Resa med Nornor

Hösten är underbar - för det är väl höst nu, om än tidig sådan. Den där friska men fylliga doften, stearinljusen som åker fram, kikandet på tunga biblioteksböcker, längre kjolar, varmare koftor och sen det där i luften som är svårt att sätta fingret på. Som knyter samman arbete och fantasi, rutin och tusen möjligheter, utomhus och inomhus, ihopsamlande och göra sig av med, värme och mörker, äventyr och trygghet.

Med häxkonsten kom ett nytt språk, och nu benämner jag den tidiga hösten som Nornornas tid. Från Nu till Höstdagjämning går de bredvid oss, de som ristar i runor vid Yggdrasils rot. De viskar om vad vi gjort och vart vi är på väg. Hjärtat lyssnar, och ibland den analytiska hjärnan också.

I söndags hade vi Svartmåneträff i Malmö. Just dom timmar vi träffades lyste solen på oss, det var grönt och frodigt i parken och vi blev till slut sju stycken - ett ödestal. Att göra inre resor när ropen från Malmö stadion skallar genom luften och nyfikna ungdomar stryker förbi är inte helt lätt, men alla gjorde ett bra jobb och tog emot symboler och runor av Urd, Verdandi och Skuld. Vi skapade en bubbla av lugn med hjälp av elementen och varandra. Till och med jag själv lyckades få med mig runor hem i famnen trots att jag vägledde resan.

Jag fick Urrunan av Urd, Älgrunan av Verdandi och Fackelrunan av Skuld. Urd talar om vad vi har med oss, vad som är vårt öde, vad vi har i vårt blod och vår DNA. Verdandi om vad som är i vardande, vad som skapas just nu och Skuld om vad som är nödvändigt, vad vi behöver göra i den tid som kommer. Jag hade inga svårigheter att tolka mina runor, men jag fann Fackelrunan mest påträngande och viktig. Under sommarens långa har jag tagit ett kreativt uppehåll som varit förvånande, men välbehövligt. Men jag inte kunnat komma igång. Faktum är att det funnits en mur av motstånd som dykt upp mellan mig och mina skapelser när jag har försökt - en massiv ovilja att skriva, måla eller sy. "Det är nödvändigt att du skapar", säger Skuld. Men Fackelrunan står för en inre, rå och vild eld som måste få mycket utrymme. Jag kan se nu hur jag kväst den genom att snabbt försöka göra fack att stoppa in den i. Nu ska jag skapa högt och lågt, utan att se för mycket till resultatet. Bara låta det komma och bli vad det blir.

Ur, Älg och Nödrunan var klart överrepresenterade i vår grupp av sju. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att av Utharkens tjugofyra tecken stod dessa tre för hälften av dem som drogs. Kanske ligger de i tiden, de passar den tidiga hösten, talar gärna till oss när sommar och vinter möts igen. Vi tittar lite närmare på dem:

Urrunan är kon Audhumblas runa. Den står för kraft, styrka, kreativitet - allt i sitt första råa stadie. Den handlar om potential och att börja på nytt. För länge sedan läste jag en mycket specifik tolkning av Urrunan som jag i söndags kom att tänka på. Den var ungefär såhär: en runa som kan stå för en samling starka kvinnor som tillsammans har potentialen till stor kraft och kreativitet.

Älgrunan är en stark skyddsruna. Den kan användas på allt vi vill skydda: fasta eller rörliga föremål, materiella ting och på dem vi älskar. Det är också en runa som drar till sig energi. Älgrunan kan vilja att vi uppmärksammar våra kraftdjur och fylgjor. De är ofta vår bästa källa till såväl energi som beskydd.

Nödrunan är Nornornas egen runa. Denna runa kan handla om vårt öde, men ofta i bemärkelsen att vi ska ta hänsyn till det som är. Det är bara när vi verkligen förstår det nödvändiga - världens faktiska förutsättningar och begränsningar - som vi kan finna glipan att smita igenom begränsningarnas trådar mot vårt mål. Nödrunan kräver mod, klarsyn och ett kreativt sätt att se livet i helhet. Om vi visar lite av det kan vi gå vidare mot vårt öde.

(bild från deviantart darkfaery777)

Fullmåne, fullmåne klara

Jag längtar till den här fullmånen. Redan nu, ja kanske till och med igår, har jag börjat dofta hennes energier, så smått börjat dra in de ljusa strålarna i min aura. Jag kikar i We'moon kalendern vilket tecken som gäller, och månne är det inte det mest visionära, ljusa, friska och gränslösa man kan tänka sig - Vattumannen.

