Ran och hennes systrar

Igår ägnade vi dagen åt kraftdjur, inspirerade av Ingrid och hennes kompostnätverk. Jag måste erkänna att mitt förhållande till kraftdjur genom åren har varit svalt. Jag har alltid varit för att gräva där man står( nordiskt) och kraftdjur har känns så "indianskt". Däremot har djur i alla former alltid varit en viktig del av mitt liv och nu bor jag och rider mitt i den svenska faunan.

Den senaste tiden har två andra djur spökat i min närhet, bäver och isbjörn, och jag hoppades få kontakt med dessa under dagen. Dom dök aldrig upp, istället hade jag en härlig dag med en ung Gröngölingshane. För er som inte är så bekanta med fågelvärlden hör grönglingen till hackspettfamiljen. Den är ärtgrön på ryggen och har en blodröd mössa som går ner i nacken och svart runt ögonen. Bröstet är beigegrått men på yngre fåglar som denna är det svart-beige spräckligt.

Dagen började med att jag hörde kraxande från framsidan. Jag tittade ut och såg den unga gröngölingen Greger bada i ett fågelbad avsett för blåmesar och talgoxar. Greger hade minst sagt problem att komma ner i badet men såg samtidigt ut att ha jätte kul. Han hoppade upp på kanten, tog sats och hoppade så vattnet skvätte åt alla håll. Uppe i plommonträdet satt pappa Gröngöling och försökte förmana sin son;

- Hallå där, sådär gör vi inte, lite värdighet om jag får be min son!

- En gummianka, jag vill ha en gummianka svarade Greger och badade vidare.

Då tog mamma gröngöling till orda med sitt varnande läte;

- Kattten, akta dig för katten. Det är bäst du slutar nu och kommer upp och torkar dig, du kan bli kall, börjar du inte bli lite blå om läpparna? Greger lille, hör du mig inte?

Greger hörde ingenting däremot började vattennivån bli lite väl grund för hans badkonster.

-Triiist, nu vill jag göra något annat sa Greger och flög iväg tätt följd av sina föräldrar.

Jag hörde dom tjattra på baksidan och smög efter. Häggmispelhäcken är fylld av röda bär och har besökts av bärälskande gäster, framför allt trastar de senaste dagarna. Greger såg hur trastarna satt på grenarna och försökte göra likadant .. men Greger vägde lite mer och hängde snart upp och ner.

- Men Greger skrek mamma gröngöling, akta dig, du kan slå dig....

- Hihji. titta på mig, jag kan hänga upp och ner och äta, kolla det är jätteskoj svarade Greger som var i en helt egen värld fylld av möjligheter och galna upptåg.

Jag insåg att det var Iduns kraftdjur som var på beök och gjorde en uppvisning. Vingarna hade just börjat bära och livet var till för att undersökans och smakas på. Omedveten om jagande katter och farliga människor. Varje ny dag var en lek som bjöd på nya upplevelser och äventyr.

Senare under dagen försökte jag meditera och kontakta mina kraftdjur. Jag reste till en vacker skog där djuren levde sida vid sida i harmoni. Dom var helt upptagna av detta fantastiska tillstånd och ägnade inte mig en tanke. Det var varmt och jag gick vidare in i skogen, lockad av ljudet från ett forsande vattenfall. Jag kom fram till en sjö. Det såg svalkande ut och jag beslutade mig för att hoppa i. Det var ljuvligt svalkande och jag kände hur vattnet slöt sig runt mig och vaggade mig. Jag såg plötsligt ett kvinnoansikte genom vattenfallet.

- Vem är du? frågade jag.

- Jag är Rani svarade kvinnan.

- Och jag som alltid har kallat dig för Ran svarade jag.

- Det är min salta syster svarade Rani, hon som är värlshavens härskarinna. Jag härskar över det söta vattnet, floderna, regnen och de små daggdropparna i gräset.

Jag flöt vidare och kände hur Ranis vatten renade mig och sköljde bort sorger och ledsamheter.

-Öppna din mun och drick! uppmanande Rani.

Jag öppnade munnen och drack och det heliga vattnet fyllde varje cell i min kropp.

-Nu träffas systrarna i din kropp.

Jag såg oförstående ut. Hur menar du?

- Det finns en tredje syster, Ranu. Hon är mer gåtfull och svår att komma i kontakt med. Hon är vattnet som finns i din kropp. När du dricker av mig kan jag träffa min hemliga syster och vi kan umgås som vi gjort förr. i tidernas gryning. När vi är klara lämnar jag din kropp i form av guldvattnet. Låt ditt guldvatten gödsla jorden så ofta du bara kan. Vattnet är en gåva!

Ranis ansikte försvann bland vattenstrålarna och jag gick upp. Jag kände hur vattensystrarna sprang runt i min kropp och jag gick med lätta steg tillbaka till min glänta och vidare tillbaka till min värld. Jag höll mig så länge jag kunde innan jag i skymningen smög ut i trädgården och lämnade mitt guldvatten till ett äppelträd, Iduns träd. Och jag lovade att återkomma med fler droppar.

Denna fullmåne dedikerar jag till lilla syster Rani vars vatten är ett måste för allt liv. Ran utgör 97 % av allt vatten på vår jord. Rani är bara 3 %.

Vi gör vårt bästa för att förgöra dessa systrar. Det måste vi sluta med.