Man hinner med mycket ett ceremonidygn. Jag ska bara ta upp två saker från helgens Sommarsolståndsfirande. Det ena handlar om kransar och det andra om att dra runor.
Vi diskuterade att göra en krans att göra av med gammalt och öppna för det nya. Vi drogs till nässlor, och pratade om hur väl nässlor och inkommande svartmåneenergier passar tillsammans. Så vi bestämde oss för att göra nässelkransar för att göra oss av med oönskade ting. Enligt den viktiga principen att inte lämna hål i systemet skulle vi sen göra en fin krans som fick symbolisera det nya och friska. Tidpunkten för görandet av kransarna blev rundligt diskuterad. Skulle vi lägga det först för att bli av med eventuellt skräp och vara öppna för resten av Sommarsolståndet, eller vänta och se vad som flöt upp under vårt ceremoniande och avsluta med kransarna. Vi röstade för det sistnämnda. Vilket för mig visade sig vara en välsignelse. Väl medveten om att något konstigt pågick i mitt inre efter en veckas irriterande drömmar kunde jag dock inte sätta fingret på det hela. Men som så ofta i närheten krafterna, kryddat med kloka vänskapsråd blev det tydligt under helgen vad jag behövde göra.
En tradition vi har är att dra kvartalsrunor som komplement till årsrunan. Det ger bra fokus vad vi kommer att möta och arbeta med under de närmaste månaderna. Det är nästan lika praktiskt att veta vad som gäller för kompisarna som för en själv. Jag drog Gifu: gåvor och gengåvor, att offra något för att få något. Det passade perfekt både för stunden och för tiden som kommer. Tidigt, tidigt söndagmorgon steg vi upp och gjorde kransar. Jag bestämde mig för att sätta en tistel i min, den var seg, svår att bryta och stack mig trots handskar. Även nässlorna brände mig en del. Men det var som det skulle vara. Det som skulle bort var både segt och brännande.
När jag kastade kransen i havet kände jag att det var början på en period av balans. Det finns saker jag måste offra: föreställningar och begränsningar. Men också gåvor jag ska ge till världen. I och med det kommer jag att få det jag behöver, både därför att jag lämnar plats för det och därför att jag förtjänar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar