
- Jag kan inte minnas när jag gjorde något helt själv ! sa en av deltagarna. och tittade stolt på sitt fina armband.
- Jag kan inte minnas när jag hade en dag fär mig själv i stillhet sa en annan.

Syster måne finns med oss vad vi än gör och hur vi än gör det.
Hon ställer inga krav på dig.
Det gör bara du själv.

När gjorde du något helt själv?
När hade du en dag för dig själv?







måndag 15 november 2010

Vana systrar!

Månsystrars klan och Gudinneföreningen Vanadis spinner trådar över vårt avlånga land och bildar Vanadis Syd!

Den nystartade, spännande Gudinneföreningen Vanadis har sitt säte i Jämtland och deras arrangemang sker oftast i Östersund . Vi som bor längre ner i landet har en tid kunnat läsa om deras evenemang och träffar och har naturligtvis varit gröna i ansiktet av avundsjuka.
Nu har vi fått möjligheten att starta en sydgrupp och vi hoppas att ni ska tycka det är lika kul som vi. Månsystrars klan finns givetvis kvar och kommer blogga här som tidigare. Skillnaden blir att en del av våra evenemang görs i Vanadis syds regi.
Redan nu startar Vi. Varmt välkomna!


Svartmånekvällar med Sofia - Lär känna de nordiska Gudinnorna

Med början den 5:e december håller Jag- Sofia, Svartmånekvällar med tema utifrån en nordisk gudinna eller ett väsen som passar för årstiden.
Vi börjar med stillheten i Ginnungagapet och möter där Audhumbla. Sedan vandrar vi med olika Gudinnor och avslutar med Valkyriorna vid den trettonde svartmånen nästa höst.
Den som är med alla gångerna gör en rejäl resa tillsammans med mig och jag ser fram emot ressällskapet. Du kan också välja att komma bara de gånger det passar dig.
Plats : Malmö under vintern

Fullmånekvällar med Willenda
Kvinnor har levt med fullmånen under årtusenden men vad har vi för relation till syster måne nu förtiden? Genom meditation, trumresor och samtal hämtar vi månkraft. Vi utforskar en del av de många mångudinnor som finns över världen. Preliminär start 19 januari.
Plats: Kristianstadtrakten

Mer info
Mer information om dessa evenemang kommer inom kort. Tills dess kan du passa på att bli medlem i Vanadis. Håll dig uppdaterad genom Vanadis föreningens blogg och facebook-sida

fredag 12 november 2010

HEL-ad


Hur går VI vidare? frågade han.
Jag insåg att för mig fanns bara en möjlighet- att förlåta.
- Vi chockar alla och går och äter lunch tillsammans! svarade jag.

Jag hade just haft ett långt samtal med den man som kränkte mig för en vecka sedan. Jag har gått hela veckan och väntat på att han ska ta första steget och komma med en förklaring. Dagarna har gått och varje gång jag har sett honom har jag gått omvägar. I måndags hamnade vi på ett möte tillsammans och allt jag kunde tänka på var att hålla min sköld i kontroll.

Stärkt av mina drömsystrar i onsdags insåg jag att jag var tvungen att konfrontera honom om något skulle hända vilket jag gjorde igår. Vi hade ett bra samtal. Det började med att han "inte förstod alls, kände inte igen bilden jag beskrev" och så vidare. Men som en papegoja upprepade jag vad som hade hänt och hur jag hade uppfattat situationen. Till slut förstod han och bad om ursäkt och garanterade att detta inte skulle hända igen. Sen frågade han hur går VI vidare?

I ett annat liv för inte alls så länge sedan hade jag bara rest mig skakat hand och muttrat något om att vi fick kommunicera bättre i framtiden. Därefter hade jag gått. Jag kanske hade mått bra men långsint som jag är hade detta gnagt i mig en lång tid därefter.

Men mitt nya jag, som vet att vi är inne i förlåtelsens tid, öppnade sitt hjärta och skickade ut en känsla av förlåtelse snabbare än jag hann blinka. Jag behövde inte ens tänka för det fanns ingen annan möjlighet.

Resten av dagen mådde jag hur bra som helst. Jag var på ett träningspass med afrikansk dans på kvällen och energin som drev mig hade inte med ilska att göra- bara livsglädje.

