Lifs Fullmåne

Häromdagen fick jag healing av en tempelsyster. Vi har bara träffats några få gånger men är båda helt övertygade om att vi tillsammans har tjänat Gudinnan i ett av hennes tempel för många livsåldrar sedan.

Jag hade sökt upp denna kvinna för att få hjälp att avlägsna den rustning jag har gått och burit på sedan urminnestider. Denna rustning har räddat livet på mig många gånger men nu lever vi i en annan tid och jag har känt att rustningen har varit i vägen en längre tid.

Vi pratade länge om vad rustningen bestod av, varför jag hade skaffat den från första början och vad som kunde hända nu när den var borta. Därefter skred vi till verket. Systern frågade flera gånger om jag var redo och det var jag även om en stor del i mig var rädd för att släppa ifrån sig det som var så tryggt och välbekant.

Visa stunder kände jag hur kroppen stretade emot och ville behålla sitt skyddande hölje men jag fortsatt att andas mig igenom processen. I takt med att rustningen demonterades kände jag mig lättare och lättare och när allt var klart fanns det något inom mig som bubblade av skratt och lycka över att äntligen få komma fram i ljuset igen efter alla dessa år.

Igår stod jag pånyttfödd under fullmånens sken och lät mig döpas i ett stilla vårregn. Det var droppar från Gudinnan Lif´s måne. En passande symbol för mitt nya liv men också för det liv som ständigt väcks och vaknar runtomkring oss.

Nu börjar hänryckningens tid då knoppar sväller och blad slår ut runt omkring oss. Det är lätt att svepas med i vårens "måste göra" flod. Mitt pånyttfödda jag kan inte simma utan jag står lugnt kvar vid flodkanten och bara njuter.