En midsommarnatts dröm

Månsystrarna har förmånen att kunna fira sina högtider på en magisk plats i ett naturreservat i närheten. Reservatet ligger vid havet och är en gammal strandäng. På ängarna ligger stora stenar i olika former -spår av senaste inlandsisens härjningar. Här växer hassel- och hagtorns snår, en, fläder och vildrosor. På våren täcks marken av backsippor, gullvivor och orkideér. De olika ängarna delas av med gamla stengärdsgårdar. Här finns ett rikt fågelliv och vintertid ser man ofta havsörn över ängarna.

Ända sedan vi besökte platsen första gången har vi varit överrens om att ängarna sjuder av energier och är befolkat av varelser i olika former och storlekar. Vi pratade tidigt om att fira midsommar här.

Det har snart gått två veckor sedan sommarsolståndet och jag har skrivit detta inlägg i mitt huvud ett hundratal gånger. När vi bildade vår grupp och startade denna blogg var syftet att visa att magi i vardagen inte behöver vara krånglig, skrämmande eller omständig. När jag nu ska berätta vad vi gjorde är det svårt. Dels för att vi befann oss i ett tranceliknande tillstånd där det ibland kan vara svårt att skilja mellan dröm och verklighet, dels är en del av händelserna privata men framför allt väver allt in i varandra och för att få ett vettigt sammanhang skulle jag behöva skriva massor. Det gör jag inte utan jag försöker återge vissa händelser.

På sin egen blogg har Sofia skrivit jättefint om hur man beter sig bland småfolk. Det är alltid lika roligt att träffa småfolken och vi skrattade mycket under vår ceremoni. Astrid Lindgrens Rumpnissar är en pricksäker beskrivning av hur småfolk kan vara. Tänk dig att sitta mitt på en äng full av rumpnissar och försöka vara allvarlig och trumma och sjunga. Samtidigt springer nissarna runt som yra höns och håller för öronen och ropar till varandra;

- Varför gör di sådär?

-Varför låter di så konstigt?

-Varför måste di banka så förbaskat?

-Vad vill di egentligen?

-Kan di inte lämna oss ifred?

Som tur är finns det alltid en liten nyfiken nisse som kommer fram och rycker oss i kjolfållen och frågar om vi har något socker eller gull med oss. Med kandisocker kan man bygga mäktiga broar.

Jag drog Pertha, stenrunan, som kvartalsruna och känner att jag ska tillbringa mycket tid på denna plats för att skapa kontakter och förklara vilka vi är och vad vi gör där.

Under kvällen sökte jag upp en stor stenhäll för att försöka resa ner i stenriket. Under resans gång var det någon som sjöng en nidvisa till Pan i mitt öra och när jag kom tillbaka sjöng vi tillsammans denna sång. När vi senare mitt i natten gjorde en Pansittning kände jag väldigt tydligt att detta inte var uppskattat. Vi satte oss på varsin stor sten i en jättestor triangel. Meningen var att vi skulle sitta med ansiktena inåt triangeln men jag kände så starka aggressiva energier från skogen utanför att jag satt med ansiktet utåt i stället.

Jag satt tyst och försökte känna efter vad det var som kändes så hotfullt. Det var ingen mänsklig varelse där. Det var inte skogen i sig, inga småfolk ( dom snarkade som sågverk! ). Efter en stund kände jag att något kom fram till mig, något andades i mitt ansikte och jag kände en frän svett lukt. Jag fick en uppmaning att visa hjortkungen mer respekt, sen blev allt lugnt och doften försvann. I nästa ögonblick står jag i utkanten av en glänta. I gläntan brinner en eld och runt elden dansar Gudar, Gudinnor och människor. I mitten ser jag Pan och jag förstår att det inte var Pan som nyss hälsat på mig utan något annat. En vecka senare är jag ute och rider när jag möter en ståtligt hjort. Den står stilla och fnyser och jag känner igen ljudet. Jag inser då att det är djurens konung Cernunnos som var på besök i gläntan.

Det var en fantastisk kväll och vi fick några timmars sömn innan Sofia "kvidevitt" väckte oss i gryningen för att vi skulle avsluta vår långa ceremoni med nässelkransarna.

Dock kvarstår ett mysterium... vilken fågel flyger i skymningen och kväker som en groda????

Vår vackra Sagohäxa underhåller oss

Tack Idun - Var hälsad Sunna

Sunna! Igår kom du till mig under en kraftfull distansresa jag hade med syster i Ängelholm.

Jag tog ner dig från himlen och svalde dig. Då din kraft och ditt ljus fyllde mig uppenbarade du dig som den fantastiska Gudinna du är framför mig.

På din högra sida stod Idun. Det var tid att tacka henne för den tid jag fått vandra i hennes energier. En härlig tid med mycket ljus, spontanitet, lust och lekfullhet. Att få känna ungdomens naivitet och få verka utifrån den har varit och är en viktig del av livet.

Samtidigt som det kommer som en liten överaskning, att ett byte av Gudinna ska ske, så är det ändå så rätt för mig och mycket välkommet. Med året och årstidernas förändring har även jag förändrats, och Sunna är en självklar fortsättning på Iduns gåvor.

Livets resa fortsätter i ljusa energier, men nu i en mer distinkt form. Med Sunna, flödar energierna och livskraften med full styrka. Det känns avslappnat och glädje och lycka fyller mig.

Det är med stor förväntan som jag nu börjar min vandring med henne. En vandring som bara tiden och utvecklingen kan bestämma hur lång den blir.

Tack Idun - Var hälsad Sunna

Gåvor, Offer och Kransar

Man hinner med mycket ett ceremonidygn. Jag ska bara ta upp två saker från helgens Sommarsolståndsfirande. Det ena handlar om kransar och det andra om att dra runor.

Vi diskuterade att göra en krans att göra av med gammalt och öppna för det nya. Vi drogs till nässlor, och pratade om hur väl nässlor och inkommande svartmåneenergier passar tillsammans. Så vi bestämde oss för att göra nässelkransar för att göra oss av med oönskade ting. Enligt den viktiga principen att inte lämna hål i systemet skulle vi sen göra en fin krans som fick symbolisera det nya och friska. Tidpunkten för görandet av kransarna blev rundligt diskuterad. Skulle vi lägga det först för att bli av med eventuellt skräp och vara öppna för resten av Sommarsolståndet, eller vänta och se vad som flöt upp under vårt ceremoniande och avsluta med kransarna. Vi röstade för det sistnämnda. Vilket för mig visade sig vara en välsignelse. Väl medveten om att något konstigt pågick i mitt inre efter en veckas irriterande drömmar kunde jag dock inte sätta fingret på det hela. Men som så ofta i närheten krafterna, kryddat med kloka vänskapsråd blev det tydligt under helgen vad jag behövde göra.

En tradition vi har är att dra kvartalsrunor som komplement till årsrunan. Det ger bra fokus vad vi kommer att möta och arbeta med under de närmaste månaderna. Det är nästan lika praktiskt att veta vad som gäller för kompisarna som för en själv. Jag drog Gifu: gåvor och gengåvor, att offra något för att få något. Det passade perfekt både för stunden och för tiden som kommer. Tidigt, tidigt söndagmorgon steg vi upp och gjorde kransar. Jag bestämde mig för att sätta en tistel i min, den var seg, svår att bryta och stack mig trots handskar. Även nässlorna brände mig en del. Men det var som det skulle vara. Det som skulle bort var både segt och brännande.

När jag kastade kransen i havet kände jag att det var början på en period av balans. Det finns saker jag måste offra: föreställningar och begränsningar. Men också gåvor jag ska ge till världen. I och med det kommer jag att få det jag behöver, både därför att jag lämnar plats för det och därför att jag förtjänar det.

Svartmåne utmaning!

I kväll är det svartmåne eller mörkermåne om man hellre vill det. Vi har haft en del fullmåneutmaningar, för mitt sommarprojekt passar svartmånens energier bättre.

