Nymåne energi!!

Äntligen har den förlamande svartmånen släppt sitt grepp och i dess ställe flödar nymånens energi som en iskall, uppfriskande vårbäck. Kvicka, snabba energiströmmar och jag får upp en bild av tarotkortet 8 stavar. Jag längtar till helgens Disirblot och allt vad det innebär av Gudinnekontakt.

Mörka Måne, Rensa Ut

Den här Svarta månen rensar jag. Städar ut skit och skräp, och små, konstiga, stökiga högar som blivit liggande. Sen planerar jag. Funderar på vad som ska göras, och hur det ska göras. Bestämmer träffar och skriver saker i kalendern.
Egentligen är jag sugen att rida på vågen och få gå in i Imbolcenergier. Men för att kunna göra det med rent sinne, behöver jag städa och lägga saker på plats. Inte så kul kanske, men nödvändigt och ganska skönt. Senare idag ska jag vila. Och sen ska jag gå och simma, basta och tvaga kroppen och själen. Så är både hem, kropp och själ redo för månskära och skimrande blå magi när den tiden kommer.

Svart, svart, svart!

Har de senaste dagarna kännt en förlamande trötthet. Gör långa att göra listor i huvudet men det stannar där. Mörkret som jag har omfamnat de senaste åren, som har varit som en andra hud, en nära vän och älskare, känns nu som en slipprig sörja som gör det svårt att andas. Jag vill vidare, längtar efter nymånens tunna hoppfyllda skära, efter vår och små skira skott. MEN det är en tid dit och jag tvingar mig själv att stanna i denna svarta månens energi och möta mig själv och mina inre känslor.


På mitt altare står ett ensamt smalt svart ljus och brinner i dagarna tre.

Måne i nedan

I morgon är det svartmåne. Månfasen som bjuder på eftertanke. Vi tillåts att få blicka inåt. Vara i tystnad och se oss själva. Vi släpper och rensar ut. Ger moder jord det vi inte behöver så hon kan omvandla de energierna till något annat.
Samtidigt ger vi plats till det som vi vill ska växa och bli starkare inom oss.

Nu vandrar den svarta MånGudinnan tillsammans med Sunna på himlavalvet. Under denna fas speglar de sina sidor i varandra. Sunna får se sin mörka sida i Månen. Månen sin ljusa i Sunna.

Att bejaka det mörka och fördålda är att bejaka det ljusa.

I dagarna tre brinner ett svart ljus för den svarta Gudinnan och för mitt innres mörka djup.

Berätta hur ni hedrar och firar Måne i nedan.

Frejadagen

Bad en liten morgonbön i morse till Freja. Att ta fram Freja inom mig har varit en bit i hyllningen av henne. Skulle också vilja som du, Willenda, våga ta på mig en fotsid lång linneklänning. Men det blev röd kofta, gudinne halsband och fina underkläder.

Hallbordet var, upptäckte jag, redan förberett. Har utan att tänka på det saker där som går i kärlekens tecken. En mörkt röd ljuslykta (som nu tänts till Freja). Ett guldfat med ett stort guldhjärta i. En träfigur som föreställer ett omfamnande par i en het kyss. En tvåhövdad drake som vaktar skatten och en sten med runan sunna på. Frejas kraftkälla är given.

Den mogna kvinnans Gudinna. Kanske hedrar vi henne bäst genom att hedra oss själva. Att älska våra mogna, vackra kroppar som de tempel de är. Ta ett härligt varmt bad eller en välgörande dusch. En härligt doftande hudlution och myskläder på. Krypa upp i soffan med en varm kopp te och bara njuta av stunden med sig själv. Mmmmm! Det ska jag göra som avslut på denna Frejas namnsdag.

Frejafirande i det fördolda

Jag hade velat ta på mig min underbara, biskopslila, fantastiska, prästinneklänning som Esmeralda har sytt och färgat till mig - men- Den är jättevid och mer än fotsid och lite opraktisk på jobbet. Jag fegade ur eftersom jag skulle ha en vigsel samt ska till IKEA i em och kände att jag behövde se lite mer representabel ut ( =TRIST !!)

Så jag sitter här nu i mitt lilla svarta "vigselförättar fodral". Dock har jag ett sidenrött raffset under samt är fullhängd med Gudinnesmycken så vem försöker jag lura??? Är det så här det känns att tvingas smyga med sin tro. För vems skull smyger jag -alla vet ju?
Dessutom lyckades jag under vigseln berätta att det var Frejas namnsdag och lade in en liten välsignelse över äktenskapet i henns namn. Så i slutändan ger jag mig själv godkänt ändå!


Ikväll väntar min vackra klänning samt ommöblering av mitt fredagsaltare. Dagens ljus tänder jag för Esmeralda vars pappa har lämnat detta jordeliv under denna vecka.

Frejafirande i Farten

Jag kommer just hem från jobb på morgonen, och ska gå till min praktikplats om en stund för att vara där till tio på kvällen. Så det jag gör får bli i farten. Vilket också går bra.
Frejasmycket hänger om halsen, och innan jag går ska jag klä mig med lite tanke, låta några röda plagg vara med samt extra god doft på händer och halsen. Sjunga Frejasånger kan jag göra den knappa halvtimmespromenaden till boenden jag praktiserar på. Ikväll när jag kommer hem ska jag tända Moder Jord/Freja ljuset på altaret.

Hell Freja och Grattis på Namnsdagen!

Vi hyllar Freja!

Vi hyllar Gudinnan Freja fredagen den 23 januari.

Hur hyllar vi henne ?

Har hon ett eget altare?

Har vi speciella kläder på oss, smycken?

Månfaser och cykler

Avtagande och svartmåne står för utrensning, släppa, göra sig av med, svart magi. Att vara i den blödande fasen i sin menstruationscykel är för mig just utrensning. Vilket jag gör tillsammans med den mörka mån- gudinnan sedan några år tillbaka. Men utrensningen är ju så mycket mer än blodet och ägget som ska ut. Jag tror att hela systemet i kropp och själ rensar ut under denna period.

Våra män blöder ju inte, alla kvinnor blöder inte, men nog rensar de ut ändå. Blöder gör vi under en viss fas, inte hela livet. För ett antal år sedan var det någon som sa till mig att vi kvinnor rensar ut även för våra män under vår period. Köpte det med hull och hår. Men under årens lopp har jag ändrat åsikt. Jag tror att alla levande varelser rensar ut tillsammans med den avtagande månen. Kroppen består av olika kroppsvätskor som liksom havet påverkas av månen och vilken fas den står i.

Allt går i cykler och vi är en del av universums vibrerande energier och partikelhav. Allt är sammanlänkat och visst påverkas vi av det som är runt oss. Nog kan de flesta känna av den växande och fulla månens kraft. Känna hur hormoner och vätskor vibrerar i takt med universums puls. Låta nya saker få gro inom en efter den behövliga rensningen. Eller ge mer energi till det man vill förstärka.

Livmoderns kraft tror jag inte heller sitter i äggstockarna. Den sitter i vårt centra. Det centra som är själva Jaget. Den har vi alltid, oavsett om vi genomgått operation eller inte. POWER!!!

Vagnens år

Ända sedan jag började arbeta med tarotkort har jag varit intresserad av numerlogi. Jag gick en del tarotkurser för Marie Louise Cronstedt som tolkade korten ur en jungiansk synvinkel samt kopplade siffror och talvärden till korten. Det var ett enkelt sätt att lära sig en grund om vad varje kort stod för. Därefter tar intuitionen vid.

Vi fick räkna ut våra "livstal och våra "promenadtal".

Livstalet baseras på dina födelsetal, i mitt fall 1+9+6+4+0+4+2+8=3+4=7. Mitt livstal är 7 som i stora arkanan motsvaras av vagnen ( som även hänger ihop med alkemisten (14) och världen eller "sofia den visa "(21)). Kortet handlar om den hela människan med sina motsatser som söker efter helhet och kunskap om sitt psykes centrum. Marie-Louise brukade prata om att ta "hissen ner i stt undermedvetna".

Sjuan är en sökare och mycket föll på plats när jag började läsa om detta. I en tarotbok hittade jag små ordspråk till de flesta korten i stora arkanan och sjuans passade mig mycket väl:

Obstacles are steppingstones

(ung. motgångar är trampstenar (som leder dig framåt)).

