Mitt månvatten stillades för alltid den 27 februari 1988. Den 8 mars fick jag veta att operationen hade varit lyckad och att man hade fått bort all cancer. Förra året hyllade jag att det var 20 år sedan jag hade blött senast. Jag har saknat det av och till under åren, främst i magiska sammanhang, för blodet är magiskt men få fram blod vid behov har med åren blivit ett mindre problem- det finns knivar! Däremot saknar jag den otroliga livspulsen och synkandet med syster måne och andra blodsystrar.
Ett år innan jag blev sjuk började jag på en trädgårdsskola utanför Stockholm. Det var internat och vi bodde i små elevhem. I vårt hus bodde tre tjejer och 5 killar tror jag. Vi kände inte varandra men blev snart väldigt goda vänner and love was in the air. Rätt snart konstaterade vi tjejer att det var "lugnt och mensfritt" en vecka i månaden. Vi blödde en vecka i taget. Efter en termin blödde vi samtidigt. Detta är på inget sätt konstigt utan så har kvinnor gjort i alla tider men jag minns att det kändes starkt att vi kunde påverka våra kroppar så.
Jag har sörjt avsaknanden av månblodet men oftast är det bara skönt att vara fri från det. Det slutar ju ändå en dag. Jag tyckte det var jobbigt i början när man pratade om livmoderchakran och känna kraften i livmodern etc men så träffade jag en vis amerikansk kvinna som pratade om wombspace och det gillar jag. Platsen finns kvar och jag kan ladda den med vilka krafter jag vill - och jag slipper kramperna! Jag har mina egna måncykler och mår toppen när det är fullmåne - när mitt eget månvatten är som mest laddat.
Jag vill sluta med att tipsa om en fantastisk låt:
No more war in my womb med och av Tegwyn Hyndman från Seize the Night.
Hur har ni det med era cykler och ert månblod?
Jag hade fruktansvärda menskramper när jag var yngre. Krypa under täcket med värmeflaska, istoppad alla värktabletter jag fick ta på och försöka somna var det enda som hjälpte. När smärtan började släppa frigjordes så mkt vällustkänslor att jag hamnade i en välmående trans. Det var, tror jag, en långvarig, månatlig initiering till transens värld. Idag har jag däremot inte särskilt ont. Säkert för att jag sätter mig i trans nog som det är ....
SvaraRadera