Idag hyllar jag mina Husdjur!

Balder med Pentagramhalsband

Jag fick mina första häxkunskaper via engelsk och amerikansk litteratur. I dessa böcker beskrevs utförligt hur man ska bete sig vid de olika sabbatterna, årshögtiderna. Dessa högtider hade märkliga keltiska namn som smakade främmande i min mun och jag försökte tidigt hitta svenska motsvarigheter. Även innebörden med högtiderna kändes ibland märklig eller främmande liksom det som föreslogs vid själva ritualen. Bor man som jag gjorde då, i Stockholmsområdet i Sverige, kan det kännas främmande att hälsa det nya året "skyclad" vid Imbolg som i mitt årshjul blev ljuslågefesten.

Lammas är traditionellt en skördefest där man firar spannmålsskörden och bl. a bakar fantastiska bröd. Sommarens slut och höstens början markeras. Eftersom jag mer förknippar höstdagjämningen med skörd och tacksägelse så har Lammas för mig blivit (hus)djurens högtid.

I Diane Steins Casting the Circle finns Blessing of the animals med som förslag på vad man kan göra vid Lammas och sedan följer på amerikansk ( du-kan- stämma- vem -som helst- för - vad som- helst) maner en beskrivning om hur man ska bete sig när alla klanmedlemmar tar med sig sina housepets till en cirkel. - Only bring housetrained (rumsrena) pets känns som ett bra tips!

Yra som höns är ett begrepp som jag numera förstår

Jag dekorerar mitt altare och mitt hus med så mycket husdjursattiraljer jag kan hitta. Jag försöker se denna dag ur deras perspektiv och funderar över hur en katt skulle vilja ha en ritual. Hur vill hästen ha det och nytt för i år- hur vill hönsen ha det? Mat känns väldigt centralt i djurens högtid och vi delar alltid på något gott och där kommer brödet in. Jag brukar baka ett vackert högtidsbröd som vi alla kan dela på.

Jag håller precis på att bygga hönsens nya hem, Hönaheim, och en del av ritualen i dag består av att välsigna platsen för hönshuset. Mer om detta när hönshuset är helt klart och hönsen ska flytta in.

Ritualdagen börjar med katt tvätt och delad frukost på terrassen. Jag tar fram min bast statyett och ber Bast närvara vid denna stund. Jag pratar med min katt Balder och tackar honom för all glädje han för in i mitt liv, för hans sällskap och gåvor. Balder är en riktig livsnjutare och han påminner mig ständigt om att vila i ögonblicket.

Jag fortsätter till stallet och en långritt på Skuggi tillsammans med kompis C. C har just separerat från sin kille och Idunprästinnan lyssnar och säger kloka ord. Vilken tur för C att hon har sin fina kloka häst i en tid som denna. För ingen lyssnar på mig som min häst Skuggi. Jag behöver inte ens prata utan bara låter tankarna vandra. Jag har haft besök av en djurkommunikatör och vet att han förstår allt. Hans uppmaning till mig är att läsa mindre och lita på honom och det övar jag ständigt på.

Jag ber Rhiannon närvara och jag tackar Skuggi för alla hans gåvor, för alla fantastiska naturupplevelser och för den närhet han ger mig. Jag ska gå en djurkommunikatörskurs om två månader och jag ser att Skuggi längtar. Han ser mig rakt in i ögonen och jag tittar ner i oceanernas djup- han har massor att säga. Vänta säger jag - snart!

Jag kommer hem och går till hönsgården. Hönsen ligger och pustar i värmen. Orkar inte ens resa sig utan bara kuttrar lite. Vi fortsätter i morgon säger jag. Kutter får jag till svar. Undrar just vilken Gudinna jag ska bjuda in till hönsen... Hestia kanske som står för hemmet....

