Fullmåne- Blåmåne - Lagumåne

Nu på nyårsafton infaller en blåmåne. Blåmåne kallas den extra 13:e fullmåne som inträffar var 33:e månad. Det finns ett engelsk uttryck som säger Once in a Blue Moon vilket syftar till att något inträffar sällan.
Det som gör denna Blåmåne extra speciell är att det även är en partiell (8%) månförmörkelse samma kväll där månen är delvis täckt av jordens skugga. Detta börjar kl 19.52, syns som mest 20.23 och är över 20.54.

Blåmånemagi
På Blåmånekvällen är allt tillåtet - du kan med andra ord tillåta dig att vara lite extra mångalen, lite extra crazy. Släpp alla kontrollerande band och hämningar - var ditt unika DU. Gör det där du har velat en längre tid och framför allt - tala om för din älskade att han / hon har den där speciella platsen i ditt hjärta!

Efter att ha läst Zsusanna Budapest bok Grandmother Moon för många år sedan har jag använt blåmånen till kontakt med anda världar. Liksom på Helsafton är väven tunn men med helt andra energier än på Helsafton. Jag tänker Midsommarnattsdröm om ni har sett pjäsen, filmen eller läst Shakespears fantastiska verk. Det är en utmärkt kväll att kontakta våra småfolk och tacka för deras hjälp det gågna året och knyta allianser för nåsta år. Som alltid gillar småfolk "socker och gull" och dom blir tacksamma för de små gåvor du ger dom.

Nu kanske det känns avlägset med midsommarenergi mitt i vintern men faktum är att småfolkets energi är långsammare så här års så det är lättare att kommunicera med dom än på sommaren. Och om älvor och feer känns helt fel så finns det säkert en hus - eller gårdstomte i din närhet som gärna vill ha lite uppmärksamhet.

Som alltid när man kan kika mellan väven är det en bra tid för spådom och divination. Om du plockade årsrunor på midvinternatten kan du jobba vidare med dessa, gör t. ex ett collage med vackra bilder som gäller din årsruna.



Månförmörkelsemagi
Detta är en mycket speciell energi som är helt fantastisk om man hittar rätt sammanhang att jobba med den. För vad är de egentligen som händer? Jo- på några timmar går vi igenom delar av en måncykel!!! Hur praktiskt som helst i vår stressade värld!!

När jag hade bestämt mig för att skiljas så var det passande nog en total månförmörkelse. Medan månen var full så funderade jag över mitt äktenskap som var klart och fullbordat. När månen började förmörkas gick jag in i nästa fas - allt är färdigt på detta plan -det blir inte bättre än så här- dags att gå vidare och bryta alla band. När månen var helt dold av jordens skugga klippte jag symboliskt av en del band jag hade förberett.
När nymånens smala skära syntes efter några minuter så föddes mitt nya fria jag som likt en nyfödd lammunge står på darriga ben. När månen åter var full stod jag med stadiga ben på jorden - stärkt i mitt beslut som en fri kvinna!



Denna gång är det bara en liten skugga på månen som kommer att synas. Månen går från att vara helt full till nästan full och blir därefter full igen. Jag kommer att använda tiden mellan halv nio och nio till att dra en extra hjälpruna för nästa år- en nödhjälp som jag kan ta till för att bli så bra och så FULL-komlig som bara jag kan bli.

Lagumåne är mitt privata namn på denna 2009 års sista måne men samtidigt är den första 2010. Jag har dragit Lagu som min årsruna nästa år- vattenrunan- som står för en massa bra saker men framför allt är den blå och blått är den färg som av någon anledning kommer längst ner på min färgskala. Det ska jag ägna nästa år åt att ändra på och jag börjar med en egen måne - ägnad åt mig och min blåaruna.

Skadis långa natt, Vintersolståndet, Midvinterblot

Kontaktinformation

När vi har öppna ceremonier eller skriver konstiga saker i bloggen kanske det finns frågor om detta. Därför har jag nu lagt upp min e-post i högra hörnet. Det går jättebra att kontakta mig, så svarar jag säkert inom någorlunda rimlig tid.

