Templet är rest!

Jag har ett sommartempel! En plats där jag kan hylla Gudinnan, en plats där jag kan stänga av omvärlden och gå in i mig själv. Min bror är på besök och givetvis tar jag hans hjälp att resa min tipi.

Tretton jämtländska granstörar ställs i en vacker konform och den indiska tältduken dras över granstommen. Det blir inte bra och vi gör om, försöker klura ut vilken vinkel på störarna som kan vara bäst, flyttar knutar, sträcker duk.

Jag konstaterar att tipin kan användas som svetthydda så här års. Det blir för varmt och vi tar en tur ner till havet. Jag hoppas hitta fjädrar och benbitar till mina "offerings".

Gudinnan är god och vi får en fin kväll vid havet. Jag återvänder hem med en bukett av fjädrar som olika sjöfåglar har lämnat, benbitar efter kaniner, snäckor och vackra väderbitna grenar. Lillebror städar och gör en vacker vandringstav som han dekorerar med allt skräp han hittar. Båda hyllar naturen fast var och en på sitt eget sätt.

Vi kommer hem och tar en titt på vårt tältresningsprojekt. Inte helt nöjda, fortfarande en del rynkor. Vi provar en annan metod i morgon och jag tänker; någonstanns , djupt nere bland mina förmöders gener sitter en liten gumma och skrattar åt min klumpighet. Jag vet vad hon inte vet - övning ger färdighet!