Sjuan bestämmer över sitt eget öde i stor utsträckning och en dikt i en annan Tarotbok beskriver detta;

I am the master of my fate;

I am the captain of my soul.

( Ernest Henley)

I promenadtalet byts födelseåret ut mot årets tal; 2+0+0+9+0+4+2+8=2+5=7. Jag går alltså i mitt livstal i år vilket betyder att sjuan egenskaper förstärks. Förra året var mitt promenadtal en sexa, de älskande och nästa år är det åttan, styrkan.

Siffror kan vara viktiga i andra sammanahng och när jag fick välja telefonnummer såg jag till att siffervärdet blev .... just det- sju!

Är siffror viktiga för er och var är ni i år ?

Publicerat när siffervärdet är 5 - jag utmanar min invanda trygghet.

Månvatten

Mitt månvatten stillades för alltid den 27 februari 1988. Den 8 mars fick jag veta att operationen hade varit lyckad och att man hade fått bort all cancer. Förra året hyllade jag att det var 20 år sedan jag hade blött senast. Jag har saknat det av och till under åren, främst i magiska sammanhang, för blodet är magiskt men få fram blod vid behov har med åren blivit ett mindre problem- det finns knivar! Däremot saknar jag den otroliga livspulsen och synkandet med syster måne och andra blodsystrar.

Ett år innan jag blev sjuk började jag på en trädgårdsskola utanför Stockholm. Det var internat och vi bodde i små elevhem. I vårt hus bodde tre tjejer och 5 killar tror jag. Vi kände inte varandra men blev snart väldigt goda vänner and love was in the air. Rätt snart konstaterade vi tjejer att det var "lugnt och mensfritt" en vecka i månaden. Vi blödde en vecka i taget. Efter en termin blödde vi samtidigt. Detta är på inget sätt konstigt utan så har kvinnor gjort i alla tider men jag minns att det kändes starkt att vi kunde påverka våra kroppar så.

Jag har sörjt avsaknanden av månblodet men oftast är det bara skönt att vara fri från det. Det slutar ju ändå en dag. Jag tyckte det var jobbigt i början när man pratade om livmoderchakran och känna kraften i livmodern etc men så träffade jag en vis amerikansk kvinna som pratade om wombspace och det gillar jag. Platsen finns kvar och jag kan ladda den med vilka krafter jag vill - och jag slipper kramperna! Jag har mina egna måncykler och mår toppen när det är fullmåne - när mitt eget månvatten är som mest laddat.

Jag vill sluta med att tipsa om en fantastisk låt:
No more war in my womb med och av Tegwyn Hyndman från Seize the Night.


Hur har ni det med era cykler och ert månblod?

Gammal Skåpmat om Altare

Den här texten hittade jag då i min egen blogg. Det är vad jag skrev om altare för något år sedan.

http://hexdansen.blogspot.com/2008/04/symboler-i-hemmet-del-3.html

Månaltare för Hela Cykeln

Det blev ett Månaltare till slut. Inte vid Fullmåne, utan i avtagande måne. Men tanken är inte att det ska finnas bara vid Fullmåne, utan hela måncykeln. Ett Silverljus mitt i får brinna på kvällarna när jag vill ha extra mycket månenergier. Nästa Fullmåne får ljuset så klart brinna hela dagen (när jag är hemma, brandrisken gäller även häxor). Men till Svartmånens tre dagar kommer jag att byta ut ljuset mot ett svart.

Altaret är gjort i en kopparkittel som jag bytte till mig för många år sedan mot en keltisk tarotlek. Den kommer faktiskt från din Esmeralda, Willenda. Vilket är en rolig detalj. Kitteln har stått med ett antal stenar i sig uppe på en hylla och vibrerat långsamt så att säga. Men nu var det dags att ge den en mer framträdande roll.

Mina altare

Två vuxna (nåja) människor i en etta kan ju skapa vissa begränsningar. Med tanke på det har jag ganska så gott om altare. Tack o lov gillas dom för det mesta av sambon; vilket inte är mer än rättvist, för jag gillar hans gitarrer och musikutrustning, som också är överallt.