För ett år sedan ungefär läste jag en artikel om köpfasta. Det handlade om en svensk kvinna som bestämde sig för att inte handla något på ett helt år. Hon var inspirerad av amerikanska Judith Lewine, som hade gjort samma sak i Usa och skrivit en bok om det hela, Not buying it, My year without shopping. Jag skickade efter boken och blev inspirerad så under några månader köpfastade jag. Nu är det dags igen. Jag får bara köpa det som är nödvändigt: mat, bensin, djurmat, hygienartiklar. Jag tar en månad i taget, jag har ingen ambition att hålla uppe ett år.


Jag kombinerar köpfastan med en kroppslig utrensning. Jag ska bara äta naturliga produkter, inga tillsatser, jag ska minimera mitt intag av mjölkprodukter till ost, undvika vitt mjöl samt socker.

Jag skall äta ur min frys- jag är jättebra på att fylla dem med grönsaker, svamp, bär, mat mm men sämre på att plocka ur och använda och om några månader är det skördetid och svamptid igen.

Jag ska slänga mindre mat. Vi svenskar slänger en tredjedel av alla matprodukter vi köper och ja, periodvis köper jag matvaror och lagar aldrig vad jag har tänkt utan produkterna hamnar i komposten.


Min semester börjar nu så jag känner mig peppad för detta projekt. En del kanske tycker jag är en idiot som gör detta på min semester- då ska man väl "unna" sig saker! ?

Well, jag unnar mig saker hela året om. Nu vill jag vara ledig och ta hand om mig själv. Min kropp är mitt tempel och den ska storstädas!



Boktips
Judith Lewine - Not buying it, my Year without shopping.
Mycket tänkvärd skriven i dagboksform. Jag gillar början mest där honresonerar och ifrågasätter hur många olika sorters matlagningsoljor man behöver egentligen eller hur många olika sorters salt?

Ann-Christine Gramming - Köp inte den här boken
Inspirerad av ovanstående men lite halvfusk eftersom inte hela familjen hänger med. Maken har inte köpstopp t ex. men bra ändå. Många bra länktips, bl. a bookmootch.com, en världsomfattande bokbytarservice.

Karen Kingston -Rensa i röran med Feng shui
En gammal favorit! Oavsett vad man tycker om Feng-shui så är Karens tankar om våra bindningar till föremål intressanta och när jag först fick denna bok kunde jag inte få nog av att göra mig av med saker. Jag hade en dröm om att alla min ägodelar skulle få plats i en väska .

Förberedelser Inför ett Magiskt Möte

För ett tag sen hade vi några inlägg och en medföljande diskussion här på bloggen om vikten av att vara i form och förbereda sig inför träffar. Det fanns en hel del åsikter om detta (vilket är bra). Det satte igång många tankar i mitt huvud. Så många att jag inte kommit mig för att fortsätta på temat. Tills jag insåg att det handlade om flera olika trådar och att jag måste dra i en i taget.

Det här inlägget kommer att handla om förberedelser inför en högtid, ceremoni eller annan sammankomst. Jag har framhållit att jag tycker att det är viktigt att man är väl förberedd, och fick svar som fick mig att förstå att detta kunde uppfattas som något sorts perfektionssträvande. Inget kunde vara mig mer främmande. Förbereda sig kan man göra på många sätt. Vad jag åsyftar är framför allt att sätta sig i rätt stämning. Det behöver inte vara särskilt ansträngande eller tidskrävande. Det kräver dock att man låter det kommande firande ta plats i ens system. Att man öppnar upp sitt sinne för det som komma skall. Jag läste följande ord av en kvinna som arbetar magiskt (tror att det var Vicki Noble i Shakti woman): Don’t do the holiday, let the holiday do you. En mycket bra beskrivning av vad det innebär att vara öppen för dom krafter som rör sig.

