Jag skulle hitta på en bra rubrik till mitt sinnestillstånd och tyckte rubriken Heligt Förbannad var bra och ordvitsig tills jag började fundera på vad det egentligen betydde.... är jag förbannad av Hel..?? Det var ju inte riktigt så jag tänkte men vi kan strunta i det för ett ögonblick.
Jag har idag varit ARG!
SKITARG!
Får man vara det när det är Hels vecka, Mayaenergierna har vänt och vi är inne i en tre veckors tid av förlåtelse? Jag borde helst stå med ett öppet hjärta, le och förlåta MEN JAG KAN INTE!!!
Jag har i dag på min arbetsplats blivit totalt överkörd, detta inför kollegor och mina två chefer.
Och ingen gjorde någonting. Jag vill inte gå in närmare på situationen eftersom den känns ouppklarad, däremot vill jag berätta om ilskan och alla de känslor jag har brottats med sedan detta hände.
Först var jag bara tvärförbannad och som tur vad så var det redan bestämt att jag skulle lämna detta hemska möte tidigare, så jag gick rätt snart efter attacken.
Jag skakade när jag skulle äta min snabblunch.
På nästa möte vara jag allt annat än koncentrerad. Det var ett web/telefonmöte och tur var det. Ingen såg att jag satt och sorterade pärmar istället för att lyssna med 100 % uppmärksamhet.
Mina chefer tittade in under denna mötestid och vi småpratade, dom hade inte vetat något om detta i förväg och lovade "ta tag i detta".
Jag fortsatte med div ostrukturerade jobb några timmar till- och faktiskt, jag satt lite och väntade mig att den person som hade sårat mig så djupt skulle komma och prata om saken.
Tror ni det blev så??
Nej.
Under tiden hade min ilska börjat övergå i diverse hämdtankar.
Allt jag skulle göra.
Om jag hade velat.
Alla typer av hemsk äcklig skademagi- allt for igenom mitt huvud som den primitiva varelse jag var just då.
Men jag hejdade mig och gjorde ingenting för jag vet bättre och kanske började mitt öppna hjärta protestera tyst fast ingen lyssnade.
Jag åkte hemmåt och svor över att det inte fanns någon ved att hugga eller något afrikansk danspass att gå på. Ringde till slut Esmeralda som trots sin sjukdom reagerade precis så som en bästa kompis ska göra i dylika sammanhang-
" Vi gör magin tillsammans, så blir det bättre och starkare".
Vi resonerade och skrattade åt allt vi skulle kunna göra men snart gick diskussionen över i vilken slags musik man spelar när man är riktigt arg. Esmeralda spelar hårdrock, vilket jag faktiskt inte hade en aning om! Hon skickade mig snabbt några länkar som jag lyssnade på och jag kunde konstatera att detta stämde inte med min ilska. Så jag försökte hitta egen ilskemusik. Det jag tills slut fastnade för var en Kate Nash skiva som har några år på nacken. Du känner säkert igen hitlåten Foundations....en annan mycket bra låt är Dickhead...
Jag har nu börjat bli mitt mer normala jag men lite har jag fått att reflektera över.
Jag kände sedan tidigare till utrycket förblindad av sorg. Idag har jag upptäckt att jag kan bli förblindad av ilska. Det var ingen angenäm känsla och som tur var kunde jag rätt snabbt kontrollera mig själv. Men tänk på alla som inte kan det, som bara mal vidare i ilskan....
När jag satt och lyssnade på min ilskemusik tänkte jag på den underbara kväll vi hade sist med drömsystrarna. En av deltagarna hade i helgen varit och lyssnat på Little Grandmother i Köpenhamn och hennes huvudbudskap var att det finns bara kärlek.
Det blir mitt mantra resten av helgen.
Samtidigt vill jag hitta en personlig handlingsplan för hur jag ska göra när jag blir arg nästa gång.
Hur gör DU?
Har du tips på annan bra argmusik eller annan bra argterapi?
Hur gick det med Heligt förbannad???
Det får vi fundera vidare på......
Först, tack för en så uppriktig blogg-post! Jag har lite tankar om ilska, två strategier och en bonus ;)
SvaraRadera1. Övningen "Jag HAR min ilska men den ÄR inte jag, jag är så mycket mer." Att kunna erkänna att vi HAR känslor, men samtidigt bara vara vittnen till känslan.
2. Tänk på att ju djupare du känslor du känner, desto mera Lever du också. När du känner djup ilska, kan du samtidigt tänka att "jag lever mitt liv fullt ut: jag känner de STORA känslorna!" (Inte att vi ska söka upp stora dramatiska händelser, utan bara att våga gå in i de stora känslorna som kommer med inställningen att de hör till ett normalt hanterande av livet, där det faktiskt sker stora saker. Det är att hedra Livet.)
Bonus: Utan att veta vem som sagt det (upplys mig gärna!) kommer jag att tänka på citatet: "If you're not outraged, you're not paying attention." Det är också talande. Då vi verkligen är närvarande i Vad som Sker, upplever vi känslor (förundran, sorg - vrede!). Upplevelsen är inte hela mitt jag (se punkt 1) men bör hedras som ett tecken på att jag är i kontakt med omvärlden.
