Lyssnerskan

I går hade jag besök av en syster i nöd. Hennes senaste år har varit kantat av prövningar slag i slag och hon hade ingen att prata med. -Får jag komma till dig? frågade hon för en tid sedan och med prästinneråg i ryggen svarade jag ; Javisst.

Jag förberedde mig med lite meditation och jag kallade på Idun och bad om hennes stöd och vishet. Jag tände massor med ljus, lite mild rökelse och mild musik. Systern kom, lite spänd men vi skapade snart en fin bro av respekt och trygghet. Och jag lyssnade, och lyssnade, ställde försiktiga frågor och tarotkort, allt i ljuslågornas sken och med Idun sittandes i ett hörn av köket i en stor gungstol som knarrade hemtrevligt.

Flera timmar senare gick en lite gladare, mindre tryckt syster på väg ut mot nya utmaningar i livet. För så är det. Vi kommer inte undan svårigheter, vi kommer att möta död, skilsmässor separationer och olyckor av olika slag. Mitt i denna livets ström står jag med mitt lyssnande öra, mitt öppna hjärta och min kanal till Gudinnan. Ett exempel på prästinnans uppdrag och arbete mitt i vardagen. När får vi vår självklara plats i samhället ?