På Odens dag är det Fullmåne. En högtidsdag mitt i veckan. Jag avslutar min fasta under dagen och jag kan garantera att det kommer att bli rena festmåltiden för mig. Som jag ska njuta av grönsallad, sojaburgare och små, små, fina körsbärtomater. Som ni hör har jag redan fantiserat om den första måltiden.
Idun är överallt och dansar omkring, så det är nog en Iduninspirerad måne som kommer med vårlöfte och föryngring. Det behöver jag. Min fullmåneceremoni blir att bjuda in Idun att gå med mig följande månvarv.
Det har gått bra att meditera för det mesta månvarvet som gått. Det har varit helt tydligt för mig att yogan och meditationen föder varandra, för närhelst jag mediterat har jag velat yoga och tvärtom. Jag kommer att fortsätta med båda delarna, men utan struktur, utan bara på glad vilja. För det är glädje och spontanitet som blir huvudorden månvarvet framöver. Glädje att skriva, glädje att äta, glädje att studera, glädje att få vila, glädje att röra sig, dansa och fira. Kravlöst.
Den som vill kan göra mig sällskap i en medition på kvällen. Jag kommer att bjuda in Idun och äta ett av hennes gyllene äpplen. Sen går jag detta månvarv med Idun i ena handen och Saga i andra.
Jag tror på vad Megana säger nedan. Nu behövs Jungfruenergierna. Jag lever dom.
Låter härligt!
SvaraRaderaEn fråga har jag, varför firas månvarvet från fullmåne till fullmåne? Det finns förmodligen en jätteklok förklaring till det som jag är nyfiken på. Själv firar jag från ny till nedan bara för att det känns som en naturlig livs/död/livscykel men är intresserad av teorin bakom fullmånen som början och slut på en cykel.