Efter mörkermåne börjar man fundera på hur fullmånelöftena fungerar. Mina var löften om stunder av meditation varje dag; och att utöka det så kallade meditativa sinnet. Det vill säga, lugna tankarna och tillåta sig fastna på vackra ting även under helt vardagliga göranden.
Det har gått bra, det har varit fruktbart, men det har verkligen varit både det ena och det andra som flutit upp. Det viktigaste jag lärt mig, som jag kommer att fortsätta med, är vikten av mellanrum av aktiviteter. När jag kommer från jobbet/praktiken/stan så startar jag inte på det jag ska göra hemma, utan sätter mig en stund framför altaret. Det gör en värld av skillnad.
Ändå har jag varit trött vissa dagar, särkilt innan mörkermåne. Trött intill känslan av att ingenting är roligt. Jag tror meditation framför allt får en att känna mer och noggrannare. Känna av glädje, lätthet och gudinnlighet, men också trötthet och att vara utarbetad.
Jag har missat meditationen några dagar. Jag har inte utfört perfekta ritualer utan ramlat ner i en fåtölj och börjat meditera ad hoc. Men det har varit bra, och jag kommer att fortsätta. Se vad som mer bubblar upp. Se vad nya vanor bidrar till. Har på det senaste också lagt till en del yoga; vilket är välkommet och skönt. Både kropp och själ behöver det.
Nu återkommer månljuset och växer igen.
Väl mött.
Allt vi gör räcker så gott, vi är bara människor och jag tror att det är viktigare att göra från hjärtat än av tvång. Nya vägar är intressanta och lärorika.
SvaraRaderaJag har själv kännt en väldig skillnad på denna mörkermåne och den förra. Denna känns som ett litet myggbett och den förra förlamade mig. Är det Idun som gör den stora skillanden tro?...
Håller med Willenda. Tror också att det viktigaste är att göra, inte hur. Att inte krongla till allt med att det ska vara på ett visst sätt. Bara göra! Vilket kan vara en utmaning i sig.
SvaraRaderaFör mig så har mörkmåne och nymåne varit mer påtaglig än någonsin. Påverkas mycket. Det verkar som mitt fokus kommer att ligga mycket på denna jungfrufas. Denna del av året i alla fall. Kanske blir det lättare och mer deffinitivt att möta det mörka när man vandrar med en jungfrugudinna? Vad tror ni??