Saga Har Tagit Mig i Besittning

Saga har nu tagit mig i besittning, tanke, kropp och ande. Hon är klar som kristall och öppnar Seendet. Jag trodde hon skulle vara sval, men hon är tempererad, behaglig, som en bris, eller som vatten från Sökkvabäck. Hon är så mycket Jungfru, och det skakar omkring mig mellan varven när hon kräver fokus, fokus, och åter fokus. Hon släpper saker lätt om de inte fungerar för hennes syften. Hon är äventyr: en kamelritt i öknen, en segling på världshaven, tusen stjärnor på himlen och röd måne. Hennes blå manel lyser klart och varje morgon ber jag henne svepa in mig däri. Hennes ögon lyser och varje morgon ber jag henne tända mina. Hon kräver inget annat än att jag ska följa med rakt in i ljuset. Hon kräver allt. Hon hyllar det sexuella som vore det en enda lång lek. Vissa dagar vill hon ha sin kropp för sig själv. Hon leker sig fram genom arbeten och studier. Vissa dagar vill hon sjunka in en enda lång saga. Hon jonglerar med runorna, skrattar åt ritualerna, men följer dem till punkt och pricka om de tar henne dit hon vill.

Saga har tagit mig i besittning, tanke, kropp och ande. Hon kräver inget, hon kräver allt.

SolMåne

Har inte känt något större behov av att namnge denna månfas. Vilket kan bero på att mycket annat runt mig har krävt min energi och mina funderingar.

I går firade jag och Sofia fullmånen helt förutsättningslöst. Inga planer, inga förberedelser. Det enda vi visste var att vi skulle få se månen. Som sagt syster Willenda var på annat håll, men ändå inte.

Det blev så mycket mer än att få se månen. Det bara kom, en liten sejd, ett möte av små lysande vattenvarelser som fick oss att bli lite småhöga. Vi fick känna med våra händer när vattnet möter månens energier. Känna "mellanrummet", det som inte finns. Hur dessa energier blev ett med oss. Hur de sakta fyllde våra kroppar vilket gjorde att vi kände oss så lätta så jag tror att med bara viljan hade vi kunnat flyga iväg när som helst. Helt underbart.

Men innan dessa möten fick vi uppleva ett av universums mirakel. Jag kallar det mirakel för det var så vackert att tårarna steg i ögonen. Känslorna svallade.

När Sunna precis hade sjunkit i horisontens magiska djup i väster, vänder vi oss mot öster och får se ett svagt ljus ovanför trädtopparna. Vi står på en stor äng, inget runt oss, bara öppet landskap. Upp stiger Hon, Mångudinnan. Lika röd som Sunna varit i sin nedgång var hon i sin uppgång. Allt blev magiskt, allt blev magiskt.

Det magiska arbetet fortsatte under natten. Konstiga drömmar som bara mitt undermedvetna kommer ihåg. Men under den första vakna morgonstunden har en del insikter fyllt mitt innre.
Bland annat så kom namnet på denna månfas - SolMåne.

Månen fortsätter Solens arbete under natten. Det är inte bara ljuset som reflekteras, även värmen. Tillsammans ger de all den kärlek, värme och ljus som lökar och knoppar behöver just nu. Den kärlek och tillit som behövs för att de ska våga komma upp och våga spricka ut i ett förlösande djupt andetag. Det är inte lätt att komma upp från det djupa och trygga mörkret. Det är inte lätt att möta det okända ljuset och känna tillit till det. Därför jobbar Månen och Solen tillsammans. Deras olika aspekter gör sitt. Det är inte en ensam som gör jobbet det är tillsammans det sker.

Ensam är stark, men fler är så mycket starkare. En självklarhet kanske.................

Sammarbete blir därför min ledstjärna detta månvarv och kommande. Sedan en tid tillbaka så har nya bekantskaper kommit in i mitt liv. Nygamla har jag funnit igen och mitt nätverk håller på att växa. Sakta med säkert. Att värna om mina relationer och genom det göra mig själv mycket starkare. Låta mina vibrationer sträcka sig ut i universum genom dem och låta deras gå genom mig.