Dansa med Gudinnan och må väl

Sofia

Omfamna mörkret!

Fortfarande någon vecka blir dagarn mörkare och mörkare. I helgen firar vi Lucia, nästa vecka är det svartmåne och om 10 dagar är det midvintersolstånd. Passa på och njut av denna mörka tid. Omfamna mörkret. Tänd ett enda ljus och fokusera på det. Titta in i ljuslågan och låt den leda dig på en svindlande resa i ditt inre till en plats som fanns långt innan du föddes. Till en avlägsen grotta, i en avlägsen dal....

För dig som bara vill njuta av en trevlig fredag bjuder jag följande. Enjoy!

25 skjortor eller hur vi ska fördela våra bördor.

Jag brukar lyssna på tankar för dagen i P1 och i går var det ett jättebra inlägg om hur vi ska fördela våra klimatbördor.

Hur många skjortor/handväskor/skor har du och hur många behöver du?

Är det svårt att avstå från sådant som du faktiskt inte behöver?

P1 länk

En ljusare värld

Jag borde jobba med årsavstämning eller sommarblomsplaner men sitter med ett leende på mina läppar. Om jag blundar kan jag höra våra röster blandas med trummans taktfasta slag. Den ljumma kvällen som byggde en skyddscirkel runt oss. Den fuktiga luften försökte tysta våra trummor men vi fortsatte envist.

Sångerna som efter ett tag gick in i varandra och bara fortsatte. Energierna som skapades och lämnade cirkeln som en tunn, tunn ljusstråle och letade sig över sundet in i en kongresshall och ner i en delegats hjärta.

Månsystrarna vill tacka alla som deltog i gårdagens manifestation- var ni än befann er. Idag är världen lite ljusare tack var er insats.

Sånger för Jorden

De här enkla sångerna kommer vi att sjunga på måndag 7/12 19.00 bland annat:

Power of earth
power of the moon
power of water
power of the womb

Mother I feel you under my feet
mother I feel your heart beat

Deep into the earth I go,
deep into the earth I know
Hold my hand sister, hold my hand

Åh du gamla, åh du gamla moder
åh du gamla moder jord, moder jord x2
Var har du varit, hele den långa natt x2
Åh lie här, lie där X2

Amazon måne!

Denna fullmåne har inget nordiskt namn i mitt sinne. Det närmaste jag kommer är Artemis eller Diana, jaktens gudinnor. I norden har vi Skadi. Jag känner en stark, engagerad kraft och Amazonen kan vara en bra symbol för detta.

Jag tillbringade min fullmånekväll med att möblera om mina altare. Jag brukar inte julpynta speciellt mycket. För att inte verka helt asocial har jag elektriska ljusstakar och en stjärna i ett fönster. Men stjärnan är ett pentagram och ljusstaken har sju armar- 7:an är mitt livstal. Ingen gran, inga fyra adventsljus.

Jag älskar däremot glittriga julgransprydnader och brukar använda dom i olika altarsammanhang. Men i år är det natur som gäller och spiskransen är klädd med mossa och lärkgrenar, lite rönnbär, några få stjärnor av bark, lite vackra band och ljus. Säkert en mardröm för en brandtekniker men det är så vackert att jag alltid kommer sitta i tyst beundran och se när ljusen brinner.

På mitt huvudaltare är det förhållandevis rent. Släktugglan har fått sällskap av julpyntsdito. Nytt är årsljus för nästa år; ett vitt, ett rött och ett svart. Dessa tänds ett i taget i förhållande til vilken månfas det är. När ett ljus är slut skaffar jag ett nytt. Just nu brinner det röda fullmåneljuset. Bredvid varje ljus ligger en runa. Denna runa ska jobba med ljusets och månfasens kraft och hjälpa mig med pågående projekt.

Hur ser era altare ut i Yuletid?

Den 7:e december Trummar Vi!!!

Den 7:e december - På Klimatkonferensens första dag -kommer Månsystrars klan att samlas på Tallriken i Pildammsparken i Malmö klockan 19.00 för att trumma för Moder jord.

