SolMåne

Har inte känt något större behov av att namnge denna månfas. Vilket kan bero på att mycket annat runt mig har krävt min energi och mina funderingar.

I går firade jag och Sofia fullmånen helt förutsättningslöst. Inga planer, inga förberedelser. Det enda vi visste var att vi skulle få se månen. Som sagt syster Willenda var på annat håll, men ändå inte.

Det blev så mycket mer än att få se månen. Det bara kom, en liten sejd, ett möte av små lysande vattenvarelser som fick oss att bli lite småhöga. Vi fick känna med våra händer när vattnet möter månens energier. Känna "mellanrummet", det som inte finns. Hur dessa energier blev ett med oss. Hur de sakta fyllde våra kroppar vilket gjorde att vi kände oss så lätta så jag tror att med bara viljan hade vi kunnat flyga iväg när som helst. Helt underbart.

Men innan dessa möten fick vi uppleva ett av universums mirakel. Jag kallar det mirakel för det var så vackert att tårarna steg i ögonen. Känslorna svallade.

När Sunna precis hade sjunkit i horisontens magiska djup i väster, vänder vi oss mot öster och får se ett svagt ljus ovanför trädtopparna. Vi står på en stor äng, inget runt oss, bara öppet landskap. Upp stiger Hon, Mångudinnan. Lika röd som Sunna varit i sin nedgång var hon i sin uppgång. Allt blev magiskt, allt blev magiskt.

Det magiska arbetet fortsatte under natten. Konstiga drömmar som bara mitt undermedvetna kommer ihåg. Men under den första vakna morgonstunden har en del insikter fyllt mitt innre.
Bland annat så kom namnet på denna månfas - SolMåne.

Månen fortsätter Solens arbete under natten. Det är inte bara ljuset som reflekteras, även värmen. Tillsammans ger de all den kärlek, värme och ljus som lökar och knoppar behöver just nu. Den kärlek och tillit som behövs för att de ska våga komma upp och våga spricka ut i ett förlösande djupt andetag. Det är inte lätt att komma upp från det djupa och trygga mörkret. Det är inte lätt att möta det okända ljuset och känna tillit till det. Därför jobbar Månen och Solen tillsammans. Deras olika aspekter gör sitt. Det är inte en ensam som gör jobbet det är tillsammans det sker.

Ensam är stark, men fler är så mycket starkare. En självklarhet kanske.................

Sammarbete blir därför min ledstjärna detta månvarv och kommande. Sedan en tid tillbaka så har nya bekantskaper kommit in i mitt liv. Nygamla har jag funnit igen och mitt nätverk håller på att växa. Sakta med säkert. Att värna om mina relationer och genom det göra mig själv mycket starkare. Låta mina vibrationer sträcka sig ut i universum genom dem och låta deras gå genom mig.

Ska även tillägga att jag i natt och fortfarande idag känner mig solbränd på kinderna............Månens energier gjorde sitt.