Det första man brukar tänka på i samband med magi och etik är skademagi. Men hur mycket som än finns att säga om detta ämne är det något helt annat jag har i tankarna. Willenda nämner nedan att det var oetiskt av henne att arbeta magiskt då hon var ur form. En intressant – och efterlängtad - synvinkel.
Hur ofta har jag inte kommit till träffar för magiskt arbete där deltagarna är utslitna, har huvudvärk, dyker upp med andan i halsen eller är ofokuserade och splittrade. Jag har alltid undrat vad man förväntar sig få ut av magiskt arbete i detta tillstånd, och än mer, vad förväntar man sig bidra med?
Som Willenda säger, att arbeta med magi är att skapa en förändring. I varje transformation är vi sårbara. Precis som larven i puppan är vi öppna för angrepp när förvandling sker. Den som inte har gott om energi, som inte har brytt sig om att jorda och rena sig, kommer att ha svårt att klara både transformation och skydd. I värsta fall drar hon också in skräp i gruppens system.
Gruppdynamik är en delikat sak. Man kan alltid ha en personlig sköld som Willenda säger. Men om vi vill komma i samklang med natur och väsen i andra världar kan vi inte bygga ogenomträngliga skyddsmurar. Snarare måste vi ha en mycket hög energinivå, där vi kan länka in på nivåer som vi inte når till vardags. Bara att vara i detta tillstånd är en grund för förvandlingsakter. När vi är i detta tillstånd är vi mycket känsliga. Mörka energier, tanklösa ord och pessimism kan trasa hål i våra personliga vävar. Jag har sett det hända andra såväl som upplevt det själv. Jag har tyvärr också orsakat det, vilket jag hoppas aldrig kommer att hända igen.
Etik i det här sammanhanget handlar för mig om att vara sitt bästa för gruppen. Att vara förberedd, lugn i sinnet och redo att jobba. Att någon gång komma till ett möte från en tuff situation och behöva tid att samla sig är en sak. Eller att göra en missbedömning som att inte lyssna på sina egna signaler. Vi är inte perfekta och gör misstag mellan varven. Vi ska såklart också hjälpa varandra när vi kan. Men att alltid dyka upp som ett teatraliskt vrak är etiskt tveksamt. Man riskerar inte bara att skada sig själv, utan också att skada sina kollegor. Vi hindrar dessutom våra kamraters magiska arbete, vilket är högst tvivelaktigt om magiskt arbete är det vi samlats för.
Att vara sitt bästa för gruppen kan ibland vara att avstå från en träff, eller övning. Det är inte alltid lätt att lägga sin nyfikenhet eller i västa fall sitt kontrollbehov åt sidan. Men i en väl fungerande grupp är det nödvändigt för ett smidigt arbete. Det kan till och med vara oetiskt att inte göra det.
Men i en grupp som arbetar magiskt, sätter man inte upp gemensamma etiska riktlinjer där? Eller förväntas man att förstå outtalade regler?
SvaraRaderaI en värld där de flesta kvinnor arbetar heltid både på arbetsplats och i hemmet förväntas vi dessutom komma hela, fräscha och outslitna till våra kvinnliga nätverk för magiskt arbete.
Kunde det inte vara vettigt att faktiskt göra klart innan att detta är vad som gäller? Det blir lite dubbelt att säga att inga regler behövs och sedan irritera sig på att andra inte följer dem.
Eller göra utrymme för gemensam nedvarvning på något sätt? Kraven på kvinnor idag är enorma. Ska det magiska arbetet bli ännu en plats där kraven för kvinnor är för höga för att kunna delta?
Jag skulle nog tycka det var oetiskt att inte göra klart för samtliga i en grupp vad som kan förstöra/skapa irritation. Det är en del av ens eget ansvar också att vara tydlig med sina gränser.
Sedan kan man säga att regler behövs inte med det är ju tydligt att någon form av etiska riktlinjer är viktiga att tydliggöra innan man sätter sig och jobbar magiskt (eller med annat).
Outtalade förväntningar på andra har sällan lett till något gott. Visst kan man tycka att alla borde förstå men vi har ju inte alla samma toleransnivå och det som en anser vara ett problem kanske inte märks för någon annan.
För mig handlar etik och magiskt arbete mycket om sunt förnuft. Vi vet att det är krafter vi har att göra med när vi arbetar magiskt. Vilket för mig är att ta på största alvar.