Ska även tillägga att jag i natt och fortfarande idag känner mig solbränd på kinderna............Månens energier gjorde sitt.

Eir - Läkemåne

Nu har jag fått igång kameran och ska börja bidra med lite bilder till vår blogg. Det är en bland många saker som liksom läggs på plats och börjar gro. Sen vet vi hur det är, när det väl börjat växa går det oftast fort.

Jag tycker om groddmåne, liksom grodmåne för den delen. Själv har jag tänkt på Eir som är läkedomens gudinna. Därför att det känns som om allt kan läkas nu, allt är så välvilligt och soft. Roligt nog har jag alltid sett grodan som Eirs särskilda totem, läkningens mästardjur. Om ett ekosystem är i svajjning är grodan en av de första djuren att ge sig av. Är det fullt med grodor på en plats så vet man att den platsen är frisk. Ur groddarna i marken kommer också alla läkeväxter. Eir står nära Jorden och de örter och växter som kan hålla oss friska.

Jag döper därför med gott samvete denna måne till Eir - Läkemånen. Det är min personliga vinkling, men parallell med Willendas grodd och grod. Min fullmåneutmaning detta månvarv blir att fokusera på ett projekt i taget, tillåta mig att dyka ner i mina studier, mitt skrivande, mitt fotograferande, mitt tränande och verkligen njuta av processen. Jag kommer också att ta tillfället i akt när det vackra framträder: andas djupt, titta på molnens rörelse, följa lågan med blicken, kyssa den jag älskar på kinden, titta hämningslöst på snygga människor. Kort sagt, det Willenda kallar Mindfullness. På svenska något i stil med att Vara i Sina Sinnen.

Om några timmar ska jag ta Mån - och Jungfruhalsbandet på mig (och kanske något annat ;), åka ut till en vacker plats och träffa Megana för att prata med markerna och fira Fullmånen. Eir är med, liksom Grodan och Jungfrun. En riktigt läkande, mild Fullmåne med massor av potenta groddar i marken önskar jag mina MånSystrar och Månbröder i alla åldrar.

Groddmåne eller grodmåne?

I vår lilla häxgrupp diskuterar vi just nu vad vi skall döpa denna måne till. Vilken gudinna känns rätt? Vilken aspekt vill vi fokusera på? Att vi dessutom arbetar med olika personliga fokus gör det svårare men det blir en övning i att känna efter och formulera känslor i ord.

För egen del bli detta en måne som jag döper utifrån mina upplevelser just nu och naturens alla små mirakel. Ett pyttelitet frö som knappt syns, läggs försiktigt på jorden (inte i, för då kan det komma för djupt ner) vattnas och ställs varmt och fuktigt. Efter en vecka kommer det upp två små blad och en blomma har börjat växa. En ridtur förbi ett kärr där jag ser massor av grodor leka och efter en vecka är kärret fyllt av romkorn som nu börjar sprattla. Om någon vecka kommer kärret koka av aktivitet och nytt liv.

Igår var jag trött efter en sömnlös natt med kombinerat åskväder och starka månenergier. Jag fick mycket gjort under natten, städade, läste sorterade mm men trött, trött på jobbet och funderade allvarligt på att ställa in kvällens ridtur. Men jag släppade mig dit i hopp om att jag skulle bli piggare av några timmars utevistelse med min fina vän.

När jag åkte hemmåt hade det börjat skymma samtidigt som fullmånen spred ett blekt skimmer över landskapet. Åkrarna var insvepta i tunna dimslöjor. "Älvorna har vaknat" sa jag till mig själv där jag susade fram på den tomma landsvägen. Jag körde genom en liten by och såg några bilar parkerade längs vägen. Jag tänkte att det kanske hade skett en olycka och saktade in. Men folk stod längs vägen och spanade ut på fältet. Jag blev nyfiken och vevade ner fönstret. Då hörde jag transången. Jag gick ur bilen och kikade mot fälten. Efter ett tag såg jag hur det rörde sig bland dimmorna. Tranorna gick, hoppade och flög i ett dimmhav, belysta av fullmånen. Dom sjöng, kluckade med sina näbbar och småpratade med varandra. Det var ett magiskt skådespel.