Man kan säga att jag har tre fasta altare. Det enda som är placerat utifrån riktning är det som jag brukar se som mitt Huvudaltare. Det står nämligen mitt i lägenheten; det är ett centrumaltare och jag brukar se det som en dedikering till just centrum, till hemmet, och till Självet. Det har sett ut på olika sätt under åren, men numera är det ganska så enkelt. Röd bas, en kristallkula och ett par bergskristaller. Så brukar det finnas ljus på, som kan skifta lite, vanligtvis blir det rött, vitt eller svart.

Mitt andra altare är i köket så att jag kan se det när jag skrivet. Det är mitt Kreativitetsaltare och har symboler som passar för det. Med tiden har det också blivit morgon och kvällsaltare för jag börjar och slutar oftast dagen vid köksfönstret.

Det tredje altaret är det största, vilket inte är så konstigt, då det ska få plats med symboler och ting för Alla-mina-relationer. Ett särskilt ljus är vigt till mina vänner och min familj i denna världen. Sen finns det ju många andra relationer i alla världarna. Det här altaret är till för att kunna växa. Om jag får, eller hittar saker som är viktiga i förhållande till andra kan dom hamna här. Eftersom altaret skapats ovanpå en röd byrå finns det ganska gott om plats. I byrån kan jag praktiskt nog ha stenar, ljus, rökelse och tarotkort mm.
Sen håller jag med dig Willenda att tillfälliga altare, eller kraftplatser, är utmärkta sätt att framhäva ngt man behöver för stunden. De fasta kan också få genomgå förändringar beroende på tidpunkt och behov.

Jag har faktiskt ett altare på jobbet också. När jag jobbar kväll och ska sova jour brukar jag sätta upp ett altare i assistentrummet. Då har jag någonstans att lägga mina smycken och känner mig hemma. Eftersom det är någon annans hem (och med tanke på brandrisk) har jag ingen rökelse eller ljus. Altaret består helt enkelt av en röd sammetspåse med ett antal fina färgstarka vykort i. Jag lägger ut påsen och ställer upp dom kort jag är på humör på.
När jag räknar upp det hela ser jag framför mig att alla mina altare - inklusive det på jobbet - har mörkröd som bas. Har aldrig tänkt på det. Men så är det ju också en bas- och livsfärg.

Altare

För mig är det de ting, symboler och min egen energi jag lägger på altaret som har betydelse. Var är mindre viktigt. Av rent praktiska skäl kan jag helt enkelt inte placera de i väderstreck. Men däremot så denna Skadimåne tog jag sidebordet i vardagsrummet och förvandlade det till min kraftkälla. Det är av en tillfällighet vänt mot norr vilket kändes helt rätt i detta sammanhang.

Däremot har jag mitt Gudinnealtare vänt i sydväst, helt utan betydelse. Placerat så på grund av att det inte finns någon annan plats i huset. Gudinnan är ju i alla riktningar. Vilket jag egentligen tror att alla krafter är.

Riktningarna är ju människans uppfinning och har, tror jag, funktionen att stabilisera energierna för oss. Jorden är rund, universum är rund (i min uppfattning i alla fall) och söder når norr, norr når söder och detsamma med öster och väster.

Så mitt svar på din fundering, Willenda, är nej. Var jag placerar mitt altare eller min kraftkälla är mindre viktig. Det är vad jag lägger dit, både i ting och energimässigt.

Vad är ett altare?

Jag har förmånen att göra mina altare – eller kraftkällor som jag föredrar kalla dem, så stora eller så små som jag vill. Inför denna fullmåne kände jag ett stort behov av att manifestera magin och det arbete som jag förknippar med detta. Följden blev att jag gjorde fyra kraftkällor, placerade så att jag ser dem när jag gör olika saker.


Den första finns i fönstret bredvid mitt köksbord.

Det blev väldigt enkelt och består av en kristallkula,

ett ljus, en växt och en snäcka. Alla dessa föremål symboliserar något för mig och jag hade ingen

tanke på att alla element skulle vara med utan jag

gick enbart på känsla och möblerade tills jag var nöjd.