För mig var det här en stor erfarenhet och lärdom. Jag är stolt över mitt nya kloka jag och ska göra allt jag kan för att detta inte ska bli en engångshändelse. Jag har fått se Hels barmhärtiga sida och även om det var en smärtsam väg så är jag oerhört tacksam över lärdomen.




måndag 8 november 2010

Rimfaxe kom på besök...




och märkliga mönster uppstod i min höst trädgård





ambraträdets blad fick vackra vita kanter







och fåren ull blev till änglahår!

fredag 5 november 2010

Heligt Förbannad

Jag skulle hitta på en bra rubrik till mitt sinnestillstånd och tyckte rubriken Heligt Förbannad var bra och ordvitsig tills jag började fundera på vad det egentligen betydde.... är jag förbannad av Hel..?? Det var ju inte riktigt så jag tänkte men vi kan strunta i det för ett ögonblick.
Jag har idag varit ARG!
SKITARG!
Får man vara det när det är Hels vecka, Mayaenergierna har vänt och vi är inne i en tre veckors tid av förlåtelse? Jag borde helst stå med ett öppet hjärta, le och förlåta MEN JAG KAN INTE!!!

Jag har i dag på min arbetsplats blivit totalt överkörd, detta inför kollegor och mina två chefer.
Och ingen gjorde någonting. Jag vill inte gå in närmare på situationen eftersom den känns ouppklarad, däremot vill jag berätta om ilskan och alla de känslor jag har brottats med sedan detta hände.

Först var jag bara tvärförbannad och som tur vad så var det redan bestämt att jag skulle lämna detta hemska möte tidigare, så jag gick rätt snart efter attacken.
Jag skakade när jag skulle äta min snabblunch.
På nästa möte vara jag allt annat än koncentrerad. Det var ett web/telefonmöte och tur var det. Ingen såg att jag satt och sorterade pärmar istället för att lyssna med 100 % uppmärksamhet.
Mina chefer tittade in under denna mötestid och vi småpratade, dom hade inte vetat något om detta i förväg och lovade "ta tag i detta".

Jag fortsatte med div ostrukturerade jobb några timmar till- och faktiskt, jag satt lite och väntade mig att den person som hade sårat mig så djupt skulle komma och prata om saken.
Tror ni det blev så??
Nej.
Under tiden hade min ilska börjat övergå i diverse hämdtankar.
Allt jag skulle göra.
Om jag hade velat.
Alla typer av hemsk äcklig skademagi- allt for igenom mitt huvud som den primitiva varelse jag var just då.
Men jag hejdade mig och gjorde ingenting för jag vet bättre och kanske började mitt öppna hjärta protestera tyst fast ingen lyssnade.

Jag åkte hemmåt och svor över att det inte fanns någon ved att hugga eller något afrikansk danspass att gå på. Ringde till slut Esmeralda som trots sin sjukdom reagerade precis så som en bästa kompis ska göra i dylika sammanhang-
" Vi gör magin tillsammans, så blir det bättre och starkare".
Vi resonerade och skrattade åt allt vi skulle kunna göra men snart gick diskussionen över i vilken slags musik man spelar när man är riktigt arg. Esmeralda spelar hårdrock, vilket jag faktiskt inte hade en aning om! Hon skickade mig snabbt några länkar som jag lyssnade på och jag kunde konstatera att detta stämde inte med min ilska. Så jag försökte hitta egen ilskemusik. Det jag tills slut fastnade för var en Kate Nash skiva som har några år på nacken. Du känner säkert igen hitlåten Foundations....en annan mycket bra låt är Dickhead...




Jag har nu börjat bli mitt mer normala jag men lite har jag fått att reflektera över.
Jag kände sedan tidigare till utrycket förblindad av sorg. Idag har jag upptäckt att jag kan bli förblindad av ilska. Det var ingen angenäm känsla och som tur var kunde jag rätt snabbt kontrollera mig själv. Men tänk på alla som inte kan det, som bara mal vidare i ilskan....

När jag satt och lyssnade på min ilskemusik tänkte jag på den underbara kväll vi hade sist med drömsystrarna. En av deltagarna hade i helgen varit och lyssnat på Little Grandmother i Köpenhamn och hennes huvudbudskap var att det finns bara kärlek.
Det blir mitt mantra resten av helgen.
Samtidigt vill jag hitta en personlig handlingsplan för hur jag ska göra när jag blir arg nästa gång.
Hur gör DU?
Har du tips på annan bra argmusik eller annan bra argterapi?