När jag kom hem såg jag små vita spiror i min trädgård. Det var den vita scillan som hade slagit ut under dagen. Och jag avslutade min trötta dag på japanskt vis. Jag satte mig under mitt körsbärsträd och tittade på månen som dansade i min trädgård. Luften var ljum och jag hörde kattugglan och tofsviporna. Välkommen Mirakelmånen!

MIN utmaning denna månad blir att tillämpa mindfullness, dvs att vara i nuet så mycket jag bara kan.

Vibrera i takt med jorden.

I många år använde jag alltid speciella meditationsljud vid fullmåne. Det är sju ljud som vart och ett är kopplade till ett av våra kroppsschakran och man ljudar varje ljud tre gånger. Efter ett tags regelbundet användande blev ljuden en biljett till en annan värld på samma sätt som doften av rökelse salvia kan försätta dig i ett speciellt tillstånd .

Jag lärde mig ljuden av Rosie och syftet var att jorda oss och att finna ett band till Moder Jord och Gudinnan. Tillsammans med Rosie besökte vi ofta en skeppsättning vid fullmåne. Ibland reste vi till syster måne och då kunde månljuden fungera som en raket på vars silvervita vingar vi kunde färdas utan syrgasmask och andra tekniska nödvändigheter. Vi hade fantastiska gruppmöten på månen och det var oftast fest och äventyr.

På senare tid har jag börjat använda månljuden igen och det känns som om dom har vilat innanför skinnet och bara har väntat på att få börja vibrera igen. Så nu på torsdag utmanar jag er att kl 22.00 gå ut på en närbelägen jordbit, titta upp på syster månes ansikte. Kanske ser du henne klart eller kanske får du locka fram henne bland skyar av tunna moln, kanske syns hon inte alls men du känner hennes närvaro. Sätt dig bekvämt och ta ett djupt andetag och börja ljuda. Försök att hålla tonen så länge som möjligt. Känn efter hur ljuden strömmar igenom varje chakra. Kanske känns en del ljud svåra att få fram men häng inte upp dig på det, bara registrera och gå vidare till nästa. Fortsätt så länge det känns bekvämt.

De olika ljuden "sjungs enligt nedan;
Rotchakrat - AH uttalas som ett långt aaaaaaaaahhhhhhh
Navel/Livmoderområdet - SOL uttalas mer som ssssååååålllllllllle
Solar plexus - SAM uttalas som ssaaaaammmmmm med långt M
Hjärtchakrat - I uttalas som ett vanligt I, kan vara svårt i början
Halschakrat - JU uttalas som iiiiiijjjjjjuuuuuuu
3.e ögat - SAN uttalas som ssssssssaaaannnn med långt N
Kronchakrat - OHM uttalas som åååååååhhhhhhhmmmmm

Avslutning för att stänga alla chakran - görs när du känner dig klar - HOH - samla luft och stöt ut HOH som en kort harkling , tänk dig en japansk film med korthuggna repliker.
Om du tycker detta verkar krångligt men ändå vill testa - välj ett par ljud och börja öva på så sätt.

Lycka till!

På Väg mot Fullmåne med Kristall och Ben

Det går mot Fullmåne. Snart ett månvarv har jag dansat och lekt med Idun. Det är fascinerande hur närvarande gudinnorna faktiskt är, och hur mycket de påverkar oss. Visst är det lätt att tänka sig dem som symboliska abstraktioner. Men de är allt annat än. De är närvarande och intensiva.

Att ruska loss mig från vanor och krav var precis vad jag behövde innan jag till fullo öppnar mig mot den betydligt svalare Saga som är mitt års gudinna. Vi ska lära känna varandra bättre nu, men jag vet redan att det blir starkt fokus och meditativt sinne som gäller. På sätt och vis är det lite skrämmande. Att ta sig själv på allvar, att försvinna från världen ibland och in i Sinnet och Berättelserna, att verkligen segla sin egen båt. Jag får helt enkelt lita på att världen står kvar.

