Förberedelser Inför ett Magiskt Möte

För ett tag sen hade vi några inlägg och en medföljande diskussion här på bloggen om vikten av att vara i form och förbereda sig inför träffar. Det fanns en hel del åsikter om detta (vilket är bra). Det satte igång många tankar i mitt huvud. Så många att jag inte kommit mig för att fortsätta på temat. Tills jag insåg att det handlade om flera olika trådar och att jag måste dra i en i taget.

Det här inlägget kommer att handla om förberedelser inför en högtid, ceremoni eller annan sammankomst. Jag har framhållit att jag tycker att det är viktigt att man är väl förberedd, och fick svar som fick mig att förstå att detta kunde uppfattas som något sorts perfektionssträvande. Inget kunde vara mig mer främmande. Förbereda sig kan man göra på många sätt. Vad jag åsyftar är framför allt att sätta sig i rätt stämning. Det behöver inte vara särskilt ansträngande eller tidskrävande. Det kräver dock att man låter det kommande firande ta plats i ens system. Att man öppnar upp sitt sinne för det som komma skall. Jag läste följande ord av en kvinna som arbetar magiskt (tror att det var Vicki Noble i Shakti woman): Don’t do the holiday, let the holiday do you. En mycket bra beskrivning av vad det innebär att vara öppen för dom krafter som rör sig.

Varje gång jag arbeta magiskt i grupp tar högtiden eller ceremonin tag i mig flera dagar – och ibland flera veckor – innan. Det beror så klart på att tidsbegreppet är flytande, särskilt när det kommer till magi. Bara att jag tänker på vad som komma skall gör att saker börjar röra sig i mitt system. Ibland händer det lika mycket innan en ceremoni som under själva ceremonin. När en högtid är på ingång blir detta extra tydligt, eftersom vibrationerna är så att säga överallt. Vart jag än går ser jag tidens tecken och känner dess åverkningar. Snart är det Sommarsolståndet, och de långa, ljusa dagarna påverkar oss alla. Till helgen ska jag träffa mina klansystrar, och även om jag inte har gjort några stordåd inför träffen finns redan en del av mitt sinne i den längsta natten, i kombination med mörkermåne, i kombination med att försöka se in i Alvrike.

Förberedelser kan med fördel ske när vi diskar, på arbetet, när vi tar igen oss en stund. Det kan handla om att spela en viss sorts musik, bränna rökelse, sjunga på vissa sånger eller låta sinnet vandra. Det handlar om att skruva sig loss ett varv till från vardagen, att vila från måsten och borden och låta högtidens vibrationer ta en i besittning. Det kan också vara mer konkreta, men lekfulla saker, som att skicka en bild eller dikt till sina ceremonikamrater som inspirerar (när man ändå planerar praktiska saker som vad man ska äta under kvällen), eller att sy på en lapp, brodera en symbol, dra pärlor på en tråd, sy upp en fåll, eller snarlik insats på ceremonikläder och verktyg (när man ändå sitter och tittar på tv på kvällen) att kolla upp roliga tips av andra nyhedningar på nätet (för dom som jobbar på kontor går det utmärkt att göra det där) lära sig en ny sång, eller en saga, eller en klassisk wiccatext. Man kan också äta viss mat dagarna innan (man måste ju ändå äta), som renande drycker om man behöver rensa ut, eller eldiga kryddor om man behöver öka sin kraft.

Det viktigaste är intentionen; att man tycker att ens häxkamrater är värda en extra tanke, att man tycker att ceremonin är en del av ens liv, något man tar ansvar för, att man faktiskt vill ge, inte bara ta, när man träffar dom man kallar sina systrar. Det ska inte var jobbigt eller ansträngande. Tvärtom, det ska vara lekfullt och lätt. Men man måste vilja. Man måste tro att man har något att bidra med. Det är huvudsaken. Till Sommarsolståndet vill jag se in i Alvrike, mer än något annat. Och jag vill vila i mina klansystrars aura. Det är allt. Svårare än så behöver det inte vara.