lördag 19 februari 2011

I fullmånens sken....


..träffades nio kvinnor, nio Udegans*. Kvällen var klar och kall. En bitande vind gjorde utomhus meditationen till en utmaning, en del såg det som omöjligt redan innan de startade, andra såg det som en bestraffning som de skulle uthärda, en del bara ville stå i den strålande månens ljus och känna banden med våra urmödrar....

Det var kallt, det är sant men när den sista tonen av vår urgamla sång hade tonat ut fick alla varsin stark upplevelse. Kanske inte direkt. För en del fortsatte den inre kampen, någon fick ge upp och först då kom bilderna, någon annan hade det lite lättare och såg omedelbart hur hon stod i en cirkel med kvinnor och hon kände att det inte var nytt.

Redan efter den första månträffen kände jag att fullmånen egentligen bara var en förevändning för oss att träffas. Givetvis ska vi fortsätta att hitta våra egna inre cykler och försöka planera våra liv så mycket i takt med vår egen måne som det bara är möjligt men det är bara en del av vad det egentligen handlar om.

Det viktigaste är att hitta våra rötter och våra gamla minnen. I dem ligger pusselbitar som kanske förklarar varför vi agerar som vi gör i vissa situationer, varför vi tycks fastna i samma gamla mönster, varför det ibland är tillsynes omöjligt att förändra vissa vanor. Vi har en möjlighet att bli mer hela.

För egen del är jag glad av vi ändå gick ut. Om vi ska lära känna alla delar av oss själva och den urkvinna som vi söker så måste vi göra det i alla typer av väder och årstider. Den som försöker närma sig sin inre kraftkälla bekvämt och inomhus kommer aldrig att nå hela vägen och kommer aldrig kunna nå hela sin fulla potential.


Nästa fullmåne sammanfaller med vårdagjämningen. Det firas lördagen den 19 mars.
Varmt välkomna!

Willenda/Kristina


*Udegan är ett urgammalt ord för vis kvinna, förmoder, mormor, schaman, helare och häxa. Udegans representerar den kvinnliga mysterie traditionen som sträcker sig 25 000 år tillbaka, in i hjärtat av den senaste istiden . ( fri översättning från Sacred House av Carolyn Hillyer s 265 )

1 kommentar:

  1. Jag blev påmind om hur mycket jag behöver fullmåneljuset och hur mycket energi det finns däri. Satt - eller stod - hela kvällen och laddade och laddade - oavsett om vi var ute eller inne.
    - Kom ihåg det, sa Lejonmånen. Hur lätt det är, att bara ta emot och fylla på.

    Jag kommer ihåg

    Tack för nio kvinnors cirkel med utrymme för månsken

    SvaraRadera