Vargmånen

” Doften av salvia framkallade en känsla av att jag satt och lagade mat vid en öppen eld”
” Ordet frid dök upp i mitt sinne”
” Jag kände att vi tillsammans skapade något nytt i närvaro av Mångudinnan”
" När vi ljudade kände jag hur en urgammal kvinnas röst kom ur min mun"

Det är årets andra fullmåne - januarimånen, ibland kallad vargmåne vilket känns väldigt aktuellt. Sju kvinnor har tagit sig till mitt tempel där jag för kvällens ändamål har bäddat framför brasan med kuddar, filtar och fårskinnsfällar . Inga elektrisk belysning är tänd utan vi möts i eldens och ljuslågornas sken. Ute är det några minusgrader och jag kan bara ana fullmånen bakom mörka moln i skyn.

Vi börjar samlingen med att tända ljus och rena varandra. Därefter följer en kort presentation där var och en berättar om sitt förhållande till månen. Här finns hela skalan av erfarenheter, från nybörjaren som över huvudtaget aldrig har funderat över månen till de som har levt med och efter månen i flera år. Vi samlats inte bara för att lära oss mer om månen. Vi samlas också för att umgås som kvinnor i ett heligt rum där var och får göra sin röst hörd och där vi med respekt lyssnar på varandra.

Vildkvinnan
Jag börjar med att berätta hur vi kvinnor har levt med månens faser sedan urminnes tider och hur vi de senaste århundradena har tvingats in i en livsstil där det inte finns utrymme att känna efter och leva efter vår egen och månens gemensamma rytm. Och någonstans djupt inne i oss alla finns det kollektiva minnet från en vildkvinna som levde för 100 000 år sedan.

Denna kvinna levde efter månen. Hon hade ägglossning vid fullmåne och blödde vid svartmåne. Hon visste vad hon skulle så under nymånen och hon visste vilka örter som skulle skördas när månen var full. Denna kunskap överförde hon sin dotter, som i sin tur lärde sin dotter, som i sin tur lärde sin dotter. På så sätt har denna urgamla månkunskap förvaltats under årtusenden.

Våra förmödrar skulle aldrig komma på tanken att ge sig ut på ett ansträngande samlarsök när de blödde. Då drog de sig undan med sina klansystrar, kanske till en lite avsides liggande hydda där kvinnor tillsammans vilade och tog det lugnt. Veckan innan fullmånen påbörjade de sina ansträngande sysslor för att nyttja sin mesta möjliga energi under själva fullmånedagarna.

I vår tid har de flesta av oss tappat kontakten med denna självklara visdom, med denna livsviktiga del av vår historia. Idag agerar vi utifrån måsten och när vi har tid istället för att känna efter och fundera över när vi får ut mest energi av vår insats. Vi sår frön och odlar trädgårdar men gör vi det optimalt? Skördar vi vid rätt tillfälle eller låter vi en massa näring gå ner i jorden bara för att vi inte vet bättre….

Månmeditation
Vi pratade lite om hur vi kände oss vid måntid och förberedde oss därefter för en månmeditation. Med hjälp av speciella månljud fick vi våra energier att komma i rätt vibration för att kunna kontakta syster måne. Snabbt klädde vi på oss ytterkläderna och gick utomhus. Det var fortfarande molnigt men man kunde ana att natthimlen var ljusare än vanligt. Vi brände salviablad och ljudade en gammal månsång. Därefter stod vi i tystnad och var och en hade sin individuella månupplevelse. Efter en stund gick vi in skrev ner våra upplevelser. När alla var klara delade vi med oss av våra resor och det som hade hänt. Vi fick ta del av jättefina berättelser och målande bilder av vad alla hade varit med om.

Syster Måne
Jag avslutade kvällen med att berätta om Gudinneföreningen Vanadis och efter en kopp te bröt vi upp. Huset kändes fortfarande fullt av folk trots att det bara var jag och katterna kvar. Motvilligt plockade jag undan kuddar och fällar. Började släcka en del ljus och plocka lite.
Jag gick ut för att släcka lyktorna och då behagade Syster måne titta fram bakom molnen. Hon skrattade och trixade som en generad tonåring.

Vad tyckte du? Frågade hon
Jo, vilken fantastisk start! svarade jag.
Ja men visst var det! svarade syster Måne och vad härligt att se er alla samlade igen….