Floreat!
neina
Tack Neina för din respons och för dina kloka ord!! Du har helt rätt och jag är nog inne i en "prova olika känslor" period.
SvaraRaderaJag har bestämmt att jag inte ska gömma mig längre- Jag ska vara hela mitt unika jag och med det kommer massor av känslor. Jag går dessutom med Lagurunan i år som handlar mycket om känslor.
Det är dags att dra en ny årsruna om lite mer än en månad. Det känns lite som tentamensdags just nu!!
Jag tycker om uttrycket Heligt förbannad. Det är Heligt i betydelsen sätter oss i förbindelse med krafter större än oss själva, det är Hel-ande därför att vi har med hela vårt jag, och det är Hel- likt - därför att Hel accepterar allt, och kräver totalt och absolut accepterande av våra egna känslor.
SvaraRaderaMånga idag självklara och evolutionistiska idéer har kommit fårn folk som är Heligt förbannade - över orättvisor och felktigheter. vi måste vara lika sjyssta och rättvisa mot oss sjävla. Blir vi felbehandlade - då måste vi ta plats, och säga;'Hit men inte längre´.
Det var dock bra att du tog upp att bli förblindad av vrede. En psykologilärare sa en gång på en stålande lektion att när vi är riktigt arga är vi alla lite psykopater :)
Psykopatisk, egenrättfärdig vrede som bygger på sårad stolthet, hämdbegär och rädsla = att vi förlorar kontrollen och oss själva.
Rättvisebaserad, passionerad helig vrede som gör att vi ser kristallklart och rättvist och vill göra något åt situationen - om så bara att återställa våra egna gränser = återtagande av kontroll och hjärta.
Nått sånt, vilket förmodligen inte är ngt annat än vad ni redan sagt men med lite andra ord
Ps: jag ser så mkt fram emot vårt vintersolståndsfirande miss W. Idegransrunan i all ära - och hjälp vad jag har lärt mig och manifesterat MEN jag känner mig mer än redo för betydligt lättsammare energier ;)
SvaraRaderaTack för detta ärliga rättframma inlägg. Att bli förblindad av vrede. En mäktig och omskakande känsla i våra (kanske väldigt tillrättalagda och lagoma) liv.
SvaraRaderaJag har upplevt detta flera gånger, jag blir lika omskakad varje gång. Speciellt de gånger när en vredehändelse kan komma tillbaka långt efteråt och skaka om mig igen och jag inser hur djupt berörd jag måste ha blivit när den en gång inträffade.
Kan din vrede höra till ett tidigare liv? Ibland känns vreden onormalt tilltagen över det skedda i nutid (ibland säkert helt berättigad som i ditt fall). Kanske kan det vara en händelse som inträffat långt tillbaka, som återupprepas i dina liv. Som förstärks. En känsla du känner igen men inte helt kan sätta fingret på?
Att bli påhoppad, orättvist beskylld, att inte kunna försvara sig... starka känslor.
Vågar du gå in i känslan, omfamna den, känna den till fullo, identifiera den, omvandla kraften i den till något annat?
http://blogg.sjalsverkstan.se/
Tack igen för bra feedback,
SvaraRadera@ själsverkstan... jag har funderat men inte i dina banor. Jag brukar vanligen ha ganska lång stubin men nu var det nästan som en reflex så det var helt klart en väldigt öm punkt som träffades. Dessutom var jag TOTALT oförberedd. Och om jag tittar objektivt på det hela så kan jag inte känna att kraften och styrkan i min ilska stod i relation till det som hände... det får jag fundera vidare på!
Det är roligt att du skriver om våra tillrättalagda och lagoma liv. En av mina chefer kom sedan och sa att han inte ville ta upp saken på plats och då " eftersom han visste att jag skulle bli så arg". Jag upplever inte mig själv som arg på jobbet. Däremot säger jag alltid vad jag tycker och det direkt till den det berör. Ibland blir jag engagerad och högröstad och tar stor plats. Är det detsamma som att vara arg? Är det så jag uppfattas?
@ Sofia - tack för kloka ord om Hel. Det var så jag kände men orkade inte riktigt räta ut alla ordväxlingar.
Ang psykotisk- på en Tarotkurs en gång sa vår lärare att förälskelse vad att jämnställa med psykos eftersom man går in i ett tillstånd av total jagupplösning...
Käraste syster om du inte blir Heligt förbaskad så kan du inte heller ta till dig eller lyfta upp känslan i verkligheten, så ser jag det. Hel denna ljuvliga stolta Gudinna som vet och ser allt genom Dödens portar, Hennes ögon är starka och när hon klappar på porten ska något dö och nytt förberedas. Den här gånge slog hon hårt. Känner igen mig, välkomna ilskan, din eld, din protest, offra något till Hel tacka för hennes besök, de gör jag när något sådant händer.
SvaraRaderaKramar om/Lady Oona