Det går mot Fullmåne. Snart ett månvarv har jag dansat och lekt med Idun. Det är fascinerande hur närvarande gudinnorna faktiskt är, och hur mycket de påverkar oss. Visst är det lätt att tänka sig dem som symboliska abstraktioner. Men de är allt annat än. De är närvarande och intensiva.
Att ruska loss mig från vanor och krav var precis vad jag behövde innan jag till fullo öppnar mig mot den betydligt svalare Saga som är mitt års gudinna. Vi ska lära känna varandra bättre nu, men jag vet redan att det blir starkt fokus och meditativt sinne som gäller. På sätt och vis är det lite skrämmande. Att ta sig själv på allvar, att försvinna från världen ibland och in i Sinnet och Berättelserna, att verkligen segla sin egen båt. Jag får helt enkelt lita på att världen står kvar.
På köksbordet ligger ett halvklart Månhalsband som ska färdigställas till och med torsdag. Jag gör om ett Skadihalsband som jag aldrig var helt nöjd med. Nu blir det en skapelse i klar kristall, månsten och kaninben. Det är i det närmaste perfekt. Energimässigt vill säga. Hantverksmässigt återstår att se.
Nu ska jag fundera på vad min utmaning inför kommande fullmånecykel ska bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar