Hösten är underbar - för det är väl höst nu, om än tidig sådan. Den där friska men fylliga doften, stearinljusen som åker fram, kikandet på tunga biblioteksböcker, längre kjolar, varmare koftor och sen det där i luften som är svårt att sätta fingret på. Som knyter samman arbete och fantasi, rutin och tusen möjligheter, utomhus och inomhus, ihopsamlande och göra sig av med, värme och mörker, äventyr och trygghet.
Med häxkonsten kom ett nytt språk, och nu benämner jag den tidiga hösten som Nornornas tid. Från Nu till Höstdagjämning går de bredvid oss, de som ristar i runor vid Yggdrasils rot. De viskar om vad vi gjort och vart vi är på väg. Hjärtat lyssnar, och ibland den analytiska hjärnan också.
I söndags hade vi Svartmåneträff i Malmö. Just dom timmar vi träffades lyste solen på oss, det var grönt och frodigt i parken och vi blev till slut sju stycken - ett ödestal. Att göra inre resor när ropen från Malmö stadion skallar genom luften och nyfikna ungdomar stryker förbi är inte helt lätt, men alla gjorde ett bra jobb och tog emot symboler och runor av Urd, Verdandi och Skuld. Vi skapade en bubbla av lugn med hjälp av elementen och varandra. Till och med jag själv lyckades få med mig runor hem i famnen trots att jag vägledde resan.
Jag fick Urrunan av Urd, Älgrunan av Verdandi och Fackelrunan av Skuld. Urd talar om vad vi har med oss, vad som är vårt öde, vad vi har i vårt blod och vår DNA. Verdandi om vad som är i vardande, vad som skapas just nu och Skuld om vad som är nödvändigt, vad vi behöver göra i den tid som kommer. Jag hade inga svårigheter att tolka mina runor, men jag fann Fackelrunan mest påträngande och viktig. Under sommarens långa har jag tagit ett kreativt uppehåll som varit förvånande, men välbehövligt. Men jag inte kunnat komma igång. Faktum är att det funnits en mur av motstånd som dykt upp mellan mig och mina skapelser när jag har försökt - en massiv ovilja att skriva, måla eller sy. "Det är nödvändigt att du skapar", säger Skuld. Men Fackelrunan står för en inre, rå och vild eld som måste få mycket utrymme. Jag kan se nu hur jag kväst den genom att snabbt försöka göra fack att stoppa in den i. Nu ska jag skapa högt och lågt, utan att se för mycket till resultatet. Bara låta det komma och bli vad det blir.
Ur, Älg och Nödrunan var klart överrepresenterade i vår grupp av sju. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att av Utharkens tjugofyra tecken stod dessa tre för hälften av dem som drogs. Kanske ligger de i tiden, de passar den tidiga hösten, talar gärna till oss när sommar och vinter möts igen. Vi tittar lite närmare på dem:
Urrunan är kon Audhumblas runa. Den står för kraft, styrka, kreativitet - allt i sitt första råa stadie. Den handlar om potential och att börja på nytt. För länge sedan läste jag en mycket specifik tolkning av Urrunan som jag i söndags kom att tänka på. Den var ungefär såhär: en runa som kan stå för en samling starka kvinnor som tillsammans har potentialen till stor kraft och kreativitet.
Älgrunan är en stark skyddsruna. Den kan användas på allt vi vill skydda: fasta eller rörliga föremål, materiella ting och på dem vi älskar. Det är också en runa som drar till sig energi. Älgrunan kan vilja att vi uppmärksammar våra kraftdjur och fylgjor. De är ofta vår bästa källa till såväl energi som beskydd.
Nödrunan är Nornornas egen runa. Denna runa kan handla om vårt öde, men ofta i bemärkelsen att vi ska ta hänsyn till det som är. Det är bara när vi verkligen förstår det nödvändiga - världens faktiska förutsättningar och begränsningar - som vi kan finna glipan att smita igenom begränsningarnas trådar mot vårt mål. Nödrunan kräver mod, klarsyn och ett kreativt sätt att se livet i helhet. Om vi visar lite av det kan vi gå vidare mot vårt öde.
(bild från deviantart darkfaery777)