Varje gång jag arbeta magiskt i grupp tar högtiden eller ceremonin tag i mig flera dagar – och ibland flera veckor – innan. Det beror så klart på att tidsbegreppet är flytande, särskilt när det kommer till magi. Bara att jag tänker på vad som komma skall gör att saker börjar röra sig i mitt system. Ibland händer det lika mycket innan en ceremoni som under själva ceremonin. När en högtid är på ingång blir detta extra tydligt, eftersom vibrationerna är så att säga överallt. Vart jag än går ser jag tidens tecken och känner dess åverkningar. Snart är det Sommarsolståndet, och de långa, ljusa dagarna påverkar oss alla. Till helgen ska jag träffa mina klansystrar, och även om jag inte har gjort några stordåd inför träffen finns redan en del av mitt sinne i den längsta natten, i kombination med mörkermåne, i kombination med att försöka se in i Alvrike.

Förberedelser kan med fördel ske när vi diskar, på arbetet, när vi tar igen oss en stund. Det kan handla om att spela en viss sorts musik, bränna rökelse, sjunga på vissa sånger eller låta sinnet vandra. Det handlar om att skruva sig loss ett varv till från vardagen, att vila från måsten och borden och låta högtidens vibrationer ta en i besittning. Det kan också vara mer konkreta, men lekfulla saker, som att skicka en bild eller dikt till sina ceremonikamrater som inspirerar (när man ändå planerar praktiska saker som vad man ska äta under kvällen), eller att sy på en lapp, brodera en symbol, dra pärlor på en tråd, sy upp en fåll, eller snarlik insats på ceremonikläder och verktyg (när man ändå sitter och tittar på tv på kvällen) att kolla upp roliga tips av andra nyhedningar på nätet (för dom som jobbar på kontor går det utmärkt att göra det där) lära sig en ny sång, eller en saga, eller en klassisk wiccatext. Man kan också äta viss mat dagarna innan (man måste ju ändå äta), som renande drycker om man behöver rensa ut, eller eldiga kryddor om man behöver öka sin kraft.

Det viktigaste är intentionen; att man tycker att ens häxkamrater är värda en extra tanke, att man tycker att ceremonin är en del av ens liv, något man tar ansvar för, att man faktiskt vill ge, inte bara ta, när man träffar dom man kallar sina systrar. Det ska inte var jobbigt eller ansträngande. Tvärtom, det ska vara lekfullt och lätt. Men man måste vilja. Man måste tro att man har något att bidra med. Det är huvudsaken. Till Sommarsolståndet vill jag se in i Alvrike, mer än något annat. Och jag vill vila i mina klansystrars aura. Det är allt. Svårare än så behöver det inte vara.

Magi i midsommartid

Nu stundar midsommarsolståndet,

en helg som är starkt förknippad med magi av olika former.

Månsystrars klan kommer att träffas i helgen. Vi skall ut till ängarna vid havet där de stora stenarna ligger, där småfolket bor och där Gudinnan så här års leker med Pan. Vi skall ta kontakt med de som bor på platsen, gå runt (barfota ?) och bara vara. Göra ett stort utomhusaltare och hylla Sunna när hon stiger upp på morgonen.

Ritualerna vid midsommar handlar mycket om att manifestera vem man är och vad man har uppnått så här långt i livet. Vad behöver göras för att man skall nå det man vill eller kanske behålla det man har? Var står du i ditt eget livshjul och hur kan du utvecklas vidare?

Direkt i morgonbitti gör jag en Gråbokrans. Utan att prata med någon mänsklig varelse går jag ut och samlar in gråbo. Jag sätter mig sedan och binder en krans samtidigt som jag funderar över de svårigheter och problem jag har i livet just nu. Dessa bekymmer binder jag in i kransen. Kransen behöver på inget sätt vara perfekt. Den är mest symbolisk och i och med att du gör en cirkulär form (krans) så binder du in och fast ditt elände.

Du ska inte prova kransen- det anses föra otur med sig och du kanske snarar binder till dig det du vill bli av med. Sedan skall du göra dig av med kransen innan solen går ner igen. Jag har slängt mina kransar i sjöar och hav och någon gång har jag grävt ner den. Det går också att elda upp den. I samband med att du gör dig av med kransen tackar du Moder Jord för att hon tar hand om dina bekymmer.

