Hel-a Vägen in i Mörkret

I oktoberdunklet tassar jag runt och lyssnar på en kavalkad av hedniska systrar och bröder över världen: diansk wicca, reclaiming, Gudinnerörelsen, Budapest, Starhawk. Det är Helhet: att veta vad man tillhör, vilken andlig historia som är min och som jag bär vidare. Ingenting egentligen nytt, bara förklarande Helhetsdelar.

Ser Willendas Hel-ring framför mig; lysande färgade pärlor mot svart. Det är Hel. Den här färgen, den här och den här också. Juveler i myllan, vårt sannaste, sammanpressade, destillerade Jag i regnbågens alla färger. För den här delen är jag, och den här, och den här också; allt detta är jag, och allt detta tillhör jag.

Skapar ingenting nytt - bara njuter av mörkret och juvelerna som är mina egna. Liksom allt jag tillhör, allt jag vill tillhöra; det som lyser starkt och riktigt. Skapar ingenting nytt, önskar ingenting; lagar lite här, packar upp lite där, lägger på plats och ser över. Det här är jag, och det här, och det här också; grönt, lila, blått, rött, rosa, gult, orange, silver och guld.

Syr skimrande trådar över världen, tillbaka till barndomen, till andra liv. Här är jag. Allt detta är jag.

Gör mig redo att dyka in i den stora Drömmen. När solen ska börja växa igen, då kan jag önska, då kan jag planera. Men nu. Nu tar jag med mig dom bästa bitarna och vandrar in i mörkret med berått mod. Allt som är älskat får följa med. Bara kärleken är vägvisare i Hels värld. Jag älskar färgerna. Det här är jag, det här är jag och det här är också jag. Ginnungagapet är fyllt av färger; norrskensdans i tusen lager.