tisdag 10 november 2009

Klimatet och Prästinneskap

Det är ungefär en månad kvar till klimatmötet i Köpenhamn. Nästan dagligen hör vi rapporter från förmöten och expertutlåtande. Ibland går det framåt, ibland låter det som om det hela är över innan det ens har börjat. Nästan alla länder kör sina spel, sina taktiker för att slippa betala. Det är ett skådespel utan like, och vi tittar på och undrar varför de inte slåss om hur mycket de ska få betala för mänskligheten. Var är hjältarna? När försvann lusten att offra sig för folket?

Och alla vi som faktiskt hör jorden sucka och känner de ökande jordbävningarna skaka i Hennes ådror, vad gör vi under denna tid? Jag föreställer mig att vi växer i rollen som Prästinnor - som medlare mellan Symbolvärld och Faktisk värld - medlare mellan Natur och Civilisation. Det är viktigt att vi är trygga nu, och använder all erfarenhet vi har för att lotsa oss genom denna jättelika VärldsCeremoni.

Jag tänder ljus på mitt altare varje dag, och så fort det är uppehåll tänder jag ljus på vår gemensamma gård. Jag skriver en del om miljö på min blogg - och ännu mer om den tid vi befinner oss i -, och bråkar om biltrafik och stadsmiljö på online tidningar. Eftersom jag bor så långt söderut ska jag kolla om det finns intresse att låna sovplats hemma hos oss under demonstrationsdagarna. Jag och Willenda kommer att trumma under Mötets första dagar, skicka energi till demonstranter och aktivister, men också till modiga ledare och politiker. Det är små saker, men dom är viktiga. Vi är små celler i en stor kropp, men det vi skickar ut påverkar mer än vi tror.

Jag kommer på mig själv att göra det där Prästinnehalsbandet jag haft liggandes halvfärdigt i många månader, jag färdigställer min Sagostav, och plockar med det turkos tyget till en ny Prästinneklänning. Ja, något pockar i mig att växa som Präsinna, att ta på mig en vidare mantel och verka i världen som den jag är. Vi måste alla växa in i våra roller nu. Människans tonårstid är över.

4 kommentarer:

  1. Jag blir så lycklig när jag läser den här bloggen. Jag får känslan av att det finns hopp, för människornas utveckling och framför allt för Moder Jord.
    Tack!

    SvaraRadera
  2. Vet ni vart och när ni kommer att trumma? Skulle vi kunna utlysa gemensam distanstrumning? Ett klockslag på torget i den och den och den staden? Eller skogen eller kraftplatsen eller... Ett upprop för alla som inte kan vara på plats men som ändå vill göra det de kan för detta?
    Att resa energi vid ett och samma klockslag med trummor?

    Bara en uppoppande tanken, igen...

    SvaraRadera
  3. Tack ska du ha Majjsan, så skönt att höra ibland att det finns en mening med att man är som man är och gör vad man gör - var inne på din blogg och blev glad över fina kranium och genialisk personbeskrivning- fick också en idé till ett blogginlägg som kommer ...
    Ingrid min pärla. Naturligtvis. Nu när min kollega är hemma igen ska vi ta tag i detta och snarast möjligt utlysa det hela. Vi är ju alla på facebook så kanske kan vi göra en blänkare där också ...

    SvaraRadera
  4. Ni har en mycket intressant blogg som jag tycker om att läsa i. Den ger inspiration och väcker tankar. Tack!

    SvaraRadera