Disa Måne- dansa Nians dans!

Som de kosmiska systrar vi är gör klansystrarna ofta samma saker utan att ha pratat med varandra om det. Nu rensar vi. Skåp, lådor, skrivbord. Stort som smått. Från vinterkläder till hårspännen. Allt synas- behöver jag det här?

Vi rensar och rör samtidigt om stagnerad energi. Tittar samtidigt på de saker vi inte längre behöver och ger vidare. Med färre saker att binda sin energi vid ökar också viljan att hjälpa andra. En okänd ledsen kvinna jag möter på gatan får det vita marmorhjärta jag nyss köpte i blomsteraffären. När det fattas växel för den äldre mannen framför mig i kassakön öppnar jag min plånbok och ger honom de 18 kronor som fattas. Små, små gester men bra för den universella energin. När arbetskollegan stönar över att hon inte får livspusslet att gå ihop så frågar jag vad jag kan hjälpa henne med. Efter mycket trugande går hon till sist med på att jag får hjälpa henne att köpa kattmat.

Enligt hopikalendern så är vi nu inne i en period som representeras av talet 9 som enligt Hopi står för Högre kunskap, större perspektiv. I tarotkortlekens stora arkana är 9 eremiten. Den som drar sig undan för att söka kunskap, den som offrar utsidan - dvs sitt bekväma liv- för inre kunskap.

Talet 9 handlar om altruism, vishet , offervilja och universell medvetenhet och aldrig har väl det behövts mer än just nu. När en sorts kaotisk vardag har börjat infinna sig på Haiti rister Moder Jord på sig igen och skapar en ny katastrof, denna gång i Chile. Och jag tänker- vilken tur att vi är i Nian så folk orkar vara generösa mot människor dom inte känner, så det kan ordnas nya insamlingar och stödgalor men kanske ännu mer - att folk reser sin blick och ser var hjälpen behövs.

Alla ni som kan läsa detta hör till den priviligerade världen och hur lite du än tycker att du har så har du alltid mycket mer än de allra flesta!

Disamånens uppmaning blir att göra något gott för Moder Jord och hennes invånare varje dag.

Grattis Fiddeli!

Vackra, ordrika, kluriga, pantersmidiga, nyfikna, orädda, drömmande sagosyster Fiddeli blir ett år klokare idag!

Så här älskar vi se Fiddeli, på en sagosten med sin sagostav, berättandes sägner och sagor och ger på så sätt röst åt alla väsen- stora som små.

Grattis önska vi alla och har tagit hjälp av två av Willendas största idoler: Annie singing Leonard - as good as it gets!

Gröna altare och Trolltrummor

Jag gjorde nästan allt som jag tänkt - systrar och hednakamrater nära eller inte - men jag var lite sen hem från min fota/brunsch promenad med sambo. Och inte vet jag vem eller vilka som trummade, men vid ett-tiden började jag nästan springa hem, snart började en av sångerna ljuda i huvudet. "Jag såg en räv, en varg och en hare, jag såg dom och dom dansade ... " Väl hemma kastade jag på mig gröna kjolen, och byggde snabbt ett altare. Tänkte på vad Klansyster sagt om att låta trummorna tala och lyssnade på min allra första trumma - trolltrumma - som ville vara med och leka. Och leka gjorde vi.


Nej inte vet jag vilka som trummade i Väven - men jag for iväg som ett skott. Jag har vandrat bland älvor, pratat med någon mycket gammal dam, och framför allt har jag gjort det jag bestämt mig för att göra - skakat av mig ett urgammalt, dammigt beteenden inom ett visst områden och välkomnat ett helt nytt beteende, ett helt nytt sätt att vara; låtit det växa, tagit min plats, släppt fram min kreativitet inom det området ... Till och från har jag kommit ur transen något och sjungit, "Där vägarna korsas på den jordfasta sten ... "


Altaret var grönt, men Skadi fick vara med på ett hörn, fast det är så tydligt att hon börjar släppa taget. En sista gång ville hon leka med oss, busa lite och ställa till det. Man ska har respekt för gudinnorna som styr över vädret. Och med det gav hon mig en hel lång dag att bara sjunga och trumma, göra smycken, titta på fantasyserie, drömma lite, och dagen är inte slut än. "Må Skadis kraft råda i vår cirkel, Frihets visdomsöga ser i Mimers klara vatten ... "