Hur gick det med Heligt förbannad???
Det får vi fundera vidare på......

fredag 29 oktober 2010

Hagelrunan och Hels afton

Hagelrunan är det kristalliserade mönstrets runa. Hagel innehåller iskristaller som är vackra att se på, men kan vara farligt och ödeläggande om de faller som stora ägg från himlen. Skrämmande som Hel, som vaktar denna runa och håller dess krafter i sin famn. Avbrott, utbrott, benbrott och genombrott. Precis som den mörka tiden runt Hels afton är detta ingen lätt energi. Men det kan vara fruktbar.
Bär Hagelrunan för att förstå saker på djupet och dra fram varandets sanna natur. Den är inte alltid vacker, men kan bana väg för utveckling längre fram. Dansa märklig tango med livets mörka krafter, ett steg hit, ett steg framåt, två tillbaks, sugande rytm nerifrån jorden, ett och annat bizzart hopp.
Så lever du också genom Hels afton. Allt är redan färdigt att födas, ligger i perfekta mönster och väntar. Ibland är det enda som behövs att städa undan det som ligger i vägen och tillåta det som ska hända att hända.

(bilden - Gudinnerunor från Sofia)

fredag 22 oktober 2010

Skulds måne



Skuld är den sista av de tre nornorna i nordisk mytologi. Nornorna spinner ödestrådarna som styr varje människas liv, från födseln till död. Den etymologiska betydelsen av ordet skuld är nödvändighet och Skuld väver vad som komma skall - vår framtid.


Precis som förra året ligger oktober månads fullmåne en vecka innan förmödersnatten och vi får en vecka med Hel- energi! Skulds måne ger oss möjlighet att göra ett bokslut över det gångna året. Vad har hänt i mitt liv? Hur har mitt spirituella liv förändrats och utvecklats? Och utifrån vad som har hänt- vad har jag för planer framöver och nästa år?


Det blir en dubbelbottnad planering för jag tror inte vi kan påverka ödestrådarna i alltför stor grad- vi kommer dit vi ska till slut ändå men vägen dit kan se olika ut. Och det är just vår väg vi kan påverka. Om jag vill åt ett speciellt håll kan jag vara öppen för de händelser som leder mig dit jag vill och säga nej tack till det som leder mig i motsatt riktning.


Förmödersnatten är årets stora orakelhögtid- spå i allt och vad som helst och det går bra att börja redan vid fullmånen! Jag kommer göra mitt bokslut och därefter plocka fram tarotkorten, runorna och mitt underbara harorakel.

Dessa hjälpmedel kommer berätta det jag redan vet innerst inne och när jag ser vad jag vet är det mycket enklare att sitta i månens sken och lyssna på min inre röst och fundera över - vad är nödvändigt föe mig just nu? Vad ska jag göra för att fortsätta växa?.





lördag 16 oktober 2010

Vad skrev vi i mörka oktober?

Det är mitt i oktober och Förmödrars afton kommer närmare. Som den reflektionens tid det är tittade jag igenom tidigare blogginlägg, både här och på min egen blogg Häxdansen. Jag ville se vad vi skrivit tidigare, kände vi likadant eller annorlunda. Jag hittade:

det här

och

det här

och

det här

och

det här

och

det här

och

det här

Det är både bekant och annorlunda. Men mest fascinerande är hur betydelsefull denna helgdag och denna tid uppenbarligen är för oss. Det slår mig varje år, och nu mer än någonsin.

söndag 10 oktober 2010

Min guru....

I dag har jag varit på en skön ridtur. Som så ofta vandrar tankarna iväg och ibland är jag långt borta från sadeln. Min häst är en väldigt känslig figur som vid dessa tillfällen brukar belöna mig med att gå rakt ut i skogen eller rakt ut på en åker när han känner att jag inte är med.

Idag fick han hjälp av årets fasan kycklingar som nu är unga osäkra, opålitliga flygfän. Dessa gick och smög i buskarna och hoppade upp rakt framför oss. Skuggi hoppade till och jag landade bryskt i sadeln.
Väl i nuet kunde jag på allvar njuta av den ljuvliga dagen och de vacka färgskiftningarna i träden.
Stararna som samlade sig i en stor flock inför sin resa till varmare länder.
Tranorna som låg och cirklade ovanför mig på jakt efter den perfekta vinden som för dem långt söderut.
Rönnbär,
nypon,
björnbär,
torkad majs,
halmbalar,
en skitande ko i motljus....
i nuet blir alla upplevelser vackra!

Min älskade häst - min bästa guru!