SvaraRaderaVi måste få göra fel och misstag. Det är ju det som för oss framåt. Men att göra samma misstag om och om igen utan att ta lärdom är inte lika bra.
Som både Willenda och Sofia påpekar, så undrar även jag vad man tror tillförs gruppen och det magiska arbetet om man gång efter gång kommer uttömd på energi till träffen. Är det då en verklighetsflykt? Och vad förväntar man sig ska hända under det magiska arbetet? Är man mottaglig för det som händer och kan man ta det till sig.
Det är kanske något annat man är i behov av då. Det kanske bara är den kvinnliga samvaron. Att få tanka energi tillsammans med vänner man tycker om.
Men om det då är en träff som är avsed för magiskt arbete måste man vara så pass sann mot sig själv och rent etiskt hoppa över den träffen. Det är ett ansvar man har både mot gruppen och krafterna. Men kanske önska en träff av enbart social samvaro för att det är det man behöver just då.
Regler i all ära. Men sunt fönuft kommer vi långt med.
Hjärnan säger vad vi vill
Hjärtat säger om det är rätt
Så klart Ingrid ska man diskutera i en grupp vad förutsättningarna och poängen är med gruppen. Med jämna mellanrum. Det ingår liksom i allt grupparbete. Jag var tvungen att läsa vad jag skrivit för att se om jag påstått motsatsen, men kunde ärligt talat inte hitta detta.
SvaraRaderaOch visst finns det gott om krav på kvinnor. Men för mig är det en mycket viktig del av häxkonsten just att skruva sig loss från förväntningar och krav och hitta en position man själv har valt. Det innebär att man får ge upp mycket, inte minst status, men det ligger liksom i sakens natur att det idag är en marginell position att vara häxa.
År efter år har jag sett kvinnor som påstår sig vilja jobba med magi, ständigt lägga det magiska arbetet sist på listan. Som om det vore någon slags sidohobby. För mig är det tvärtom, magin kommer först, allt annat kommer sen. Det har varit förutsättningen för att klara "utskruvningen" av kravsamhället (så är jag också en medelålders kvinna i en etta utan barn, karriär, äktenskap eller ngt som helst att visa upp för världen ;). Och det är självvalt till största del)
Att ge mitt bästa till mitt magiska arbete liksom mina häxkollegor är för mig ett sätt att visa respekt för den kvnnliga kraften och mitt liksom mina kollegors behov att få vara kvinnor på våra egna villkor.
Tänk så olika man kan se på saker.
Jag känner att jag har svårt att göra mig förstådd. Var brister jag?
SvaraRaderaÄr jag så otydlig utan att se det själv?
Nu ska jag vara tyst så att ingen missförstår mig.
Puss.
Det är intressant att vi alla ha en klar bild av att det i grund och botten handlar om att ta ett eget ansvar. Men i de cirklar jag har arbetat en längre tid var det alltid samma kvinnor som kom med andan i halsen och och stressen hängande som en blöt filt på kroppen, som påverkade alla med sitt behov av att få prata av sig och landa.
SvaraRaderaLiksom för Sofia så är magin en central punkt i mitt liv. När jag är ansvarig för en ceremoni eller ritual har jag lagt mycket tid, kraft och energi på att skapa en plattform som vårt gemensamma magiska arbete ska starta ifrån. Genom åren har jag frågat mig om jag begär för mycket när jag förväntar mig att de som kommer och ska delta är mentalt förberedda. Som jag ser det handlar det inte om höga krav på kvinnor utan det handlar om respekt. Ska vi visa mindre respekt för varandra bara för att vi är en grupp kvinnor?
Nu är jag inte med i er cirkel men tycker att det är intressant det ni skriver ändå!
SvaraRaderaJag har kommit både laddad och uttömd till olika cirklar och jag har alltid fått ut mycket av det. När jag kommit uttömd har jag fått stöd, kunnat prata, gjort resor och kraftarbete som hjälpt mig ur kriser - Jag har fått hjälp att driva ur gammalt ur min kropp som gjort mig illa.
Cirkelns funktion kanske bör diskuteras? Är det gemenskap eller själva resultatet av arbetet som räknas? Brister gemenskapen och samvarokänslan, är det därför andras stress och behov splittrar?
Viktigt är att kunna leda in cirkeln på fokus snart. Är gruppen splittrad bör man jorda sig, meditera, söka insikt, inte ha så mycket pauser och vanligt prat, när det är allra svårast att fokusera är det oftast allra viktigast. Det kan man lära mycket av.
spindelfot