Jag har låtit altaret stå framme och gjort enkla smycken som står för olika krafter och olika gudinnor. På altaret ligger stenar och garn som senare ska användas att skapa: nu laddade med energi. Min känsla är rikedom och mångfald. Vill låta alla goda krafter vara med: " Iduns stora kraft må råda i vår cirkel, ungdoms visdomskraft syns i Mimers klara vatten ... , Frejas stora kraft må råda i vår cirkel, kärleks visdomsöga syns i Mimers klara vatten, Sagas stor kraft må råda i vår cirkel, mytens ... , Sunnas stora kraft må ... , Holdas stora kraft ... "

Din trummas historia

Idag skulle vi träffats och trummat men Skadi hade andra planer för oss. I går kväll och i natt har hon svept över landet och spridit ett tjockt, blött snötäcke.

Jag vaknade tidigt i morse av att ett stort sjok snö kasade av taket. Jag gick ut och kände att den tidigare lätta snön nu låg tung och kompakt. Skadis tidigare dunlätta filt hade blivit en tung våt pläd. Pläden smet åt runt mitt hus så jag nästan fick svårt att andas. Låg och tyngde grenarna på mina buskar, bambun låg slickad längs snödrivorna, min lilla atlasceder hukade under tyngden.

Så vad gjorde jag- jo jag gick runt och skakade blöt snö av min växtfamilj som lättade reste sig när den blöta snön gled av dem. Den tunga känslan låg kvar och jag gick in och hämtade en trumma. Beväpnad med min paddledrum gick jag runt mitt hus och trummade. Varje trumslag gjorde en reva i pläden tills den slutligen brast och försvann. Den fuktiga luften gjorde att trummans ljud blev dovare och dovare och jag fick höra en helt ny sång från min skyddstrumma och det stod klart för mig att det var det som jag skulle ägna lördagen åt - att hitta min trummors egna sånger.

När jag trummar har jag antingen en rytm eller en sång som jag trummar till. Jag har aldrig stannat upp och frågat min trummor hur dom vill sjunga. Jag slår på deras skinn- ibland bankar jag så jag tror att trumpinnen ska gå av. Är deras ljud skrik av glädje och extas eller skriker dom av smärta? Trumman består av ett skinn som en gång satt på en vacker ren, en vild häst och en ståtlig kronhjort. När jag gjorde mina egna trummor ingick det ceremonier där vi hedrade skinnen och de djur som skinnen tillhört men inget inslag där vi lyssnade till deras historia.

Så idag är det dags - mina trummor skall hedras och pysslas om. Jag vet att dom älskar när jag sitter och smeker dom och stryker med handen milt över skinnet. Kanske har jag lite, lite mandelolja på händerna också när jag stryker dom över ramarna. Sen frågar jag försiktigt; hur vill du sjunga? var ska jag klia dig? och kanske får jag till svar en historia om en vacker vildhäst som springer över prärien.......

Sjung in svartmånen!

På söndag är det svartmåne. Denna svartmåne känns lite annorlunda än det brukar eftersom dagarna blir längre och ljuset återvänder, Sunna hälsar på med jämna mellanrum, skatorna har börjat samla kvistar och både katt och häst har börjat fälla vinterpälsen. Trots att snön ligger halvmeterdjup så känner jag en svag, svag doft av vår.

Och jag vill sjunga!
Jag vill trumma!
Jag vill dansa med mina systrar!



Vi ska träffas nästa lördag och för er som vill starta redan i helgen lägger vi ut texten till de sånger vi kommer att sjunga.

Kan du inte melodin? Hitte på! Som sjörövarfia brukar säga!


Sejdgallder trummrytm 5 takt
Där stigarna korsas på den jordfasta sten.
Jag sitter ensam ute när den urgamla kommer. .....x 100!
Sejdspön, trolldoms rön, jag ser vida i varje värld. .....x 100!

Oh du Gamla trumrytm ?
Oh du Gamla,
Oh du gamla Moder
Oh Du Gamla Moder Jord , Moder Jord .....x 2
Var har du varit hela den långa natt? .....x 2
Åh lie här lie där .....x2

Vargen, räven och haren trumrytm 3- takt
Jag såg en varg, en räv och en hare.
Jag såg dom dansa runt i ring. .....x2
Uti skogens mörka djup såg jag en varg en, en räv och en hare.
Uti skogens mörka djup såg jag dom och dom dansade.