Skuggi njuter av sommarbete fikastund på vår fantastiska lupinäng

Reflektion inför Lammas och Rans måne

Vi startade denna blogg i januari i år 2009. Idag gick jag tillbaka och tittade på vad vi skrivit och såg att det faktiskt fanns mer sammanhållande teman och mer rytm än jag trott. Ett av de första ämnen vi skrev om var altare. Willenda har också tagit riktigt vackra bilder av flera av sina skapade heliga kraftplatser. Sen följer en kavalkad av funderingar kring magi, idéer om grupparbete, ceremonier som planeras eller har gjorts, och så månen. Ständigt månens faser, avtagande och växande, fullmånelöften och svartmånelöften, olika månar i olika årsfaser. Ofta benämner vi dem med gudinnenamn eller med ord som beskriver vad vi känner för dem.

Varje år går månen genom de olika astrologiska tecknen och samtidigt ser vi hur årstiderna förändrar sig. En fullmåne i maj har en annan betydelse än en fullmåne i oktober. Olika former av energier lyses upp inuti och utanför. En svartmåne i januari har en annan betydelse än en svartmåne runt midsommarsolståndet. Olika energier tar tag i oss och tvingar oss inåt.

Nu växer månen och det passar att arbeta med allt som står på tillväxt, både i trädgården och vid datorn, både i bild och i relationer. Det stjärntecken som regerar fullmånen om en dryg vecka är Vattumannen. Vattumannen sägs stå för individualism, originalitet, att hitta sina egna talanger, nya idéer, universell kärlek och förhöjd sinnesnärvaro bland mycket annant. Passande färg är ljus lila och passande dofter lavendel och bensoin.

Innan fullmånen, infaller Lammas, den högtid som vissa kallar Husdjurens högtid. Själv har jag alltid associerat Lammas med vatten. Varför vet jag inte, men Lammas för mig är vatten, frihet och rikedom. Det passar bra inför fullmånen som jag benämner Vattenmånen, eller Rans måne. Något att svalka sig med nu när värmen är tung.

Det blir en enda lång ceremoni för mig en vecka framöver; genom Lammas och Rans måne. Jag vill vara vid havet och arbeta med stor magi, fast på det mest opretantiösa sätt. Tvätta mig med vind och vatten, rita cirklar och runor i sanden, finna nya sätt att se världen, meditera över havet och min del i världen; hitta det originella som passar in i helheten. Jag bryr mig inte om utifall jag är själv eller tillsammans, om det är sol eller regn. Helst vill jag ha lite av varje. Eller allt, vilket är ett typiskt vattumannendrag.

(Bild: Lagurunan från bildprojektet Runor.)

Svarta Boktips

Svart, svart, svart är månen och inte mycket längtan finns att kommunicera. Heller sticka näsan i en bok. Och vad kan vara bättre än lite mörkermåne-inspirerad litteratur om Haggor och Underjord. Brinton Perera Sylvia har skrivit den numera klassiska Inannas resa : om kvinnors initiation (1991), som handlar om gudinnan Inannas färd till underjorden för att träffa sin mörka syster, och vad denna resa innebär tolkad utifrån en kvinnas psyke och vårt behov av såväl mörker som ljus. Walker, G. Barbaras The Crone: woman of age, wisdom and power (1985) är en intelligent och driven skildring av Haggans plats i världen, och vårt skriande behov av henne. Och slutligen den lilla skriften Drömbild: Underjord (1993) av von Raffay Anita som ingår i en serie av böcker där olika teman behandlas utifrån ett symbolisk perspektiv.

Läs mer och prata mindre. Det är ett bra råd. Om inte annat till mig själv.

Frejas nektar

Under en månads tid har vi kunnat njuta av en överdådig fläderblomning.

Fläder är Frejas träd och det känns självklart att

kombinera magi och kokkonst och göra Frejanektar.

Till mitt saftrecept går det åt 20 stora blomklasar. Dessa plockade jag förra Frejadagen, för en vecka sedan, i växande måne. Jag blandade i 2 citroner, 2 kanelstänger, 1 vaniljstång och och 2 l socker. Jag hällde över 1,5 l kokande vatten och lät det hela svalna. När saftblandningen hade svalnat la jag i ett par kristaller och ställde in det hela i kylskåpet.

Varje kväll har jag tagit ut blandningen, rört om och bytt kristaller. Kristallerna har sedan fått ligga i månsken och bli laddade, månenergi har sedan tillförts flädersaften via kristallerna. Under fullmånenatten fick hela koket stå ute och måna sig.

