Denna fullmåne har inget nordiskt namn i mitt sinne. Det närmaste jag kommer är Artemis eller Diana, jaktens gudinnor. I norden har vi Skadi. Jag känner en stark, engagerad kraft och Amazonen kan vara en bra symbol för detta.
Jag tillbringade min fullmånekväll med att möblera om mina altare. Jag brukar inte julpynta speciellt mycket. För att inte verka helt asocial har jag elektriska ljusstakar och en stjärna i ett fönster. Men stjärnan är ett pentagram och ljusstaken har sju armar- 7:an är mitt livstal. Ingen gran, inga fyra adventsljus.
Jag älskar däremot glittriga julgransprydnader och brukar använda dom i olika altarsammanhang. Men i år är det natur som gäller och spiskransen är klädd med mossa och lärkgrenar, lite rönnbär, några få stjärnor av bark, lite vackra band och ljus. Säkert en mardröm för en brandtekniker men det är så vackert att jag alltid kommer sitta i tyst beundran och se när ljusen brinner.
På mitt huvudaltare är det förhållandevis rent. Släktugglan har fått sällskap av julpyntsdito. Nytt är årsljus för nästa år; ett vitt, ett rött och ett svart. Dessa tänds ett i taget i förhållande til vilken månfas det är. När ett ljus är slut skaffar jag ett nytt. Just nu brinner det röda fullmåneljuset. Bredvid varje ljus ligger en runa. Denna runa ska jobba med ljusets och månfasens kraft och hjälpa mig med pågående projekt.
Hur ser era altare ut i Yuletid?
rent känns viktigt just nu. lämna plats för det som kommer. just nu har jag också bara vita ljus - lite i samma anda.
SvaraRaderaSofia