Deep into the Earth trumrytm släpande tvåtakt
Deep into the Earth I know, Deep into the Earth I go .....x2
Hold my hand sister, hold my hand .....x2


Skadis stora kraft trumrytm - 3 takt
Skadis stora kraft må råda i vår cirkel.
Frihets visdomsöga syns i Mimers klara vatten.
Vinden ber mig leka, leka –pilen ber mig jaga.
Isen lovar visst ett lugn bland vintervita vidder.

Ursäkta

Ursäkta kära läsare. Just nu är jag klåfingrig och provar lite nya designs på bloggen. Vissa individer lägger ner sidan och skriver en snygg ombyggnad pågår skylt. Jag är inte en av dessa individer. Så ni får stå ut med att det ändrar sig lite efterhand. Precis som syster Willenda har påpekat för mig ser jag själv nu att det t ex är ganska jobbigt för ögonen att läsa texten på grön bakgrund. Detta kommer att åtgärdas snarast. Sen kommer kanske andra saker också att ändras. Så småningom lägger sig lugnet igen. Som alltid.

Stenträdgården

Jag drömde inatt om en stenträdgård.

Jag skulle visa Klansyster en nyupptäckt trädgård där jag kunde odla ännu mer. Vi tog oss genom vatten för att komma till trädgården och när vi kom till dess ingång upptäckte jag vackra steninläggningar på gången. Först var en stor tusenfoting, förmodligen en fossil, format i blanknötta, platta rödaktiga stenar. I samma sorts utförande låg ovanför tusenfotingen Livets träd.

Trädgården var oval - som en medaljong - vackert utformad med odlingar enbart i kantlinjen. Vid kantlinjen stack platta granitstenar upp, som om de växte ur jorden, och bakom dem reste sig friskt gröna växter, vid vissa platser bakom den ljusgrå stenen växte slanka björkar. Det var den lugnaste och mest meditativa av trädgårdar jag sett. Den som är intresserad av japanska trädgårdar kan tänka sig en nordisk variant av det enkla och harmoniska tankesättet. När jag stått där en stund och tittat insåg jag att här ville jag inte plantera någonting. Här ville jag inte arbeta. Hit ville jag bara komma för att meditera. Allt var redan som det skulle vara.

Nu bär jag stenträdgården i mitt hjärta och vet att jag kan sitta där - bara sitta där - närhelst jag vill.

Boktips - Baba Jaga la ett ägg

Jag har precis börjat läsa denna märkliga roman - och blev direkt störtförälskad. Baba Jaga la ett ägg av författarinnan Dubravka Ugresic tar oss rakt in i Baba Jagas arketyp - och lyfter den.

"Tanternas, damernas och flickornas berättelser är utgångspunkten för denna kontrasternas roman" heter det på baksidans beskrivning. Precis, och bra gör hon det också, Dubravka.

En bok för alla som vid någon tidpunkt sökt sig till den djupa skogens Baba och vill lära känna henne ännu närmare.

Boken är utgiven på Bonniers förlag 2009, och gavs ut på originalspråk 2007.

Fullmånelöfte i Skadis fotspår

Den här tiden vänder vi oss gärna inåt. Ibland gör vi det även om det inte finns i våra planer.

Jag har spenderat ett par dagar under fullmånens sken i klokt sällskap och med snögnistrande, andlöst vackra omgivningar. Jag trodde att jag och kompisen skulle ge oss iväg på transresor långt, långt bort till världarnas kanter och inhämta kunskaper om de mest märkliga kosmos. Eller dyka ner i underjorden och möta länge glömda varelser från andra tider. Men det blev inte så. Istället vandrade vi inåt.

Mitt i kallaste vintern dras allt samman och komprimeras. Min kamrat är skicklig i inomverkligt arbete och hon har lotsat mig genom mina egna salar där jag mött rollinnehavare jag inte i min vildaste fantasi föreställt mig. Ändå har just dessa påverkat mina handlingar, mitt synsätt och därigenom min omvärld. Vi har också arrangerat om bland dem och skapat nya allianser, fått dem att skaka av sig gamla sorger och tänka om. Det som slog mig hårdast var att mitt inre var så välbefolkat av glädjelösa slitvargar - oförmögna att ge sig själva och sin omgivning någon paus i arbetet. Det är annorlunda nu, men jag får inte glömma vad jag lärt mig. Därför är mitt fullmånelöfte enkelt:

Jag lovar - från fullmåne till fullmåne - att slappna av och ha mycket kul.

Det är allt.