Fullmånelöfte i Skadis fotspår

Den här tiden vänder vi oss gärna inåt. Ibland gör vi det även om det inte finns i våra planer.

Jag har spenderat ett par dagar under fullmånens sken i klokt sällskap och med snögnistrande, andlöst vackra omgivningar. Jag trodde att jag och kompisen skulle ge oss iväg på transresor långt, långt bort till världarnas kanter och inhämta kunskaper om de mest märkliga kosmos. Eller dyka ner i underjorden och möta länge glömda varelser från andra tider. Men det blev inte så. Istället vandrade vi inåt.

Mitt i kallaste vintern dras allt samman och komprimeras. Min kamrat är skicklig i inomverkligt arbete och hon har lotsat mig genom mina egna salar där jag mött rollinnehavare jag inte i min vildaste fantasi föreställt mig. Ändå har just dessa påverkat mina handlingar, mitt synsätt och därigenom min omvärld. Vi har också arrangerat om bland dem och skapat nya allianser, fått dem att skaka av sig gamla sorger och tänka om. Det som slog mig hårdast var att mitt inre var så välbefolkat av glädjelösa slitvargar - oförmögna att ge sig själva och sin omgivning någon paus i arbetet. Det är annorlunda nu, men jag får inte glömma vad jag lärt mig. Därför är mitt fullmånelöfte enkelt:

Jag lovar - från fullmåne till fullmåne - att slappna av och ha mycket kul.

Det är allt.