Bilden visar Skuggi som sover i eftermiddagssolen efter vår härliga tur...

söndag 3 oktober 2010

lördag 2 oktober 2010

Farväl Farbror R

Jag tittar på ett foto. En äldre man gör en Fred Astaire pose, iklädd svarta kostymbyxor och en svart t-shirt med ett vitt tryck på bröstet i form av en frackbröst och slips.Det är bara en av alla bilder jag har. Farbror R har varit sjuk en kort tid och ingen trodde att det skulle gå så fort.


Samma sak har jag hört både när det gällde min pappas död och min mammas. "Det gick så fort på slutet", och jag funderar över hur mycket vi själva kan styra?
Kan vi checka ut?
Farbror R väntade tills han fick träffa sin son och sitt barnbarn,
min pappa tills han hade träffat den som han hade utsett som officiant på sin begravning
och min mamma strax efter att jag viskade att hon kunde släppa taget- vi skulle klara oss ändå.


Det är ingen fråga som jag kan få något svar på. Jag kan bara hoppas att vi alla ha ett ögonblick där vi själva kan välja, ett vägskäl där det känns helt naturligt att ta en annan stig.
Jag funderar också över om min sorg är annorlunda för att jag har min Gudinnetro men kommer fram till att sorgen är nog densamma men att jag kanske manifesterar min sorg på ett annat sätt.

Som nu, när jag vill avsluta detta inlägg med ett musikinlägg. Något som är Farbror R för mig. Det kräver lite förklaring. Jag har kännt Farbror R sedan jag var två år. Våra familjer har umgåtts i mer än 40 år. När vi träffades hemma hos Farbror R så väcktes vi alltid med Gyllene Morgon....och då är nog Farbror R den minst religiösa människa jag känner. Eftersom de klipp jag hittade var hemska så får ni bara några rader ur texten...

Gyllne morgon
Gyllne morgon, gyllne morgon
sista natten svunnit hän.
Vi gå ut att möta Frälsaren med fröjd,
Halleluja, ära vare gud i höjd.

När den gyllne morgon de avsomnade
träda fram ur gravarna att Herren se
jubelrop och sång skall fylla himmelen
ty de kära evigt mötas få igen.

Leta sedan reda på Sigur Ros - Vaka på youtube så förstår du hur jag egentligen känner......

söndag 26 september 2010

Trummorna ljuder

Nio kvinnor i cirkel
trummorna ljuder
sång börjar läras
hästar springer med svansar högt
eken står stadigt och fast


nio kvinnor i cirkel
sången är mjuk
sången är hög
sången blandas med
jorden rik


nio kvinnor i cirkel
provar en stig
gammal som tiden själv
hästarna springer
hunden vaktar

gräshoppa grön gör sällskap på trumman
(gräshoppan står för resor i tid och rymd,
och för jämfota-hopp in i framtiden)

En del av mig sitter kvar och sjunger
i natt jag somnar till trummornas ljus
systrar, mödrar och döttrar
trådar vävs av rytmiskt ljud


söndag 19 september 2010

Trumma in hösten!

Nu är det dags för höstens första trumcirkel!
Söndag den 26 /9 kl 13-16 i Kylingaröd.

Trummans slag skapar ett rum där helande, trans och häxlig manifestation möjliggörs. Vårt mål är att höja energi för såväl Jorden som oss själva.
En trumcirkel är ett enkelt och kraftfullt sätt att umgås kring Gudinnan och kraften, oavsett vilken erfarenhet man än har.
Med våra röster förstärker vi trummans dans och vi sjunger enkla, mantraliknande sånger. Det krävs ingen förkunskap eller särskild talang, vi utgår från den kunskap ni deltagare har! Vi provar olika rytmer, vi övar och lär oss efterhand.

Vi vill att:
-du har en trumma (egen eller lånad)
-du deltar aktivt med trumma och sång efter bästa förmåga
-du respekterar Gudinnan, häxkonsten och/eller är öppen för de lärdomar som dyker upp
-du har din mobil avstängd under de timmar vi umgås

Vid varje träff kommer vi att bygga en kraftplats (ett altare) tillsammans. Ta gärna med dig ett föremål som du vill ladda med kraften vi skapar. Ta också med fika om du vill stanna en stund efteråt.

OBS! När vi börjar trumma har vi skapat en cirkel och behåller cirkelns energi genom att vara närvarande på alla sätt. Fika, cigg och andra stimuli får vänta tills vi är klara.

