torsdag 12 februari 2009

"Kalla mig vid mitt rätta namn!"


Föreställ dig följande scenario;
Du är ute på stan i folkvimlet och ser någon du tycker dig känna igen och ropar på denna person. Men hon/han reagerar inte och försvinner innan du hinner få kontakt.

I tisdags kväll när jag gick runt och släckte i huset såg jag några enstaka snöflingor dansa i gatlyktans sken. I går när jag vaknade var världen Skadivit.
-Underbart, Skadi är här, Välkommen Skadi sa jag högt.

Jag var ute flera gånger under gårdagen och det var lika härligt varje gång med stora snöflingor som klappade mig på kinden, lekte med mina ögonfransar eller lade sig som en vit mössa på mitt korpsvarta hår. Jag pratade med Skadi vid varje utevistelse och eftersom jag har mina rötter i mellansverige var jag glad över hennes besök vilket jag framförde flera ggr.

Jag hade bestämt ridträff med en kompis och när vi kom upp till stallet var gårdsplanen täckt av ett halvmetertjockt snötäcke och det snöade fortfarande - ännu mera Skadi. Vi pulsade bort till våra hästar och det var rätt skönt att sitta upp i sadeln och låta dem göra jobbet även om jag var lite tveksam över hur det skulle gå, jag har aldrig ridit i djup snö förut. Jag var lite spänd i början men märkte snart att det finns en klar fördel med att ha fyra ben -om ett snubblar står man bra på de tre andra. När min spänning hade släppt hade vi jättekul och vi provade alla gångarter inklusive flygande pass så snön yrde. Aldrig har min häst frustat av glädje så mycket och hästarna i hagarna runtomkring sprang i kapp och roade sig dom också.

När jag kom hem hade snöfallet slutat och jag såg en blekmåne på kvällshimlen. En stund senare gick jag ut för att hämta ved och där var hon - bleka fina Skadimånen. Hon skrattade och gjorde konster.

- Var har du varit, frågade jag.
- Ingenstans och överallt men här hela tiden svarade Skadi
- Men jag har ju kallat och ropat i flera dagar, svarade jag.
- Javisst och jag har hört men du måste kalla mig vid mitt rätta namn skrattade Skadi innan hon försvann bakom nya snömoln.

Så då gör jag det - Välkommen Skadimåne!

4 kommentarer:

  1. Precis, rätt namn på rätt kraft, vid rätt tillfälle för rätt person ................. nått sånt ;)

    SvaraRadera
  2. När jag läser om dina underbara ridturer vill jag bara jag med. Som barn var jag rädd för hästar men just det där att få rida............en längtan som aldrig blivit stillad. Aldrig försent eller??

    SvaraRadera
  3. AAAAAAAlllllllllldddddddddrrrrrriiiiigggggg för sent!!!
    Kram WIllenda

    SvaraRadera
  4. Jag vill också rida. Jag tror att jag fortfarande kommer ihåg hur man gör ................... ;)

    SvaraRadera