Höstdagjämning - Gemensamma Resor i Andevärlden

Det sägs att ett förhållande har goda chanser att överleva utifall man klarar att resa tillsammans. Detsamma kan sägas om andligt arbetande kamrater, men om resor i Andevärlden. Att transresa gemensamt är ett bra tillfälle att se hur samspelta man är. Övningen kräver nämligen både fingertoppskänsla, förståelse för den andres språk och stor tillit.

Efter en vacker dag vid hassellundar och hav, med rönnbärs- och annanbärsmagi, avslutade vi kvällen framför brasan. Vi ville sjunga för nornorna och se om vi kunde använda Höstdagjämningens spricka i tiden att skåda. Vi trummade, ramsade och lät till och med envisa telefonsignaler bli en del av rytmen. Det sömniga, sugande, rymdiga tillståndet infann sig. Det var en lätt trans, medvetenheten om trumman och elden fanns fortfarande, men fingrarna trummade av sig själva och själen var fri att utforska vad den ville. Jag började berätta om den plats jag befann mig, och Syster W – som var på en helt annan plats – kom galloperande för att göra mig sällskap. Vi undersökte platsen och vad den betydde, gick vidare längst dess symboliska trådar och lärde oss saker om hur hösten kommer att te sig, sådant vi behöver tänka på, om anmödrar och anfäders roll i det andliga arbetet och annan själsföda.

Resan drevs framåt som ett samtal. Jag berättade vad jag såg, Syster W bekräftade och fyllde i. W berättade vad hon fick till sig, jag bekräftade och drog tråden vidare. Ibland kom trevande beskrivningar, ibland riktigt poetiska utläggningar, till och med en barnvisa dök upp mitt i det hela. Vissa ord var våra egna, men tidvis var det också någon annan varelse som talade genom oss. Budskapen var tydliga och självklara, om än inte alltid vad vi hoppats på. När vi var färdiga hade vi båda dock en känsla av att allt var precis som det skulle och vi hade bättre förstående av oss själva och vår omvärld.

Att resa tillsammans på detta sätt kräver sina deltagare. Det får inte finnas behov att hävda sig hos någon av deltagarna och inte heller olösta konflikter. Väl i Andevärlden finns inte utrymme att dra åt olika håll och absolut inte att utöva maktkamper. Då trasar man sönder resans fina fibrer. Gemensamt resande kräver att man är stadig som sten och mjuk som vatten. Ibland är man rodret allt rör sig kring, och ibland flyter man med, undersöker platsen den andra sökt, bekräftar, fyller i och stödjer. Man får inte ha så bråttom att man underlåter sig att uppmärksamma den andres syner och ord.

Så vad är temperaturen på förhållandet efter vår gemensamma resa? Jo tack, om du frågar mig så finns det utmärkta chanser att arbeta tillsammans precis så länge som vi känner för det. Eller hur syster W, även om jag började med att dra dig till en tom och kall grotta ;).

Förebilder och Inspiration!

En del människor walk their talk. Här är ett band som har tagit det som sin livsuppgift att försöka få oss andra att förstå och förändra vårt tankesätt- Seize the day. Jag hade förmånen att under en festival dela boende med de kvinnliga medlemmarna i bandet och framför allt Shannon som har skrivit denna underbara sång.

Det blev många och långa diskussioner om hur långt man kan gå i sina försök att tära så lite på jordens resurser som möjligt. Var går din gräns idag? Kan du tänja lite mer på den gränsen?

Gathering the Goddesses

Zusanna Budapset - förgrundsgestalt inom feministisk Gudinnetro - talar här om hur enkel såväl som provocerande Gudinnetro kan vara. Hon är klok, rolig och har det vackraste grå, korta hår man kan tänka sig. Faktiskt ser hon ut som min mamma gjorde för några år sedan innan hon blev vithårig. Kanske är det därför jag så gärna lyssnar på Budapest som ett förtjust barn. Kanske vill Du också lyssna. Hon är en av dessa egenartade kvinnor som klarar balasera på knivseggen av att vara både självlysande kraftfull såväl som radikalt egalitär.

I walk with the Goddess

Visst går du väl med du också!

