Det är verkligen en kroppslig resa att utöva yoga. Jag har äntligen efter många års "jag ska" börjat att väva in praktiserandet i mitt liv. Har fördelen att få yoga på jobbet vilket gör att minst två ggr i veckan blir det av. Nu ligger min utmaning i att få till det dagligen, hemma, själv. Diciplin i allra högsta grad.Klappar mig lite nätt på axeln för denna dag startade jag med ett litet pass och hälsade solen med värmande övningar.
Kroppen blir så påtaglig och nära. Har fått träningsverk i muskler jag inte hade en aning om existerade. Stelheten ska vi inte prata om. Men "kylskåpet" börjar att mjukna, sakta, sakta.
Nu ser jag klart att min vandring med Idun kommer att innebära utmaningen i att förvandla tanken och "jag ska" till ren handling. Att faktiskt göra allt det där som jag alltid pratat och tänkt om. Som att utföra yoga, meditera, tatuera mig, dansa på daggvåta ängar en tidig sommarmorgon med blommor i håret, besöka ursprungsbefolkningen på andra sidan Atlanten (en kostnadsfråga i och för sig, men ändå), stödja olika organisationer mm mm.
Att vandra med ungdomens Gudinna är att få tillbaka naiviteten. Lära sig på nytt att ta för sig så som bara ungdomen kan. Men framför allt att ta ansvaret att våga leva sitt liv fullt ut.
Vill ni dansa denna utmaning tillsammans med mig?
Att bli det man ska vara. Inte en annan dag i avlägsen framtid, utan nu, imorgon och nästa dag. Ja, jag vill. Jag är med.
SvaraRadera