Vi kommer att vara på Camillas lilla gård som ligger några km utanför Degeberga. På Camillas marker finns gott om magiska platser. Kanske trummar vi under någon av de stora ekarna, vid den stora granen i bokskogen, vid den lilla bäcken eller på de öppna ängarna där doften av mynta hänger kvar i dina fotspår....

Klä dig klokt!! Vi går bara in om trummorna (eller vi) blir för ledsna av fukt.
Hör av dig till Sofia om du kommer.
Hör också av dig till Sofia om du INTE kommer!

Varmt Välkomna
Sofia och Willenda

Alla kan trumma!

fredag 17 september 2010

Höstdagjämning och Verdandis måne

Denna Höstdagjämning sammanfaller med fullmånen. Verdandis måne lyser upp vårt öde och vårt inre. Vi har fullt upp med att hamstra och ordna inför hösten. Men ta en stund och låt nornorna ta del i ditt liv. Verdandi är nutidens norna. Se vad du har och vart du står. I fullmånens sken kan mycket ses. De följande dagarna vill ingen missa.

tisdag 14 september 2010

En lila värld!

Nymånens energi sköljer över mig och jag målar om i mitt kök. Jag fastnar för en mörkt mättad auberginefärg och äggskalsvitt. När jag bläddrar i olika kataloger i färgaffären slås jag av alla olika lila nyanser som finns. Jag går vidare ut på stan och passerar flera inredningsbutiker; lila möbler och accesoarer. Jag kan köpa allt från lila osthyvlar till köksmattor och skärbrädor. För mig som har haft lila som favoritfärg i många år blir det lite för mycket....

Sen dyker en annan tanke upp. Vad händer med alla människor som plötsligt börjar ha mer lila i sin omgivning, som använder lila kläder? Visst måste de påverkas av färgens vibrationer på samma sätt som jag gör? Visst borde dom bli mer andliga och mottagliga för spirituella budskap? Hänger den senaste inrednings- och modetrenden ihop med Mayaprofetiorna och de omtalade energiskiften som väntas de kommande åren?

Jag tänder ett ljuslila klotljus och funderar vidare.....

tisdag 7 september 2010

Svartmåne....



I en veckas tid ha jag kännt att jag går i kola-
allt är segt och jag tänker långsamt.
Är det hjärnan som börjar gå i ide?
Jag som har fått så mycket sol denna sommar och speciellt den senaste veckan?
Jag tänker på svartmånen och att jag kanske borde göra en ceremoni.
Frågar klansyster Sofia men hon har bara flow, flow, flow.
Samtidigt så stödjer hon mig om jag vill bränna något, göra mig av med något..
och jag tänker ...
och jag tänker...
och inser...
att jag göder min egen svartmåne
med mina svarta tankar
lägger min energi där jag inte vill ha den
så genast byter jag fokus
och tänker på fyrverkerier, stjärnfall
och varma filtar istället.
Svårare än så behöver det inte vara.

Du kan inte känna något
Du inte tänker.

måndag 23 augusti 2010

Urds måne, Känslomåne, Fullmåne i Fiskarna,


Nu är fullmånen här igen. En Augustimåne i fiskarnas tecken: blött, rikt och andligt.

Vi passar på att släppa taget, flyta med, andas djupt och vara tacksamma. Det är en bra tid för skörd och bakåtblickar: plocka in örterna och minns vad du sått, samla inför vintern och tacka för allt du fått.

Ta en stund och se med själens ögon på ditt liv: se hur mycket du har, men kanske också sådant du bör städa undan. Rensa en låda eller varför inte den där bokhögen som legat och skräpat. Passa på att ge bort sådant du inte behöver. Vi går mot mörkret och i mörkret behöver vi utrymme för nya drömmar. Börja se inåt och hitta inspirationens gnista djupt därnere - hela hösten och vintertiden ligger framför oss och med det tid för skapande och kreativitet. Vad vill du åstadkomma som börjar djupt inombords, nu när sommarens utåtriktade aktiviteter lugnar ner sig?

Nu passar det bra med starka, levande och lugna färger som orange, roströd, skogsgrön och mörkt, mörkt blått. Livfullhet och djupsinne lever harmoniskt sida vid sida. Klä dig i tidens färger och känn hur det påverkar hela ditt system. Man kan faktiskt få allt, man behöver inte välja mellan ljus och mörker, mellan vila och aktivitet. Vi balanserar utan problem om vi är tillåtande nog - både mot oss själva och andra.

