Calling all my Sisters

I många år har jag tänkt att jag skulle fira kvinnodagen tillsammans med mina käraste väninnor och systrar. Vi skulle vara i ett hus långt bortom telefoner och mobiltäckning. Det skulle finnas musik och sång, god mat, intressanta samtal, förtroenden, gemenskap och mycket tid. Av olika skäl har detta inte blivit av. Vad stoppar mig? Vad stoppar oss?

När jag var ute och red idag funderade jag över om jag är först och främst kvinna och sedan människa eller om det var tvärtom- att jag är människa och kvinna? Skillnaden är stor -eller ?
Jag lever själv i ett hus ute på landet. Jag har en stor trädgård. För att förflytta mig har jag en bil. Allt som behöver göras gör jag själv. Kan själv har varit mitt livsmantra i över 40 år. Sedan jag skiljde mig för snart 10 år sedan har männen fått rollen som bror, vän och älskare. Jag är på inget sätt unik utan jag delar detta med ett stort antal systrar över hela världen. Vi klarar oss själva.

Jag kan resa över hela världen, jag kan tala med människor från andra länder, från andra kulturer. Jag har rätt att utrycka mina åsikter och jag kan vara gudinnetroende utan att vara rädd för mitt liv. Jag och mina systrar har oändliga möjligheter och ibland kan alla dessa val ge ångest som Sofia utrycker i sitt inlägg här nedanför. Jag känner igen mig i hennes ångest. Jag har varit där och jag red igenom Cerridwens rike på en vildhäst med förbundna ögon. Jag kunde bara titta innåt och jag gjorde flera svåra val.
Denna resa måste var och en av oss göra ensam, det är en del av livets lärande. Det kan vara bra att veta att den skog du färdas igenom, det berg du ska över, det hav som ska korsas kan verka oändligt men du kan när som helst sträcka ut din hand och nudda vid dörrhandtaget till ditt hem. Till din trygghet.

I kväll såg jag ett jättefint program där Ruby Dee mötte Alicia Keys. Ruby läste avslutningsvis sin fantastiska dikt Calling all Women - enjoy

Calling all sisters. Calling all
Righteous sisters.
Calling all women. To steal away
To our secret place. Have a meeting
Face to face. Look at the facts
And determine our pace. Calling all
Women.We want to reach – first and second
And
Third world women
Come together!
Women in and outside the power structure –
Working women,
Welfare women,
Women who feel alienated and isolated
Women who are all frustrated
Women who have given up – women – women
Questioning women – women
Unpolarized and unorganized.
Ostracized. Tired of being penalized
Come help us start to bridge the gaps
Racial, cultural, or generation
We want some action and veneration.
These men, these men they
Just ain't doing it.
They've had hundreds of years
Now they 'bout to ruin it.
Kitchen, office, ex-prison women
Old and young and middle-aged women
Make this scene
Oh yes, and bring your lunch!
Problems, problems common problems
That we make and cause each other
Sister, daughter, old grandmother
Female child you can bring your little brother
Take the subway, grad a cab
Saddle your mule
Bike it, limo
Take a choo-choo, fly
Or pick 'em up and lay 'em down.
Socialism, capitalism, communism
Feminism, womanism, lesbianism
Here-and-now or futurism
We just can't afford a schism
We got to get together or die.
Now is the time for an evolution
Let's all search and find a solution
For how we'll make it to the next revolution
Or die. Oh yes.
And don't forget your lunch!

Det är viktigt att vi hittar kvinnliga förebilder som vi kan bli inspirerade av och som får oss att ta ett steg framåt. Min förebild detta år är häxsyster Ulrika Hävre. Ulrika tänjer ständigt gränserna och följer sin inre övertygelse som aktivist och medmänniska.
Ulrika - du är fantastisk! Du är den modigaste kvinna jag vet! Må Gudinnan vaka över dig.