Nästa kraftkälla är det minsta men det som denna gång berör mig mest. Det består av en ljuslykta och en liten tavla. Båda dessa föremål är gåvor från min älskade väninna Esmeralda som just nu sitter och vakar vid sin pappas dödsbädd. När jag ser dessa föremål fylls jag av kärlek och glädje. Denna kraftkälla finns vid min nya arbetsplats.

På golvet i vardgsrummet finns den tredje kraftkällan. Den består av en bronsskål som jag har fått av min bror. Skålen är oerhört vacker och tacksam att göra arrangemang i.

Den ändrar jag efter årstider och i den försöker jag balansera elementen så att allt skall komma med.

Den fjärde kraftkällan är min största och till platsen/föremålet min äldsta. Jag använder ovansidan av en gammal sekretär som jag har ärvt efter min farmor. På sekretären står en spegel, en gammal släktuggla samt diverse föremål. Eftersom jag känner att luft är ett viktigt element för mig denna gång blev det en luftig kraftkälla med mycket fjädrar och just nu brinner din rökelse Megana.


På sekretären har jag haft kraftkällor i 20 år. Under dessa år har jag och möbeln flyttat minst sex ggr . I lådorna har jag dessutom mina magiska verktyg, tarotkortlekar, rökelse etc.
Så i detta fall är hela möbeln magisk och laddad. Man kan nog säga detsamma om bronsskålen men i de två första fallen skapades kraftkällan av de föremål jag placerade dit och deras inbördes sammanhang och min tolkning av dessa föremål. Om jag fick besök av en okänd person tror jag bara att de skulle undra över arrangemanget på sekretären, resten skulle nog uppfattas som ”heminredning”.

Jag vet att häxsyster Oona hade ett minialtarkitt när hon reste som mest. Det var en liten, liten ljusstake för tårtljus, en liten rökelsebehållare, en liten skål för vatten samt några små föremål som betydde mycket för Oona. Varhelst hon satte upp sitt lilla resealtare fanns hennes tempel.

Jag gillar Oonas inställning och för mig kan det räcka med att lägga min favoritsnäcka i fönstret så att Luna får titta på den. Sen är det givetvis fantastiskt att komma till Glastonbury, gå in i Gudinnetemplet och se de otroliga kraftkällor som har skapats där. Där är templet dessutom laddat med energin av alla de kvinnor som har besökt platsen.

Hur är det för er? Är det föremål eller platsen som är viktig? Megana pratade om norraltare- är väderstrecket alltid viktigt?

Ismånens utmaning

Jag tänker för egen del modifiera Willendas utmaning, så att det verkligen blir en utmaning för mig. Att vara i kroppen och acceptera hur jag ser ut har jag inga större problem med. Trivs ganska bra i mitt eget skinn. Sinnet är däremot lite rörigare. Så min utmaning detta månvarv blir att vara i mitt eget huvud. Låta bli att planera vad jag ska säga, eller debattera inombords om ändlösa problem. Utan bara vara, precis där jag är, fokusera på stillhet, lyssna på vad andra säger, och det som universum vill tala om, ... eller sjunger. Och när jag talar eller skriver får det vara just i den stunden. Jag känner redan hur skönt, och oerhört svårt det kommer att bli.

God fullmåne på er

Skadi/Ismåne

Mitt altare denna Ismånedag går i svart, vitt, kristall och silver, riktning norr. Duken är svart, heltsvart. Mammas gamla virkade spetsdukar blir som kontrasterande snörstjärnor. Kristallkulan representerar fullmånen på altarets mitt och två vita ljus står på vars en sida om kulan.

Ismåne! Vit och kall mot en djupsvart, mjuk natthimmel. Kontraster! Det vita får ett djup mot det svarta. Det svarta blir ännu djupare mot det vita. Varje del blir förstärkt när de möts. Så är det med vårt inre också. Våra sidor förstärks och blir klarare när de förenas och man ser och accepterar de båda. Inget är enbart svart, inget är enbart vitt. Allt har en motsats som förstärker den andra sidan.