På köksbordet ligger ett halvklart Månhalsband som ska färdigställas till och med torsdag. Jag gör om ett Skadihalsband som jag aldrig var helt nöjd med. Nu blir det en skapelse i klar kristall, månsten och kaninben. Det är i det närmaste perfekt. Energimässigt vill säga. Hantverksmässigt återstår att se.

Nu ska jag fundera på vad min utmaning inför kommande fullmånecykel ska bli.

Goddessing and Priestessing

Ibland känns vårt språk fattigt och det engelska språket känns rikt på bra ord , speciellt när det gäller vårt Gudinnetroende. Hur översätter man Goddessing och Priestessing på ett bra sätt? Jag har ännu inte hittat ett bra ord utan man får väva in sig i långa fraser eller meningar särskilt om man pratar med en oinvigd och vill förklara vad man menar. Ett annat fantastiskt ord är empower och empowering. Tänk vad praktiskt att kunna göra nya verb sådär. Det närmaste jag kommer i ett enda ord är bekrafta och det låter märkligt plus att datorn oroligt frågor om det inte är bekräfta jag egentligen menar.

Det senaste växande månkvarteret har jag ägnat åt den mest underbara form av prästinnearbetet jag kan tänka mig. Jag har arbetat som doula. Mitt första uppdrag gällde en collietik vid namn Fairy ( eller egentligen Macravens Morganlefay). Visst var jag där på dag 63 men tikar kan visst går över tiden precis som vi människor. Kanske kände Fairy att hon hade dundersupport och passade på. Matte heter Esmeralda och tillsammans peppade vi Fariy genom sin valpning. Jag har aldrig varit med om detta tidigare och det var häftigt att se hur Gudinnan klev in i en valpande tik när det behövdes. Vid ett tillfälle stod Fairy upp och det mullrande ljud som kom från henne kändes allt annat än hundlikt. Sju fina valpar blev resultatet varav en pytteynk som nu har det fina namnet Laughing Maiden.

Under fredagen var jag lammningsvakt och visst passade ett av fåren på att lamma under mitt skift. Mindre dramatiskt, mindre ljud och med värkar som på sin höjd fick Beatas lilla nos att dra ihop sig. På en halvtimme föddes två fina små lamm av gutefårs ras. Min insats bestod av att kolla luftvägar och torka bort slem från munnen samt övervaka de små tills de kunnat resa sig och börjat dia. Ett ljuvligt smackande och en liten svans som snurrar runt betyder att lammet har hittat rätt. Ibland är gudinnan stig lätt att vandra.

Vår- och försommarvärme svepte in och under helgen har det varit 20 grader varmt. Trädgårdsarbetet har rivstartat och mina blomrabatter har fått ny jord och näring. Knoppar och skott, lökar och späda gröna blad sticker upp. Vid komposten kommer de första nässlorna och på skärtorsdagen blir det soppremiär. Rabareknopparna stretar på och med lite hjälp ( fiberduk) kan jag kanske driva fram några blad till en minipaj. Har inte bestämt om jag skall till blåkulla eller inte. Brukar normalt resa vid valborg eftersom det här med blåkulla och skärtorsdag är ett kristet påfund. Vi häxor och Gudinnetroende firar inte påsk överhuvudtaget. Det är ju mannen på krysets högtid. Men det kliar i kvasten och en provsväng kan man alltid ta- det är dessutom fullmåne.

Jag har genomgått en transformation och är numera mer jungfrulig än tidigare. Jag har lämnat mitt svarta crow-hår och är nu en "äkta" redneck. jag stormtrivs i mitt nya hår och det var yttreligare en pusselbit som föll på plats. Det är dock helt miljövidrigt att färga hår på detta vis och jag skall till nästa gång kolla upp en miljövänlig frissa som finns i stan.

Laughing maiden is aborning

spring is here

Ruth Barrett