Augustimånen har i många år varit min favoritmåne, den brukar ligga lågt över horizonten, vara stor- nära- och gyllengul som en brieost täckt med hjortronsylt. När jag bodde i Stockholm brukade jag cykla till Översjön, ensam eller med häxsystrar och fira en speciell ceremoni till Rani och hennes systrar. (Synkronism! I know)
Översjön ligger på Järvafältet utanför Stockholm. Det är en ganska liten, djup sjö. Omgiven av barrskog med enstaka lövinslag. Ena sidan höga tallar och branta klippor, andra sidan - mer tillgänglig blandskog och lite sand/klipphällar. Underbart mörkt vatten som i augusti blivit uppvärmt till angenäma 25-27 grader. Grusvägen dit gick genom blåbärsskog och över smultronfält. Bronsåldergravar och scoutstugor sida vid sida. Långhornade höglandskor som vaktade mina bästa svampställen. Så här års dansade älvorna över fuktängarna i skymningen. Små grodor hoppade på grusvägen.
Första gången vi skulle häxa vid Översjön hade jag sett den underbara briemånen växa i några dagar och fick idén att fullmånen skulle firas vid sjön. Några systrar ville deltaga och på månkvällen packade vi och cyklade i väg i Skymningen. Väl framme vid sjön uppstod ett litet problem. Vi såg inte månen! Däremot såg vi hur månen speglades i den stilla svarta sjön och spred en fantastisk månkaskad över vattnet. Alla kände unisont att vi måste ut dit- till månströmmen, till månvattnet. Kläderna åkte av och vi gled ner i vattnet. Vi simmade ut till mitten av sjön och vände oss mot syster måne. Hon skrattade åt oss där hon gled fram ovanför tallkronorna och det var en magisk känsla att simma in och ut ur månljuset. Alla blev så tagna av den renande ceremonin att övrig magi kändes överflödig när vi kom in till stranden.
Vi tände en eld och trummade i natten, åt vår picknick innan vi cyklade hem i månskenet igen.
Det blev många augustimånbad och detta är det jag saknar allra mest sedan jag flyttat söderöver och i år har längtan efter sjöbad varit starkare än på många år. När jag skriver om detta gör det ont i hjärtat och för första gången sedan jag flyttat hit känner jag en riktigt stark "hemlängtan". Ran har sin tjusning och jag älskar havsdoften men INGET går upp emot en nattlig simtur i Rani.
Så vad gör jag? Ivösjön ligger i närheten - det måste finnas nya månstränder!
