Att hitta sina rötter....

Jag har alltid varit avundsjuk på de av mina vänner som har riktiga rötter. Som vet var de kommer ifrån och kanske till och med har en släktgård eller ett sommarställe att åka till.

Genom olika typer av magi och i olika

sammanhang har jag försökt knyta band med och träffa några av alla mina förmödrar. Det har varit ett sätt för mig att försöka finna mitt ursprung.

För tre år sedan åkte jag till Österbotten med min faster. 100-års dagen av min farfars födelse skulle firas. Min farfars mor var en av sju syskon som alla bott i eller runt Nykarleby så här var en hel stad som visste vilka mina förfäder och förmödrar var. Jag var i Nykarleby en vecka och njöt av att höra den sjungande finlandsvenskan. Det slog mig att min pappa, som var född i Helsingfors men uppvuxen i Haparanda , inte hade någon som helst brytning. Att min mamma kom från dalarna skulle man inte heller kunna gissa.

Båda hade brutit med sitt förflutna och gjort allt för att dölja sitt ursprung.

Vi åkte aldrig till vare sig Haparanda eller dalarna på besök eller semestrar.

Vi åkte långt, långt åt andra hållet istället, vi brukade åka till Frankrike. Jag har under några år funderat över varför mina föräldrar flydde från sina rötter och varför berövade dom mig mina?

De senaste två åren har jag arbetat med Idun och Jungfruns energier. Vid Midvintersolståndet finns möjlighet att säga ett varmt tack och farväl och att bjuda in någon annan Gudinna som följeslagare till det kommande året. Jag har länge vetat att mina och Iduns vägar skulle skiljas, men vem skulle jag bjuda in i stället?

För någon vecka sedan skulle jag dekorera mitt vinteraltare. Jag ville ha en gren som hängde i taket. På den skulle jag kunna hänga mina dekorationer, smycken, fjädrar och prismor. Jag visste att man hade gallrat skog i närheten och gick ut på jakt efter den perfekta grenen. Jag hade bara gått en kort sträcka när jag såg en stor hög med tallrötter på en stubbåker.

Jag stod fascinerad och tittade på de vackra tallrötterna ; vridna , knotiga och väl förgrenade. Jag insåg att dom skulle vara perfekta över mitt altare och började kliva runt högen. Det var svårt att välja och till slut hade jag en liten rotbukett. Det var en väldigt speciell energi bland rötterna. Dom var både glada att var över jord och se hur vi hade det men samtidigt ville dom ner, tillbakas ner i jorden. Då slog det mig att rötterna skulle kunna användas till fantastiska trollstavar och trumpinnar för resor ner i underjorden - ner till Hel.

HEL.......

Jag visste på en gång att där..... där hade jag nästa års följeslagare, nästa års guide...

och det kändes HELt rätt!