Viljan att "städa ut" finns starkt denna tid på året. Att få känna sig lätt, lättare. Det är en tid då det "nya" pockar på. Jag vill förändra, förbättra. Se saker med ett klarare seende, ett nytt seende. Kunna vända och vrida på saker och ting och bejaka mer än en sida. Vilka dörrar är det som öppnas/stängs vid de val jag gör.

Klarsynthet! En klarsynthet som får mig att göra val som leder till styrka, lätthet, glädje, skratt, renande tårar och ett växande

Ismånen

Årets första fullmåne växer i bitande kyla och färgar det sovande snötäkta landskapet midnattsblått. Månen tänds tidigt på eftermiddagen och lyser ikapp med Venus (aftonstjärnan). Vid gryning påbörjas en ny kapplöpning då Solgudinnan Sunna minsann inte vill vara sämre utan hälsar dagen med ett eldsflammande skådespel vid horisonten.
På dagen kan man skönja Isas framfart genom rimfrosten som har lämnats på växter och djur som en kvarglömd spets efter en vinterbal.

Men är Sunna kanske lite svartsjuk?
Hon sprider ut sina värmande strålar och trots den kalla luften förmår hennes långa armar borsta bort den kvarglömda spetsen och den vintergröna bambun kan för några timmar sträcka ut sina hoprullade, frysta blad. Sen blir det skymning och allt börjar om från början.
Jordens andning och naturens rytm.
I den vilar vi.

Kylan ger oss ett andrum och lägger ett lock på moder jord. Ett tjockt tjällager som för ögonblicket tvingar oss att vara helt i våra egna kroppar. Vi kan inte fly ner i jordens mörker med grundande tankar. Vi måste vara i oss själva. Hur känns det?

Min egen utmaning detta månvarv handlar om att försöka acceptera mig själv så som jag är och ser ut. Jag vill försöka ta mig tid att vistas med mig själv. Jag bjuder in dig som läser detta och som vill prova att anta denna utmaning och göra den på ett sätt som passar dig.

Om du är riktigt modig gör du detta framför en spegel i form av ett samtal med dig själv.
Du ger dig själv beröm och försöker att enbart fokusera på dina goda sidor, komplimerar dig själva på samma sätt som du skulle göra med en god vän. Om du vill vara riktigt snäll mot dig själv gör du detta till en heldag, kanske med ”hemmaspa” inriktning. Du börjar dagen med att vakna på ett sätt som du själv väljer, ät den ljuvliga frukost du helst vill äta. Lägg upp dagen på ditt sätt och försök undvika krav och måsten. Behandla dig själv som du skulle behandla din bästa kompis.

Magi för mig börjar med en väldigt klar och exakt önskan så att inget kan misstolkas eller missförstås. Det finns ett gammalt häxordspråk som lyder;
Var försiktig med vad du ber om för du kan få det.
Det är därför viktigt att den magiska intentionen är skarp som en knivsegg. Magi kräver också att jag är i balans med sig själv och här kommer självförtroendet och självkänsla in. Självförtroende handlar om mina kunskaper i olika situationer och självkänslan handlar om min generella bild av mig själv. Acceptans av det kroppsliga tempel Gudinnan har gett mig är grundläggande för en god självbild.


Den senaste veckan har jag eldat i min kamin från morgon till kväll för att hålla kylan borta. Jag har lagt mig på en fårskinnsfäll framför brasan och mediterat. Jag har övat på att stanna i kroppen. På att vila i mig själv. Det är svårt, men det borde gå.

Ismånen förenar is och eld och jag kommer att tänka på en textstrof från en av Carolyn Hillyers fina sånger från hennes cd-skiva Ice ( www.seventhwavemusic.co.uk)


Fire is the dancer.
Ice is the prayer.
Moon is the mirror
of water and flame.


God Ismåne
önskar
Willenda

Willendas ismåneplaner
Dekorera altare utifrån tankarna på en isgrotta och en isbelagd sjö.
Gå klädd i vita / isiga kläder samt glittrande smycken.
Äta vit mat ( ???)
Lyssna på ”isig” musik – Enya och Lorenna Mc Kennit, Björg och Carolyn Hillyer
Göra en spegelceremoni
Tända ett ljus för ett gemensamt projekt – denna sidas fortlevnad eller annat förslag.