Texten ovan är till del en sammanställning. Jag ställde frågan vad denna fullmåne betydde till mina kamrater på facebook och fick många svar. Därför tänker jag också på hur mycket Vävens trådar byggs av just av våra samarbeten. Och hur tacksamma vi bör vara över våra kamrater, vänner och vår familj. Låt tanken färdas över dina relationer, gör en inventering: vem älskar du men har glömt tala om det? finns det någon som helt apropå förtjänar en present? finns det någon du bör dra dig undan från ett tag? Resonera inte för mycket utan låt känslorna tala: vem gör dig glad och fyller dig med energi, och vem gör dig lite fattigare i själen och trasslar till dina tankar? Du vet redan svaren.

Vi bygger vår Väv med våra tankar, känslor, intentioner, och våra relationer. Välj väl och välj bort när så krävs - det du väljer blir ditt Öde.

(Bild: Moonlight dreamweaver av Lindy Kehoe)

torsdag 12 augusti 2010

Fredag den 13 - fira vattnet i alla former!




Ännu en gång har vi helgdag! Fira denna Freja dag med att fira och ära vattnet i alla dess former. Börja dagen med en helig, renande dusch. Känn hur varje droppe är magisk och hur den innehåller hela universums sanning. Fundera över ; det vatten som nu renar min kropp- var kan det ha varit förr? Har jag delat mitt vatten med en dinosaurie eller med en mygga som sedan fastnade i bärnsten. Var mitt vatten med när Atlantis sjönk?

Jag har Lagu- vattenrunan som årsruna. För ett tag sedan berättade Sofia om sina runor och jag har dragit på mitt bidrag sedan dess. Jag har inte varit riktigt bekväm med min Laguruna. Jag är en dotter av jorden. I helgen fick jag via en speciell meditation veta att jag dessutom kom från en bergskedja i norra Afrika. Det kändes helt ok, mer ok än att dra Lagu som årsruna. Vatten, känslor, flyta med- fy vad jobbigt för ett jordbundet kontrollfreak som jag!!! Samtidigt har jag kämpat på och försökt närma mig detta element på olika sätt och det har gått bättre och bättre. Vid Midsommarsolståndet fick jag dessutom hjälp avkvatalsrunan Wynja och allt blev mycket lättare. Wynja handlar mycket om lekfullhelt, glädje, ta det inte så allvarligt.




Det stora genombrottet skedde nu i helgen. Jag var på en upplevelsehelg med underbara kärleksfulla kvinnor, systrar. Jag berättade om elementen för mina medsytrar och när jag på söndagmorgonen berättade om just vatten och hörde vad jag sa så nästan svindlade det för mina ögon.

Jag berättade att i vattenelementet finns
förälskelse och kärlek,
mod och drömmar,
vår intuition och fantasi,
det okända och kroppens dolda djup.
Här finns modet att möta våra djupaste känslor.
Medkänsla,
vänskap,
omtanke,
förlåtelse
och sorg.
Power to dare.

Det rituella arbetet i elementet vatten handlar mycket om att lita till sin intuition och att lyfta upp gamla minnen till en medveten nivå, inte bara erfarenheter utan minnen på cellnivå. Där hittar vi vår hela historia.

När jag berättade detta slogs jag av att här, i vattenelementet, I Lagus kraft, ligger en stor del av det som är nyckel till mitt andliga jag. Vi är så starkt sammankopplade att jag inte vet var jorden slutar och vattnet börjar. Men det gör ingenting för jag har sett en ny sida av mig själv. Jag har hittat mitt inre vatten, min själs egen källa! Det är den vackraste källan jag har sett och jag ska sköta om den på ett bättre sätt framöver. Även om denna källa är outsinlig så kan den förorenas eller bli tillfälligt blockerad, dämmas upp och översvämmas. Vattenkvaliten kan bli otjänlig, dess invånare kan bli förgiftade och dö. Inget av detta önskar jag min källa- och inte din heller.
Min källa börjar högt på en bergstopp i Atlasbergen.....



Var börjar din?

De fina runkorten har Klansyster Sofia gjort. Om vi tjatar riktigt mycket på henne kanske hon låter trycka upp dom så vi kan använda dom på RIKTIGT!!!

tisdag 10 augusti 2010

Nymåne!

Nymånen kommer de närmaste dagarna och redan nu kan den som är känslig känna av dess vibrerande energi. Nu är en bra tid att skörda och torka kryddor eller växter som du vill använda senare i vinter. Hösten står bakom hörnet- fånga dagen och njut av de sista sommardagarna! Lev nu!

