HEL-ad

Hur går VI vidare? frågade han.

Jag insåg att för mig fanns bara en möjlighet- att förlåta.

- Vi chockar alla och går och äter lunch tillsammans! svarade jag.

Jag hade just haft ett långt samtal med den man som kränkte mig för en vecka sedan. Jag har gått hela veckan och väntat på att han ska ta första steget och komma med en förklaring. Dagarna har gått och varje gång jag har sett honom har jag gått omvägar. I måndags hamnade vi på ett möte tillsammans och allt jag kunde tänka på var att hålla min sköld i kontroll.

Stärkt av mina drömsystrar i onsdags insåg jag att jag var tvungen att konfrontera honom om något skulle hända vilket jag gjorde igår. Vi hade ett bra samtal. Det började med att han "inte förstod alls, kände inte igen bilden jag beskrev" och så vidare. Men som en papegoja upprepade jag vad som hade hänt och hur jag hade uppfattat situationen. Till slut förstod han och bad om ursäkt och garanterade att detta inte skulle hända igen. Sen frågade han hur går VI vidare?

I ett annat liv för inte alls så länge sedan hade jag bara rest mig skakat hand och muttrat något om att vi fick kommunicera bättre i framtiden. Därefter hade jag gått. Jag kanske hade mått bra men långsint som jag är hade detta gnagt i mig en lång tid därefter.

Men mitt nya jag, som vet att vi är inne i förlåtelsens tid, öppnade sitt hjärta och skickade ut en känsla av förlåtelse snabbare än jag hann blinka. Jag behövde inte ens tänka för det fanns ingen annan möjlighet.

Resten av dagen mådde jag hur bra som helst. Jag var på ett träningspass med afrikansk dans på kvällen och energin som drev mig hade inte med ilska att göra- bara livsglädje.

För mig var det här en stor erfarenhet och lärdom. Jag är stolt över mitt nya kloka jag och ska göra allt jag kan för att detta inte ska bli en engångshändelse. Jag har fått se Hels barmhärtiga sida och även om det var en smärtsam väg så är jag oerhört tacksam över lärdomen.