Att hålla fanan högt, eller - Lite egocentrism kan aldrig skada

Vi jobbar på: höjer vår energi, balanserar våra chakror, rensar ut skräp, tränar, försörjer oss, lagar mat, blir hälsosammare, förbättrar våra relationer, tröstar, förlåter, förlåter oss själva, blir lite större, lite flexiblare, lite vänligare, lite modigare ... Så ibland måste vi titta oss omkring, och se vilken hjälp vi fått på vägen.

Vid Vintersolståndets ceremoni snurrade jag den lilla flaskan för att se i vilket väderstreck jag hittar mest hjälp under året framför mig. Tveklöst hamnade flaskhalsen mot Öster. Jag tänker på det nu - och gläds. För i Öster finns förmågan att höja energinivån på det mest lättsamma sätt. Kopplar samman andligheten och den fysiska träningen genom att cykla, gå eller springa. Varje tur är en liten visionquest: ser blå himmel, en skata, skott på väg upp ur marken; känner friheten i lederna och rensar ur aura och hjärna. Jag sjunger och skapar bilder kring mig och i mig - fyllda av klara färger och vackra visioner. Jag arbetar med runorna. Precis detta är vad jag behöver.

Vid Vintersolståndet bad jag också Sunna gå vid min sida, liksom Saga att stanna kvar ett år till. Varje morgon hälsar jag dem, mina gudinnor, liksom jag hälsar elementen, Dagen, alla gåvor jag får, allt som ligger framför mig. Sunna får händelser att snurra, lägger mängder av saker i mitt knä: möjligheter, nya kontakter, vidgade cirklar. Saga är min klara gudinna: serverar orden, inspirationen och ibland klarseendet.

Vid Vårdagjämningen drog jag en ny kvartalsruna - Luftens runa. Använder den för lätthet, för att kommunicera väl, att skriva, att dra in Anden i mitt system.

All denna hjälp vi har: av de krafter vi åkallar och tjänar: av de krafter som åkallar oss och som tjänar oss.

Så här är jag; med Sunna och Saga vid min sida. Med Östers alla krafter att arbeta med, och Asarunan i min aura. Det går ingen nöd på mig. Och jag är säker på - att en stunds själv-studie, en liten stunds egocentrism, det kan inte skada.