I helgen fick jag denna text uppläst för mig. Att inte krympa mig för att andra ska må bättre ska hädanefter bli min yttersta sanning!

Vår djupaste rädsla

Är inte att vi är otillräckliga

Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker

som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva

hur skulle jag kunna vara genial,

underbar, begåvad, fantastisk?

Men, varför skulle inte Du vara det?

Du är ett Guds barn.

Att Du låtsas vara liten hjälper inte världen.

Det finns inget upplyst i att krympa

för att andra människor

inte skall känna sig osäkra i Din närhet.

Vi är alla avsedda att lysa

som barn gör.

Vi föddes för att manifestera

Guds härlighet

som är inom oss.

Det finns inte bara i några av oss.

Det finns i var och en!

Och då vi låter vårt eget ljus lysa,

ger vi omedvetet andra människor

tillåtelse att göra samma sak.

När vi är befriade från vår egen rädsla,

berfriar vår närvaro automatiskt andra!


Påstås ibland felaktigt vara en del av Nelson Mandelas installationstal 1994 men är egentligen skrivet av Marianne Williamsson , A course of Miracles

måndag 9 augusti 2010

Svarta måne

SVARTMÅNE. Ni vet vad det betyder. Gör vad som krävs.

fredag 23 juli 2010

Rans måne, ostmåne, rikedomsmåne


Fullmånen i veckan för Skördefesten (2 augusti). Det börja bli tid för tacksamhet, att få sjunka in i glädjen över allt vi har och allt vi får. Tiden fram till nu brukar vara hektisk och fylld av våra egna måsten. Nu är det tid att stanna upp och känna efter i själen och hjärtat; är jag på rätt spår, följer jag MIN väg, lever jag mitt liv? Värmen i hav och sjö är hög och det är behagligt att bada, rena sig, umgås med Ran och henns döttrar.

Sofia kommer att spendera fullmånen vid Ale stenar efter en helg av magiskt arbete vid kraftplatser, hav och vackra platser. Vet inte vem hon kommer att vara då – men lite närmare sig själv och Moder jord i hennes mest generösa aspekt är en god gissning.

Jag börjar sin semester med en helg i stillhet och tystnad. Ingen tv, ingen dator, ingen musik, inga sociala kontakter. Bara mötet med mig själv och gudinnan i olika former. Turer till havet och övernattning i templet eller under bar himmel i alvernas rike.

Vi fortsätter att dricka ljus och vara utomhus, men nu kan vi bättre se stjärnorna i de sköna sommarnätterna – stjärnorna och månens gula skiva. Att sitta i natten och bara glädjas är en bön god som någon. Ta med kudde och filt och sov ute om du kan. Räkna dina välsignelser.

Många ser fram emot kräftaftnar nu, och man kan ge extra tanke till Moder jord i just havets aspekt och den rikedom haven och sjöarna innebär.
Låt oss vara tacksamma och sända önskningar om ett friskt hav och sunda sjöar.En gång kommer vi att kunna dricka direkt från sjöar och vattendrag igen, en dag kommer vi att kunna bada utan att oroa oss för giftalger.

Det är viktigt att vi vågar tro det och verkligen kan se det framför oss och inte fastnar i cynism. Med våra tankar lägger vi vikter i möjligheternas vågskålar.
Med ett mer negativt tankesätt bidrar vi till fortsatt förgiftning och försurning.

Sofias fullmånelöfte är att vägra negativa tankar – att se den bästa av världar framför sig, att tro på det till synes omöjliga, att lägga all sin tanke- och hjärtenergi i rätt vågskål. Att våga, verkligen våga se det bästa i alla människor, alla möten och alla situationer.

Mitt fullmånelöfte är att tänka kärlek. En hel jord börjar med ett helt jag.
Respekt för andra börjar med respekt för mig själv.

Nedan finns det mantra vi mediterade i grupp lördagen den 17 juli.
Tillsammans med människor över hela världen skickade vi samma budskap.

Det var starkt.
Det var magiskt.
Och jag fick en väldigt klar känsla av hur det skulle kunna se ut
och hur världen skulle kunna vara.
Det är vi som väljer.

Jag är kärlek,

Jag är allt,

Alla är jag

Vi är alla

Alla är vi

Vi är kärlek

fredag 16 juli 2010

Templet är rest!


Jag har ett sommartempel! En plats där jag kan hylla Gudinnan, en plats där jag kan stänga av omvärlden och gå in i mig själv. Min bror är på besök och givetvis tar jag hans hjälp att resa min tipi.


Tretton jämtländska granstörar ställs i en vacker konform och den indiska tältduken dras över granstommen. Det blir inte bra och vi gör om, försöker klura ut vilken vinkel på störarna som kan vara bäst, flyttar knutar, sträcker duk.
Jag konstaterar att tipin kan användas som svetthydda så här års. Det blir för varmt och vi tar en tur ner till havet. Jag hoppas hitta fjädrar och benbitar till mina "offerings".


Gudinnan är god och vi får en fin kväll vid havet. Jag återvänder hem med en bukett av fjädrar som olika sjöfåglar har lämnat, benbitar efter kaniner, snäckor och vackra väderbitna grenar. Lillebror städar och gör en vacker vandringstav som han dekorerar med allt skräp han hittar. Båda hyllar naturen fast var och en på sitt eget sätt.

Vi kommer hem och tar en titt på vårt tältresningsprojekt. Inte helt nöjda, fortfarande en del rynkor. Vi provar en annan metod i morgon och jag tänker; någonstanns , djupt nere bland mina förmöders gener sitter en liten gumma och skrattar åt min klumpighet. Jag vet vad hon inte vet - övning ger färdighet!

tisdag 13 juli 2010

Horse shrine



Jag har fått en förfrågan om att göra "something for a Horse shrine".
När jag skriver detta blir jag full i skratt för jag inser att det som är vardag för mig kan låta väldigt konstigt för någon annan.

Men vad är ett Horse Shrine ?

Jag vet inte. Jag har aldrig stött på begreppet förr, däremot känner jag till Gudinnor som man förknippar med hästar och att man har hittat fynd som tyder på från olika typer av hästkult redan på Bronsåldern. Rommarriket hade Epona och i Storbrittanien fanns Rhiannon och Macha.

Shrine betyder helig plats som är tillägnat en specifik gudom, förmöder, hjälte eller helgon.
Ett horse shrine en helig plats där man dyrkade och hyllade hästgudinnan - givetvis vill jag göra offergåvor som passar i detta sammanhang.

Detta häst tempel skall resas inför en musikfestival på Dartmoor. Carolyn och Nigel som är arrangörer har hittat ett hästskelett på Dartmoor och inspirerad av Sibrisk shamanism ska man av skelettet göra en häst som står på bakbenen och hoppar upp till gudavärlden.
Visst låter det fantastiskt och skräckinjagande på samma gång.

Jag funderar några dagar, rider mycket och får en massa bilder av en kult runt hästen, ritualer och hur offergåvor kan se ut.


Tur att Skuggi har mycket man och svans.......

måndag 28 juni 2010

Runan håller anden kvar


Vilken kvartalsruna drog du? frågade Klansyster strax efter Sommarsolståndet.
Hoppsan! tänkte jag. Det hade jag helt glömt.
Ut i trädgården med runkorten och fokusera på tiden mellan nu och höstdagjämning.

Varje år vid vintersolståndet drar jag en årsruna och varje kvartal en stödruna för just den perioden. I år drog jag Idegransrunan som årsruna, och när jag nu drar min kvartalsruna blir det också Idegransrunan. Jag har faktiskt aldrig varit med om att ha samma årsruna och kvartalsruna. Det måste innebära att idegranens pilbåge-fokuserade kraft kommer i koncentrerad form de närmaste månaderna. Eftersom denna runa ibland kallas dödsrunan drog jag några extra runor för förklaring, men det var idel ljus och positiv transformation. I kombination med Idegranens motståndskraft och långsiktiga, genombrytande förmåga. Precis. Precis. Precis så skall det vara.

Innan jag drog runan tänkte jag lite vagt att det skulle vara trevligt med Lagurunans andliga påfyllnad - att få simma i de kosmiska haven nu när sommaren lockar till vandringar och utesittningar av alla slag. När jag jämför runorna slår det mig för första gången att Idegransrunan är Lagu med en extra gren. Det är världshavet som strömmar ner i jorden - anden som förankrar sig i materien. Precis. Precis. Precis så skall det vara.

Det sägs om denna runa att den har förmågan att väcka de stjärnor som vilar i våra ben - minnen av det äldsta folket - våra förmödrar och förfäder från fordom. Här finns gamla hemligheter, som inte alls är hemliga. Möjligheten att väcka det eviga - the song of stones and bones - och linda stjärnkraft runt ryggkotorna. Precis. Precis. Precis så skall det bli.