Ariadnes thread- ett boktips

Allt prat om Nornor och livsväv fick mig att komma på en av mina första och bästa gudinneböcker;

Ariadne`s thread - a workbook of Goddess Magic av Shekinah Mountainwater

Det här är en perfect bok för dig som vill lära dig Dianisk häxkraft från grunden. Det hela började som brevkurser i början av 80-talet men sattes samman som en bok 1991.
Boken kan läsas som en inspirationskälla eller som en lärobok. Här finns bakgrundsfakta och historik, intressanta analyser och slutsatser men det jag gillar bäst är att varje kapitel avslutas med några sidor som kallas Explorations ( efterforskningar) som innehåller
Suggested projects (föreslagna projekt),
Questions to Ponder ( saker att fundera över) och avslutningsvis
Readings and Other Sources ( boktips).
Jag ska med andra ord inte automatiskt köpa allt jag läser utan jag föreslås fundera och arbeta med oilka frågor och på så sätt göra Gudinnekraften till min egen.

Boken finns att köpa via amazon.com - både som ny och begagnad. Jag hittade också en amerikansk recension från början av 90-talet. Den håller än!

Using the figure of the ancient goddess Ariadne as a metaphor, Mountainwater unravels the mysteries of a woman-centered spirituality. She offers gentle guidance through the cycles of a woman's life; the phases of the moon; the yearly nature holidays; and the aspects of divination. She concludes each chapter with suggested exercises, meditations, and reading lists. Her capably organized and well-written book encourages women to find their own spiritual path. The reading lists lack complete citations; still, a very good, practical book on women's spirituality and goddess worship.
Recommended!

Nu Fäster vi Trådarna och Synar Väven

Nerthes måne och Höstdagjämningen på ingång. Tiden är både rik och reflekterande. Vi kan fästa trådar nu, skörda och njuta, se vad som finns kvar att göra med alla projekt vi startat i år. Det finns ännu tid att färdigställa och avsluta, tid att njuta av de allt längre nätterna, den kommande vilan 0ch friskheten i luften.

Nornorna är nära. Det här är en tid att skönja Väven. Urd visar oss vad som lett oss hit, Verdandi visar vart vi är och Skuld vart vi är på väg.

Nornorna är den del i oss själva som ser världen som den är; med svårigheter och tröghet såväl som lätthet och tusen möjligheter. Nornorna står den stora, givande Modern nära: som du sår ska du skörda: livet självt i all sin rikedom och förskräcklighet. I glimtar får tillgång till vårt mönster; vart vi fastnar, såväl som våra framsteg: vad vi har makt över och vad vi inte har makt över. Vi behöver inte se allt, livet är till för att upplevas och upptäckas. En plötslig blixtbelyning kan avslöja mycket. Att se klart är en magisk akt. Redan i Seendet har vi börjat gå mot vårt sanna öde.

Jag läste en självhjälpsbok om förändring nyligen. Av 200 sidors text var det två saker jag verkligen tog till mig. Det ena gällde tacksamhet. Vart vi än befinner oss finns det alltid saker att vara tacksam över. I tacksamhet ger vi uppmärksamhet till det goda i vårt liv, och drar per automatik till oss mer gott. Det andra gällde det som är oklart. Författarinnan sa ungefär såhär: - Om du inte vet vart du ska, gå dit energin finns, resten löser sig. Vi behöver inte ha en färdig plan. Vi behöver inte veta vart vi kommer att befinna oss när vi pensionerar oss, eller ens nästa år. Det som ger energi tillbaka är rätt väg.

När vi ber Nornorna om en klarhet kan vi göra detta: Se vad vi lämnat bakom oss och släppa taget med Urd. Låta Verdandi visa oss vad vi har och visa vår tacksamhet. Låta Skuld ge oss ett pirr i magen inför de vägar där energin finns. Sen behöver vi inte göra något mer för stunden. Att ha klarhet är grunden för all magi, för all positiv utveckling, för vägen till det som är meningsfullt.

Jag var på en resa nyligen. Och av alla äventyr jag upplevde var inget så starkt som att komma hem. Jag såg, förstod med varje fiber i min kropp att jag befinner mig på exakt rätt plats och vid rätt tidpunkt. Jag är född i det land som var meningen och jag har gått den väg jag varit tvungen till för att kunna göra det jag gör och ska göra. Men det viktigaste av allt är att jag ÄR HÄR. Varför kan jag inte säga. Men Nornorna vet. Och dom kuttrar och drar slöjorna tätare omkring sig. Allt behöver vi inte se. Vi behöver bara vara.