Jakten på det perfekta smycket

I dag funderar jag över ett extremt lyxproblem!

Jag älskar smycken och kan inte få nog, ha begäret går inte att stilla. I takt med mina antikonsumtionstankar har ökat har jag funderat över vad som ligger bakom denna drift och det närmaste en sanning jag kommer är att jag söker det perfekta smycket. I många år köpte jag och det gör jag fortfarande ibalnd men sedan ett antal år tillbaka gör jag det mesta själv.

Då kan jag göra precis det jag behöver för stunden, oavsett om jag ska på en fest eller en midsommarritual. Men tänk om jag hade ett smycke som fungerade i ALLA sammanhang.

Länge hade jag särskilda smycken som bara användes vid vissa ritualer men med åren blev vissa halsband som talismaner som användes mer och mer. Nu är jag tillbaka där. Jag har hittat några föremål som betyder mycket och som jag använder som amuletter. Jag har i flera år velat göra ett gudinneinspirerat "radband" eller välsignelsehalsband. Åtskilliga gånger har jag sorterat pärlor, trätt på tråd och provat men jag kommer inte loss för egentligen skulle jag vilja göra halsbandet allteftersom och lägga till speciella pärlor vid särskilda tillfällen, som ett livspussel. Pärlorna skulle vara färgglada ärr över mina erfarenheter och upplevelser.

Tills jag kommer dit, tills jag sätter mig ner och gör mitt radband fortsätter jag och samla knappar och pärlor i regnbågens alla färger.

Hur använder du dina smycken, hur har du hittat dom eller har dom hittat dig?

En dag så full av lycka

Tjejerna är här!

Mina efterlängtade, ljuvliga, roliga, livfulla, söta hönor!

9 veckor gamla blommehöns som kommer börja ge ägg till höstdagjämningen ungefär.

Installerade i grannens hönsgård eftersom mitt nya hönshus inte ens är påbörjat!

Jag måste sparka på min allt i allo granne.

Under tiden njuter jag av att skördetiden har börjat.

Färskpotatis och smultron - vad mer behövs?

Jag njuter av nuet - gör det du också.....

eller kanske ska jag lägga mig på spikmattan.....

En dag så full av lycka

Arbetade i trädgården

Dimman lyfte tidigt

Kolibrierna stod stilla

över kaprifolens blom

Det fanns på jorden

inte en sak

jag ville äga

Jag visste ingen värd

att avundas

Allt ont som hade hänt

hade jag glömt

Skämdes inte för att vara

den jag alltid varit

I kroppen kändes ingen smärta

När jag rätade på ryggen

Såg jag

blå hav och segel.

Czeslaw Milosz

Bevara Linderödsåsen

Jag vill börja med att säga att det jag skriver här är min högst personliga åsikt och inte någon vedertagen Månsystrarsklan ståndpunkt.

Kristianstad kommun har tagit fram en ny Vindbruksplan. Det är en plan som beskriver vilka platser i kommunen som är tänkta/möjliga för framtida vindkraftsexploatering. Jag har inte tagit del av hela planen. Men jag har sett en kartbild som föreslår ett 60-tal vindkraftverk på Linderödsåsen i närheten av den underbara, vilda, härliga natur jag rider flera ggr per vecka.

Stora områden som idag är skogklädda kommer att skövlas och omvandlas till industriområden. Allemansrätten kommer att upphävas. De markägare som får ett vinkraftverk uppförda på sin mark "belönas " med 160.000 kr / mast. De personer som får sina liv förstörda får ingenting.

