Rosa Måne

Min första fredssjal är färdig! Det var lite kyligt när jag skulle föreviga den och kändes helt naturligt att svepa in Venus i sjalen. 

Idag har jag börjat på sjal nr 2 och min vännina B kom hit för att lära sig sticka igen. Det var minst 25 år sedan hon höll i ett par stickor. Men det gick som en dans och B åkte härifrån med 5 cm rosa stickning på sina rundstickor. Härligt!

Vi visste att månen skulle gå upp redan 16:15 och för att kunna se månen gå upp över havet åkte vi till Tosteberga ängar.

Det var skumt när vi gick från bilen ner mot havet. Jag blickade mot horisonten och såg en smal orange strimma bakom Ryssberget. 

Vi kom just i tid för att se månen stiga upp. 

Horisonten är klar och när vi kommit ner till vattnet är hela den apelsinfärgade månen uppe. Det är vindstilla och havet är nästan spegelblankt. Månen bildar en långsmal spegelbild och ett svanpar roar sig med att simma in och ut i månstrimman på havet. 

Vi njuter tysta av detta ögonblick . Vi berättar för varandra hur tacksamma vi är över att kunnat dela denna stund och många andra fina stunder de senaste åren. Hur fantastiskt är det inte att jorden runt tittar människor på samma måne i kväll. Och att min mormorms mor också tittade på denna måne.  

Månen har nu kommit högre upp på himlen och är silverfärgad. B fotograferar och jag bara tittar och andas månsken. 

Efter en tag har vi tittat oss mätta och vi  kör tillbaka. B ska åka hemmåt och jag vinkar av henne. När hon sätter sig i sin bil tittar vi mot månen en sista gång och se - nu är hela månen täckt bakom en slöja av moln. Vilken tur vi hade!Eller var det kanske en gåva?