(foto: Willenda)

Månen Avtar och Allt Är Väl

Månen avtar och det är lätt att släppa sådant som spelat ut sin roll. Att släppa taget behöver inte vara svårt: för trånga identiteter spelar ut sin roll, liksom för trånga boplatser, eller småsinta attityder. Att släppa taget kan vara det roligaste, friskaste och bästa man kan göra. En avtagande Nerthesmåne lovar rikedom, även i det vi låter gå vidare, bli ett minne, ett då. Hej Då, vinkar vi glatt och njuter helt och fullt av NerthesNuet.

Nerthes - Stora moderns måne

Jag befinner mig i energierna av den stora modern- Gudinnan med stor G- hon som föder allt.
Hon behöver inte namnges men jag kallar henne Nerthes. Hon är jorden jag går på, luften jag andas, elden i min kropp och mina salta tårar. Hon är mitt hjärtslag och min puls.
Nu i skördetid kan jag samla ihop Nerthes energi i form av alla hennes grödor. Ikväll gör jag en skördesallad och njuter av bönor, tomater, rödbetor och majs.

Jag skördar också kryddor och hänger på tork för att kunna plocka fram energin i vinter. Jag plockar rönnbär och trär på tråd, de får torka och kommer att användas i olika former av rönnbärsmagi under hösten. Jag dekorear mitt altare med björnbärsrevor och äpplen.

Häxåret går in på sitt sista varv och för min del börjar det idag med septemberfullmånen. Nu inleder jag min period av tacksamhet. Fram till midsommar har vi arbetat med olika projekt och vår egen utveckling. Vi ber om energi och kräver förändring på en massa olika plan.
Nu är det tid att reflektera över våra vägval och vad som har hänt. Nådde vi de mål vi satte vid ljuslågefesten eller kanske ännu tidigare- vid midvintersolståndet? Fick vi rätt effekt av vår magi eller fick vi ett helt annat resultat än vi förväntade oss? Och i så fall, blev det oväntade resultatet bra eller dåligt? Oavsett vilket så är det en bra tid för att ödmjukt tacka för alla gåvor vi har fått under året.

Jag brukar göra en tacksamhets stav. I år använder jag en vacker Idunstav som jag hittade i somras. Den dekorerar jag nu med vackra sidenband. Sidenbanden fylls med ord och uttryck som påminner mig om allt jag har att vara tacksam över. Jag sitter en stund varje dag fram till höstdagjämningen då banden får ingå i en ritual.

Luta dig tillbaka och vila i den stora moderns famn. Ha en underbar Nerthes måne!

Tankar i sensommartid....

Månsystrarna har och har haft semester. Jag har varit på Island och ridit, en annan månsyster njuter just av sina sista dagar under indiens heliga sol. Vi har bloggat sedan i januari men vår lilla grupp har funnits i snart ett år. Mycket har hänt oss under denna tid och vi har var och en utvecklats tillsammans men framför allt var och en för sig.

För egen del fokuserade jag länge på att hitta tillbaka till min "friska" identitet. Detta har jag släppt under sommaren. Jag mår jättebra och lever med magin mer närvarande i min vardag än någonsin. Jag har inte längre något behov av att vara någon jag var förr, den personen levde ett helt annat liv än vad jag lever idag.

för att hitta hem gör man en vägvisare

10 dagar på Island har också satt sina spår. Tillsammans med varma källor pulserar den isländska marken av råa energier. På turistkartorna finns spöken och troll som indikerade var det finns "haunted areas" någonstanns. Om varje sten finns en sägen och man behöver inte sitta still länge förän man känner närvaron av något nyfiket litet väsen.

Eftersom jag var på en ridresa fanns det varken tid eller utrymme att utforska dessa enegier djupare. Men en dag kom jag på mig själv med att sjunga om Omma stora moder när vi red genom en dal som heter Maradalen. Här vibrerade stora stenmoder energin på ett väldigt välbekant sätt och sången kom av sig själv.

Hönsen har flyttat in i Hönaheim och jag går i väntans tider- när kommer det första ägget.....