Eftersom fullmånen lyser upp vårt inre och boostar vår potential till det yttersta, och Vattumannen är bling och wow wow i övermåtta, handlar denna fullmåne om att våga se sitt högst individuella jag och våga visioner av de mest egenartade slag. Att bryta ner begränsningar genom att helt enkelt nå bortom dem och att vägra acceptera ordet omöjligt.


Vi befinner oss också mellan skördehögtiderna, vi går från de givmilda mödrarna till de visa haggorna. Nornorna börjar viska i våra öron: "Vad vill du göra nu?" och "Vem vill du vara imorgon?". Vi kan lyssna inåt och så smått låta nya utsikter ta form.

Jag ska skapa mig en ceremoni som är fri och lättsam, med vitt, silver, lila och violett, med lavendel och citron, med massor av vita ljus och fjädrar och bjällror. Jag ska skåda, och kanske göra någon sorts manifestation för det jag ser. Den ska jag sätta någonstans i mitt hem, att se och komma ihåg den här flygande känslan.


Men först ska jag göra plats för det som kommer in. Lite helgstädning och rensa ut mitt hem. Gott om citronvatten och pepparmyntate och rensa ut min kropp. Vacker musik som balanserar min själ. När fullmånen kommer jag sträcka ut armarna och välkomna henne till fullo.

Nu Fäster vi Trådarna och Synar Väven

Nerthes måne och Höstdagjämningen på ingång. Tiden är både rik och reflekterande. Vi kan fästa trådar nu, skörda och njuta, se vad som finns kvar att göra med alla projekt vi startat i år. Det finns ännu tid att färdigställa och avsluta, tid att njuta av de allt längre nätterna, den kommande vilan 0ch friskheten i luften.

Nornorna är nära. Det här är en tid att skönja Väven. Urd visar oss vad som lett oss hit, Verdandi visar vart vi är och Skuld vart vi är på väg.

Nornorna är den del i oss själva som ser världen som den är; med svårigheter och tröghet såväl som lätthet och tusen möjligheter. Nornorna står den stora, givande Modern nära: som du sår ska du skörda: livet självt i all sin rikedom och förskräcklighet. I glimtar får tillgång till vårt mönster; vart vi fastnar, såväl som våra framsteg: vad vi har makt över och vad vi inte har makt över. Vi behöver inte se allt, livet är till för att upplevas och upptäckas. En plötslig blixtbelyning kan avslöja mycket. Att se klart är en magisk akt. Redan i Seendet har vi börjat gå mot vårt sanna öde.

Jag läste en självhjälpsbok om förändring nyligen. Av 200 sidors text var det två saker jag verkligen tog till mig. Det ena gällde tacksamhet. Vart vi än befinner oss finns det alltid saker att vara tacksam över. I tacksamhet ger vi uppmärksamhet till det goda i vårt liv, och drar per automatik till oss mer gott. Det andra gällde det som är oklart. Författarinnan sa ungefär såhär: - Om du inte vet vart du ska, gå dit energin finns, resten löser sig. Vi behöver inte ha en färdig plan. Vi behöver inte veta vart vi kommer att befinna oss när vi pensionerar oss, eller ens nästa år. Det som ger energi tillbaka är rätt väg.

När vi ber Nornorna om en klarhet kan vi göra detta: Se vad vi lämnat bakom oss och släppa taget med Urd. Låta Verdandi visa oss vad vi har och visa vår tacksamhet. Låta Skuld ge oss ett pirr i magen inför de vägar där energin finns. Sen behöver vi inte göra något mer för stunden. Att ha klarhet är grunden för all magi, för all positiv utveckling, för vägen till det som är meningsfullt.

Jag var på en resa nyligen. Och av alla äventyr jag upplevde var inget så starkt som att komma hem. Jag såg, förstod med varje fiber i min kropp att jag befinner mig på exakt rätt plats och vid rätt tidpunkt. Jag är född i det land som var meningen och jag har gått den väg jag varit tvungen till för att kunna göra det jag gör och ska göra. Men det viktigaste av allt är att jag ÄR HÄR. Varför kan jag inte säga. Men Nornorna vet. Och dom kuttrar och drar slöjorna tätare omkring sig. Allt behöver vi inte se. Vi behöver bara vara.

(foto: Willenda)