söndag 3 maj 2009
En Underbar Kväll
Vi placerades oss mitt på ett fält. Gröna ängar, träd och blommande hägg runtom, vackra bruna och fuxfärgade hästar i en hage tillsammans med vita kor. Solen är apelsinfärgad och på väg ned, månen är växande och syns tydligt på en blå himmel. Ett litet altare av solfärgade stenar, salvia, sweetgrass och rådjurshorn med bjällror. Vi trummar för mod och säger ord som väcker handlingskraften: blod, mod, runa, klippa, pertra ... en berättelse vävs och blir mer och mer konkret. Saker vi vill göra, vill våga, ska göra.
Solen sjunker och skymningen tar oss till gränslandet. Jag känner sejdkraften, Megana ser den i luften kring mig. Megana trummar och jag tillåter mig att öppnas. Orden är till syster mittemot och jag låter dem strömma, som alltid fascinerad av enkelheten att tala med någon annans röst.
Vi kan inte göra upp eld där vi är, så vi ställer gravljusen på rad och hoppar över dem. Springer runt och hoppar igen. Känner oss som småflickor som leker häst, om än något stelare.
Vandrar tillbaka genom träden och kommer förbi en liten bäck med stenbumlingar. Slår oss ner på en sten och hör hur det tassar runtomkring oss. Sjung, sjung en sång ber småfolket. Sjung säger Megana. Så jag sjunger och sången blir berättelser: om en gammal kvinna som blir ung på nytt i mötet med -hjortkungen, om döttrar och söner av månen som kommer ut i natten för att minnas friskheten i världen, om skogsfrun som står på bron vid bäcken och ler. Sången är berättelser och som alltid kommer berättelsen från marken, från luften, från dem omkring. Jag kan se skogsfrun som täta vibrationer i luften mitt på bron.
När vi vandrar sista biten till bilen berättar Megana om bilder hon sett under sången och vad dom betyder. Det hon säger ger mig nycklar jag behöver, och vackra ord att drömma på.
Vi tar oss till ett ställe med hög musik och gott vin. Vi dricker som om det inte fanns någon morgondag, skrattar och väver planer för framtiden.
Jag tar mig hem med tåg och somnar så fort jag jag lagt mig i sängen. Drömmer starka drömmar efter en underbar Valborgskväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Systrar! Det låter som en underbar kväll!
SvaraRaderaJag hade besök av min bror med barn och vi hoppade också över gravljus. "Varför gör vi på detta viset?" undrade 12 -åriga sonen och häxfaster fick förklara. Och om man är uppvuxen med en Star-Wars älskande pappa, Harry Potter och Sagan om Ringen är ingenting konstig, allra minst att faster är en häxa och när faster säger hoppa och lek - då gör man det!
Med din bror i samklang Megana är. Älskar Star Wars, Sagan om Ringen och Harry Potter hon gör. Gillar din bror, helt klart.
SvaraRaderaAtt lyda Häxfaster - kloka barnen är ;)
Kramar mina kloka fina systrar, så varmt, så varmt
Megana