Idag var dekokten färdig för att silas och tappas på flaskor. Jag gjorde en liten ceremoni där jag tackade för Frejas gåva och där jag dedikerade nektarn till arbete i hennes namn. Blom- och fruktresterna grävde jag ner under mitt eget fläderträd tillsammans med ett litet nektar offer.

I den svala sommanatten,

lyssnar till svalor,

njuter av årets Frejaskörd

Magin smakar underbart!

Ran och hennes systrar

Igår ägnade vi dagen åt kraftdjur, inspirerade av Ingrid och hennes kompostnätverk. Jag måste erkänna att mitt förhållande till kraftdjur genom åren har varit svalt. Jag har alltid varit för att gräva där man står( nordiskt) och kraftdjur har känns så "indianskt". Däremot har djur i alla former alltid varit en viktig del av mitt liv och nu bor jag och rider mitt i den svenska faunan.

Den senaste tiden har två andra djur spökat i min närhet, bäver och isbjörn, och jag hoppades få kontakt med dessa under dagen. Dom dök aldrig upp, istället hade jag en härlig dag med en ung Gröngölingshane. För er som inte är så bekanta med fågelvärlden hör grönglingen till hackspettfamiljen. Den är ärtgrön på ryggen och har en blodröd mössa som går ner i nacken och svart runt ögonen. Bröstet är beigegrått men på yngre fåglar som denna är det svart-beige spräckligt.

Dagen började med att jag hörde kraxande från framsidan. Jag tittade ut och såg den unga gröngölingen Greger bada i ett fågelbad avsett för blåmesar och talgoxar. Greger hade minst sagt problem att komma ner i badet men såg samtidigt ut att ha jätte kul. Han hoppade upp på kanten, tog sats och hoppade så vattnet skvätte åt alla håll. Uppe i plommonträdet satt pappa Gröngöling och försökte förmana sin son;

- Hallå där, sådär gör vi inte, lite värdighet om jag får be min son!

- En gummianka, jag vill ha en gummianka svarade Greger och badade vidare.

Då tog mamma gröngöling till orda med sitt varnande läte;

- Kattten, akta dig för katten. Det är bäst du slutar nu och kommer upp och torkar dig, du kan bli kall, börjar du inte bli lite blå om läpparna? Greger lille, hör du mig inte?

Greger hörde ingenting däremot började vattennivån bli lite väl grund för hans badkonster.

-Triiist, nu vill jag göra något annat sa Greger och flög iväg tätt följd av sina föräldrar.

Jag hörde dom tjattra på baksidan och smög efter. Häggmispelhäcken är fylld av röda bär och har besökts av bärälskande gäster, framför allt trastar de senaste dagarna. Greger såg hur trastarna satt på grenarna och försökte göra likadant .. men Greger vägde lite mer och hängde snart upp och ner.

- Men Greger skrek mamma gröngöling, akta dig, du kan slå dig....

- Hihji. titta på mig, jag kan hänga upp och ner och äta, kolla det är jätteskoj svarade Greger som var i en helt egen värld fylld av möjligheter och galna upptåg.

Jag insåg att det var Iduns kraftdjur som var på beök och gjorde en uppvisning. Vingarna hade just börjat bära och livet var till för att undersökans och smakas på. Omedveten om jagande katter och farliga människor. Varje ny dag var en lek som bjöd på nya upplevelser och äventyr.

Senare under dagen försökte jag meditera och kontakta mina kraftdjur. Jag reste till en vacker skog där djuren levde sida vid sida i harmoni. Dom var helt upptagna av detta fantastiska tillstånd och ägnade inte mig en tanke. Det var varmt och jag gick vidare in i skogen, lockad av ljudet från ett forsande vattenfall. Jag kom fram till en sjö. Det såg svalkande ut och jag beslutade mig för att hoppa i. Det var ljuvligt svalkande och jag kände hur vattnet slöt sig runt mig och vaggade mig. Jag såg plötsligt ett kvinnoansikte genom vattenfallet.

- Vem är du? frågade jag.

- Jag är Rani svarade kvinnan.

- Och jag som alltid har kallat dig för Ran svarade jag.