I går mötte jag en kvinna som bor i direkt anslutning till ett av de planerade områdena.
Hon ville att jag skulle bli medlem i intresseorganisationen Bevara Linderödsåsen.
Om det blir 2000 medlemmar blir föreningnen godkänd som remissinstans och får på så sätt en tyngre röst i hela processen. Om inte det hjälper så spränger jag dom ( vindkraftverken) avslutade kvinnan. Och jag tror på henne men innan det går så långt vill jag utnyttja mina kontakter för att sprida kunskap och uppmanna alla att gå med i nätverket så att vi åtminstone kan börja på demokratisk väg. Med ord.

FÖr att få mer bakgrundsinformation gå in på bevaralinderodsasen.se , bli medlem!

HJÄLP TILL ATT BEVARA EN BIT SVENSK VILDMARK!
Vi börjar på demokratiskt väg och med ordets makt men om inte det hjälper kanske vi tar till OFOG!

Willenda, högst personligt

Frejas ljus....

En bortglömd sång frammanar härliga bilder och minnen,
kvinnor som dansar och sjunger runt en stor eld
ett systerskap i ögonblicket
och ord jag aldrig glömmer

If we never meet again, I´m glad just knowing that you are walking upon this earth.

Det var ett tag sedan jag tände mitt speciella fredagsljus men i morgon blir det dags igen.
Jag tänder ljuset för alla systrar, stora och små, alla de jag mött och ännu inte mött.

I möten med er växer jag som människa.
I er skönhet ser jag min skönhet,
I er glädje ser jag min glädje.

och sången,

Will you dance with me sweet daughters
Within the many circles of our lives
Held together by two drumbeats,
Heart drum of the mother
Heart drum of the child

Two Drumbeats, Carolyn Hillyer från skivan Heron Valley

Mina Vackra Systrar vid Ale

Innan allt började blåstes vi in i platsen och allt var fantastiskt vackert. Mycket hände sen: i blåsten. i själen. bland stenarna.

Någon tid för Fullmånelöften har det inteblivit av olika skäl, men nu har jag skrivit om dem och det står att läsa här. Sunnamåne, Systermåne, Solmåne. Nya tider stundas. Nya tider stundas.

11 kvinnor syntes.....

stå och sitta i en ring under solen som aldrig ville gå ner över Alestenar i lördags. Var är månen frågade en, varför träffas vi så tidigt frågade en annan? Solen var nyfiken på vad som hände och dröjde sig kvar, Sunnamånen var upptagen på annat håll eller kanske lite blyg över all upmärksamhet och dröjde i molnslöjorna till i går kväll.

11 kvinnor syntes men på platsen fanns många fler, ur stenarna kröp förmödrarna fram en efter en, de som bott på platsen förr, de som firat på platsen förr, de som kände oss väl och dom vi aldrig har träffat.

11 kvinnor- systrar för några timmar- tack för att ni kom och förgyllde denna sommarkväll med oss. Utan er hade inget av det vi tillsammans gjorde varit möjligt.
Platsen tackar er och havet som fick extra energi tackar er.
Må våra vägar snart råkas igen.

Willenda för Månsystrars klan

Välkommen Sunna!

Jag packar inför sommarens första fullmåneträff. Ser till att alla attribut jag vill ha med ligger på rätt plats i min ceremoniväska, fyller på rökelse. Vilken klänning ska jag ha, vilka smycken? Vilken trumma ska få följa med till Ale? Det får bli min nya travelling drum som syns överst på vår bloggsida -wynja. Hon har inte varit vid Ale ännu. Wynja som föddes på Dartmoor och som var med på en magisk resa i det uråldriga Cornwalska landskapet kan fungera som budbärare mellan världar och kompass när vi ska i väg på vår kanotresa.

Jag tittar ut i min knallgröna trädgård, där det just nu är blått i olika nyanser plus en turkisk pion- moonshadow som blommar i blekt , blekt gult. Syrenhäckens sista blommor hänger ner , tyngd av spöregn. Det har regnat ihärdigt någon timme nu, jag är tacksam- min trädgård är tacksam. Jag tittar mot min packning - jag får komplettera med mitt tunna ullunderställ, ett par tjocka tröjor och kanske vantar eller åtminstone handledsvärmare - den svenska sommaren har kommit!
Välkommen Sunna