Att Rida sin Ångest

Jag har ångest. Växtångest. Darrande vackra dagar och underbar omgivning, goda planer blandas med sting av knivskarp självkritik och stress: Varför är jag inte mer än jag är? Varför har jag inte kommit längre? Varför är vissa saker så svårt för mig? Går jag åt rätt håll? Slösar jag bort min tid?

Jag har precis insett att jag gjort ett generalfel i tänkandet. Jag har varit så upptagen med att fokusera på att vända mig utåt och få igång/göra/färdigställa efterlängtade projekt att jag missat det uppenbara; Ju längre man sträcker sig utåt, desto djupare måste man gräva inåt. Jag drar därför i bromsen och gör följande. Mitt i jobb, studier, skrivande och ceremoniplanerande går jag in i den djupandliga skolan. Jag låter Alberto Villoldo vara min lärare, därför att han verkar vara en sjysst snubbe och därför att hans senaste bok handlar om precis det jag behöver. Att hitta sitt sitt individuella syfte. Jag tänker inte stressa igenom den här boken utan faktsikt noggrant göra den ena inre resan efter den andra; anteckna och vara riktigt, riktigt inåtcentrerad så att dom trådar jag sträcker ut mot världen är sanna, rika och riktiga.

Man kan skygga för ångest, eller rida igenom den. Den vill någonting och jag tänker låta den få tala högt och rent. Jag ska lyssna noga, svara artigt och vänligt. Sen ska jag ta udden av den med djupandning, yoga, meditation, inre resor och glädje över allt jag har omkring mig. Och även i mig. Jag dansar med mina Idunprästinnor som är perfekt sällskap nu; men även med min egen klarsynta Saga, med mina kraftdjur, med Älskaren, vänner, familj, bekanta och ibland med fullkomliga främingar. Livet är både rikt, skrämmande och spännande.

Jungfruresa med yoga

Det är verkligen en kroppslig resa att utöva yoga. Jag har äntligen efter många års "jag ska" börjat att väva in praktiserandet i mitt liv. Har fördelen att få yoga på jobbet vilket gör att minst två ggr i veckan blir det av. Nu ligger min utmaning i att få till det dagligen, hemma, själv. Diciplin i allra högsta grad.

Klappar mig lite nätt på axeln för denna dag startade jag med ett litet pass och hälsade solen med värmande övningar.

Kroppen blir så påtaglig och nära. Har fått träningsverk i muskler jag inte hade en aning om existerade. Stelheten ska vi inte prata om. Men "kylskåpet" börjar att mjukna, sakta, sakta.

Nu ser jag klart att min vandring med Idun kommer att innebära utmaningen i att förvandla tanken och "jag ska" till ren handling. Att faktiskt göra allt det där som jag alltid pratat och tänkt om. Som att utföra yoga, meditera, tatuera mig, dansa på daggvåta ängar en tidig sommarmorgon med blommor i håret, besöka ursprungsbefolkningen på andra sidan Atlanten (en kostnadsfråga i och för sig, men ändå), stödja olika organisationer mm mm.

Att vandra med ungdomens Gudinna är att få tillbaka naiviteten. Lära sig på nytt att ta för sig så som bara ungdomen kan. Men framför allt att ta ansvaret att våga leva sitt liv fullt ut.

Vill ni dansa denna utmaning tillsammans med mig?

Nanna bor i Eslöv!

Månen har vänt och jag var ute i går och spanande på den stjärnfyllda natthimlen men ingen månskära vilket förbryllade mig litegrann. I dag hade klansystrarna planeringsmöte i Eslöv och när tåget rullade ut från stationen och vi lämnat staden bakom oss såg jag något fantastiskt. Nanna´s tunna bleka skära hängde och vaggade i en tunn tråd som satt fast i Venus. Månskäran nuddade nästan vid marken och jag förstår nu varför jag inte har sett detta hemifrån. Det är en hel Linderödsås mellan mig och Eslöv. Eslöv brukar tillskrivas både det ena och det andra när det gäller skönhet och liknande vilket jag inte kan kommentera efter som detta var mitt andra besök på orten men jag kan konstatera att det är här den vackraste nymånen i februari bor!