- Det är min salta syster svarade Rani, hon som är värlshavens härskarinna. Jag härskar över det söta vattnet, floderna, regnen och de små daggdropparna i gräset.

Jag flöt vidare och kände hur Ranis vatten renade mig och sköljde bort sorger och ledsamheter.

-Öppna din mun och drick! uppmanande Rani.

Jag öppnade munnen och drack och det heliga vattnet fyllde varje cell i min kropp.

-Nu träffas systrarna i din kropp.

Jag såg oförstående ut. Hur menar du?

- Det finns en tredje syster, Ranu. Hon är mer gåtfull och svår att komma i kontakt med. Hon är vattnet som finns i din kropp. När du dricker av mig kan jag träffa min hemliga syster och vi kan umgås som vi gjort förr. i tidernas gryning. När vi är klara lämnar jag din kropp i form av guldvattnet. Låt ditt guldvatten gödsla jorden så ofta du bara kan. Vattnet är en gåva!

Ranis ansikte försvann bland vattenstrålarna och jag gick upp. Jag kände hur vattensystrarna sprang runt i min kropp och jag gick med lätta steg tillbaka till min glänta och vidare tillbaka till min värld. Jag höll mig så länge jag kunde innan jag i skymningen smög ut i trädgården och lämnade mitt guldvatten till ett äppelträd, Iduns träd. Och jag lovade att återkomma med fler droppar.

Denna fullmåne dedikerar jag till lilla syster Rani vars vatten är ett måste för allt liv. Ran utgör 97 % av allt vatten på vår jord. Rani är bara 3 %.

Vi gör vårt bästa för att förgöra dessa systrar. Det måste vi sluta med.

Konsten att vara sin egen bästa kompis

Ungefär vartannat år brukar min kropp påminna mig om varför man har semester. Ofta brukar detta inträffa när jag tycker att jag tar dagen som den kommer och har roliga grejor inplanerade. Jag tycker att jag är spontan och impulsiv och att jag gör saker jag inte hinner eller har möjlighet till annars. Men i kroppen känns det säkert annorlunda. Den märker inte skillnad på jobbaktivitet och semesteraktivitet. Den märker bara att här sjuder det och stressas det, var är vilan? Så ungefär en vecka in på semestern händer det, när jag stressar runte ett hörn slår jag i lilltån och bryter den. Alla som har gjort detta vet att det gör djävulskt ont och att det enda man kan göra är att VILA och TA det LUGNT.

I år slog sig kroppen samman med min häst.

-Du kan väl slänga av henne lite lätt. Sa kroppen.

- Aldrig i livet!! sa Skuggi. Sånt gör jag inte!

Hmm. Tänkte kroppen, då får jag väl hitta på nåt annat. Jag vet, jag ber en hästfluga om hjälp.

Och så blev det.

Den lömska hästflugan slog till i går kväll och bet Skuggi så han skrek. Skuggi gjorde en snabb 360 graders piruett och matte flög som en vante i luften och landade med en smäll på höften , mitt på grusvägen. Det gjorde ont. På något sätt tog jag mig hem till stallet ( red), släppte ut hästen i hagen, gick till bilen, körde hem, gick in och svimmade på sängen.

Jag vaknade till och försökte röra på mig. Det gick bra. Jag satte mig upp, gick också bra. Jag reste mig - gick inte bra, det började susa för öronen och jag blev tvungen att lägga mig ner.

Jag höll på så där under kvällen och insåg til slut att

jag var tvungen att ta mig till sjukhus för att få min höft röntgad. Sagt och gjort. Natten tillbringades på akuten där en liten isländsk (!) ortoped till slut konstaterade att inget var brutet.

Under nattens timmar hann jag fundera och resonera med mig själv, påminna mig själv om att jag var sjukskriven förra sommaren. Jag lovade mig själv att ta hand om mig bättre.

Att vara min egen bästa kompis. Att njuta av dagen istället för att springa igenom den.

För att inte glömma bort

när smärtan och stelheten släpper

tar jag fram mina älvsandaler

gjorda av underbar organza

inköpta för en spottstyver i Nice.

Helt omöjliga att gå i

bedårande att titta på!