Svartmåne - denna gång hade jag svartmånekänningar innan, och känner nu när Hon är här, snarare hur det lättar.
En vän frågade en gång varför vi i Månsystrars klan pratade om fullmåne till fullmåne eftersom hon själv tyckte att månfasen började vid svartmåne. Jag tänkte på det och insåg att från fullmåne till fullmåne handlar om klarhet. När vi alla ser månen och de magiska vibrationerna är starka - då passar det bra med fullmånelöften till exempel. Men det är också helt rätt att säga att månen föds när hon är som svartast, för att växa sig rund och gravid, och sedan krympa som gamla människor gör, tills hon går in i Intet.
Jag tror jag känner det där fröet denna svartmåne: ett alldeles litet, nyfött månembryo - tidsembryo - som väntar i godan ro i himlens väldiga famn. Jag läser mig till att svartmånen denna gång är i Vädurens tecken. Kan inte mycket om detta tecken, men det känns eldigt och glädjefullt. Lite av att rusa på med gott självförtroende och på stadiga fötter. Kanske inte det mest känsliga tillstånd - men vi måste inte alltid bada djupt i andras emotionella vatten. Ibland är det skönt att vara, göra och få gjort.
....eller prova att bara följa med. Jag ska iväg och rida och idag får hästen bestämma vart vi ska och i vilket tempo. Kanske stannar vi på gårdsplanen och bara myser...
SvaraRadera