Nanna ligger i en vagga

under Venus klara ljus.

Natten döljer gammal hagga

längtar efter vårens rus.

Vill till havet vända åter

känna ungdom i sin kropp.

Säger till sin unga dotter

Finns det liv så finns det hopp.

I dag hyllar vi vår sjörövarprästinna!

Denna underbara dag när Sunna sveper över vinterlandskapet och för med sig dofter av vår och när vi till kvällen hoppas träffa Nanna´s bleka leende, vill vi hylla vår älskade, underbara, påhittiga, modiga, fiffiga, viga, kloka, engagerade, sanna, ordmagiska, mystiska, vackra klansyster Sofia på din födelsedag.

Vi önskar dig allt gott idag och det kommande året.
Må Din Gudinna vara med dig och vaka över dig.

Stor kram

från Dina klansystrar Willenda och Megana

Halvvägs i meditationsdagarna

Efter mörkermåne börjar man fundera på hur fullmånelöftena fungerar. Mina var löften om stunder av meditation varje dag; och att utöka det så kallade meditativa sinnet. Det vill säga, lugna tankarna och tillåta sig fastna på vackra ting även under helt vardagliga göranden.

Det har gått bra, det har varit fruktbart, men det har verkligen varit både det ena och det andra som flutit upp. Det viktigaste jag lärt mig, som jag kommer att fortsätta med, är vikten av mellanrum av aktiviteter. När jag kommer från jobbet/praktiken/stan så startar jag inte på det jag ska göra hemma, utan sätter mig en stund framför altaret. Det gör en värld av skillnad.

Ändå har jag varit trött vissa dagar, särkilt innan mörkermåne. Trött intill känslan av att ingenting är roligt. Jag tror meditation framför allt får en att känna mer och noggrannare. Känna av glädje, lätthet och gudinnlighet, men också trötthet och att vara utarbetad.

Jag har missat meditationen några dagar. Jag har inte utfört perfekta ritualer utan ramlat ner i en fåtölj och börjat meditera ad hoc. Men det har varit bra, och jag kommer att fortsätta. Se vad som mer bubblar upp. Se vad nya vanor bidrar till. Har på det senaste också lagt till en del yoga; vilket är välkommet och skönt. Både kropp och själ behöver det.

Nu återkommer månljuset och växer igen.

Väl mött.

Mitt fantastiska tempel!

Halvägs in i månaden tackar jag klansyster Fia för denna månes utmaning. Jag tar en stilla stund så gott som dagligen när jag kommer hem. När jag igår gick runt och tände alla ljus och ljuslyktor en efter en spreds ett allt starkare ljus i det mörka huset och jag tänkte att Wow - jag bor i ett tempel! Jag lade mig ner på fårskinnsfällen framför brasan och lät tankarna vandra runt i kroppen.

Tanken fick hälsa på de olika kroppsdelarna och höra efter hur det stod still. Jag fick massor av upplysningar från kroppsdelar jag bara tar för givet. Jag påmindes då av att vår kropp är vårt egentliga tempel och jag är så oerhört tacksam över att mitt tempel är helt och fungerar så som jag vill. Samtidigt får jag dåligt samvete, för ett riktigt tempel skulle inte fungera så bra om man skötte det som jag ibland sköter mig själv. Dålig sömn, ojämna matvanor, stress och höga krav.

Så i energin av dagens nymåne ger jag mig själv en vänlig påminnelse om att vara rädd om mitt tempel. Det är det enda jag har och det är svårt att hitta reservdelar.

Min fortsatta utmaning tills nästa fullmåne blir att försöka börja dagen med en liten stilla stund i stället för att rivstarta varje morgon. Hur går det för dig Fia?

Happy Birthday Sweetheart!

Fredagens ljus brinner för min bästa vän och sister in the craft , Esmeralda, som idag fyller år!!! Jag är med dig i hjärtat denna dag och hoppas att vi snart ses igen.

Love you always!

Willenda