Idun -Välkommen

Idag firar vi Ljuslågefesten (imbolg) som alltid infaller den 2 februari.

I många år var detta årets viktigaste högtid men personliga omständigheter med svår sjukdom och död i min närmaste familj har lett till att detta har kommit ur fokus under en längre tid. Freja och Hathor som jag bjudit in tidigare har funnits med under dessa svåra år och har bidragit till de erfarenheter jag har idag.

Jag har alltid valt den svåra vägen i allt jag har företagit mig i livet och jag har utmannat mig själv på alla tänkbara sätt. Det senaste året har jag blivit varse detta "duktiga" beteénde som jag har hållt på med så länge jag kan minnas. Jag har fått bekräftelse i MVG på tentor och har pressat mig själv att hela tiden göra allt lite bättre än vad som egentligen krävdes. Lyssnerskan var min roll i olika relationer men vem lyssnade på mig? För vems skull har jag egentligen varit duktig i alla dessa år?

Med Freja innanför skinnet har det inte funnits tid för dessa tankar utan hon har bidragit med (falsk) energi och krigisk kampvilja. Bit ihop! Kämpa på! var henns budskap -och det gjorde jag tills det en dag inte gick längre och allt rann över. När jag i sommas började må bättre insåg jag att det var hög tid för oss att skiljas åt. Men vem skall komma i hennes ställe? En magisk dag vid havet gav svar och jag visste att det var Idun jag skulle kalla på.

Det finns inte så mycket att läsa om Idun om man söker i litteratur eller på nätet. Man hittar samma meningar; Idun var en av de kvinnliga gudarna i Asgård. Hon var gift med Brage som var Skaldekonstens Gud. Idun hade ett skrin där hon förvarade livets äpplen och det var Iduns äpplen som gjorde att gudarna höll sig evigt unga. Så fort de började åldras gick de till Idun som låste upp sitt skrin och bjöd dem av frukten. Äpplena var alltid lika många. När någon ätit ett äpple fanns där strax ett nytt.

Min klansyster Megana hade också bestämt sig för att vandra med Idun och i lördags hade vi en fantastiskt ceremonidag. Vi dekorerade årsljus och höll vår ceremoni nere vid havet. Det var en gråmulen dag men behagligt eftersom det inte blåste. Vi började med att gå runt och leta strandfynd till vår kraftplats. Det brukar finnas gott om fjädrar och benrester här eftersom det är en populär rastplats för flyttande fåglar. Men denna dag hittade jag bara lämningar efter mänskliga aktiviteter. En färgpensel, en tegelsten, platsbitar, isoleringsmaterial, ett andhuvud och käkbenet från en kanin. Det blev en påminelse om att den natur som vi ser som självklar är skör och lätt kan förstöras. Megana hade hittat lite fjädrar och ben och tillsammans byggde vi en fin kraftplats på en stenhäll.

Vi började med att tacka Freja och Hathor som hade varit våra följeslagare de gångna året. Vi tackade för erfarenheter och lärdommar och släppte dom fria. I samma ögonblick som Megana hade yttrat den sista stavelsen i sitt tack blev området iskallt och kylan kröp innanför skinnet. Det kändes verkligen att dom hade lämnat oss. Vi gick till vår kraftplats och fortsatte vår dedikation och i samma andetag som jag bjöd in Idun så blev jag insvept i en varm skyddande famn.

Det är inte tanken på evig ungdom som har gjort att jag ville arbeta med Idun utan en känsla av att hon representerar och står för ett förlåtande och mindre kravfyllt levnadssätt. Jag vill i Iduns sällskap lära mig att vara snällare mot mig själv. Vi får se hur det går..... Idun är också Gudinnans Jungfruaspekt, nymånens, vårens och fruktbarhetens Gudinna.

När Idun går över en äng så blir det inga fotavtryck efter henne utan det slår ut blommor där hon har satt ner sina fötter. Blommornas doft stannar för evigt kvar hos Idun.

Jag skall gå som Iduns prästinna det kommande året. Jag skall alltid ha blomsterfrön i fickorna som jag kan sprida ut där det ser magert ut eller där jag tycker det passar. Blomsterfrön kan ibland vara mer symboliska i form av stöd och vägledning till dom som ber om det. Jag skall hjälpa människor att knyta handfasteband och jag kommer att namnge Gudinnelån. Kanske guidar jag någon över till Gudinnans eviga rike. Som Iduns prästinna ska jag också synas mer i vardagen och vi får se hur lång tid det tar innan jag går till jobbet i min vackar lila kläning....

Blomsterängen symboliserar också en hotad biotop så på något sätt skall jag öka mitt miljöengagemang. Men allra mest skall jag lyssna till min inre röst och göra som den säger när den vill stanna upp, ta det lugnt och lukta på blommorna.