Klimatet och Prästinneskap

Det är ungefär en månad kvar till klimatmötet i Köpenhamn. Nästan dagligen hör vi rapporter från förmöten och expertutlåtande. Ibland går det framåt, ibland låter det som om det hela är över innan det ens har börjat. Nästan alla länder kör sina spel, sina taktiker för att slippa betala. Det är ett skådespel utan like, och vi tittar på och undrar varför de inte slåss om hur mycket de ska få betala för mänskligheten. Var är hjältarna? När försvann lusten att offra sig för folket?

Och alla vi som faktiskt hör jorden sucka och känner de ökande jordbävningarna skaka i Hennes ådror, vad gör vi under denna tid? Jag föreställer mig att vi växer i rollen som Prästinnor - som medlare mellan Symbolvärld och Faktisk värld - medlare mellan Natur och Civilisation. Det är viktigt att vi är trygga nu, och använder all erfarenhet vi har för att lotsa oss genom denna jättelika VärldsCeremoni.

Jag tänder ljus på mitt altare varje dag, och så fort det är uppehåll tänder jag ljus på vår gemensamma gård. Jag skriver en del om miljö på min blogg - och ännu mer om den tid vi befinner oss i -, och bråkar om biltrafik och stadsmiljö på online tidningar. Eftersom jag bor så långt söderut ska jag kolla om det finns intresse att låna sovplats hemma hos oss under demonstrationsdagarna. Jag och Willenda kommer att trumma under Mötets första dagar, skicka energi till demonstranter och aktivister, men också till modiga ledare och politiker. Det är små saker, men dom är viktiga. Vi är små celler i en stor kropp, men det vi skickar ut påverkar mer än vi tror.

Jag kommer på mig själv att göra det där Prästinnehalsbandet jag haft liggandes halvfärdigt i många månader, jag färdigställer min Sagostav, och plockar med det turkos tyget till en ny Prästinneklänning. Ja, något pockar i mig att växa som Präsinna, att ta på mig en vidare mantel och verka i världen som den jag är. Vi måste alla växa in i våra roller nu. Människans tonårstid är över.