Vi drömmer om ett universellt trummaraton med syfte att skapa de energier som behövs
För att rätt beslut ska fattas under konferensens 10 dagar.
För att rätt personer ska komma och göra sin röster hörda.
För att rätt personer ska lyssna och ta de sanna orden till sina hjärtan.
För att rätt personer ska våga höja sin stämma och säga ifrån när de dom hör känns fel.
Vi vill bidra till att skapa ett tryggt, andligt förhandlingsrum där ingen är mer värd än någon annan.
Där man och kvinna för ett ögonblick bara är människor.
Där inga religösa, etniska, kulturella, ekonomiska, krigiska konflikter finns eller räknas.

Vi trummar framför allt för de som aktivt ifrågasätter och demonstrerar och som är på plats för att se till att ingen glömmer bort att göra rätt. De som tänjer gränserna för att pröva demokratin och som inte tvekar att låta sig fängslas när de följer sin övertygelse.

Damma av trumman eller sno syrrans och kom! Några trummor finns för utlåning. Om vädret är förskräckligt tar vi varandra i handen och ser till att komma inomhus istället. Efter trumning blir det cirkel med glögg, sånger och någon form av häxarbete - såsom ledd trumresa till exempel.




Att tänka på: Att vara på plats är den viktigaste insatsen man kan göra - resten löser sig. Var varmt klädd! Ta med trumma om du har och gärna en lykta eller marchall att tända.

Ni som inte kan vara med oss i Malmö: trumma med oss denna tiden ändå. Du kan trumma med dina fingrar när du sitter på bussen, lite diskret med fötterna under en föreläsning, med hela kroppen när du står i kassakön.
Låt inte ett fysiskt avstånd eller det faktum att du saknar en trumma hindra dig!

Enkla sånger behövs så håll utkik här på bloggen, då vi kommer att lägga ut några förslag. Willenda har redan tipsat oss om den här texten. Här är ännu ett förslag.

Må Gudinnan lysa över Er,
Sofia och Willenda

Gör ditt eget häxbälte !!!

I Glastonbury kan man hitta allt en häxa kan önska sig. Jag tycker man ska göra sina magiska föremål själv så långt det är möjligt och det är härligt att gå runt och bli inspirerad. Årets "vill göra" är något som på engelska kallas för Witches ladder ( häxans stege) eller witches girdle ( häxans gördel eller bälte). Ni får hemskt gärna komma med förslag på vad detta skulle kunna kallas på svenska !

Häxgördeln kan användas på olika sätt. Den kan användas som skyddsamulett och du kan väva in trollformler av olika slag. Du binder in dina magi under en liten ceremoni och hänger upp gördeln på en plats, kanske över ditt altare, så att du ser den och blir påmind tills dess att magin har haft sin verkan. Man kan också göra en gördel tillsammans i samband med att man firar en fullmåne eller trummar för klimatet!
Den magiska kraften av din häxgördel bestäms av dina intentioner och vad du laddar in i den.

Som ni ser på bilden är resultatet en girlang av vackra band eller garnbitar. Dessa ska från början vara din kroppslängd plus din famnlängd dvs runt 3,5 meter långt om man är runt 170 cm lång. Alla band behöver inte vara så långa men åtminstone tre stycken så du får en bra fläta. Du kan fläta och sno bandet hur många ggr som helst -det färdiga resultatet behöver inte vara 3,5 meter långt. För att förstärka din magi hänger du på små påsar med örter eller mineraler, fjädrar, snäckor, kottar, udda smycken och annat.

Jag har köpt vackert garn och sammetsband i YULE- röda nyanser till min gördel. Mitt häxår är avslutat och jag ska börja fundera över vad jag vill uppnå nästa år och hur jag ska symbolisera det. Jag vill att häxan ska få större plats i min vardag och därför letar jag reda på örhängen med kvastar och kittel på. Jag planerar att hänga gördeln ovanför mitt altare men jag ska klippa av en liten stump som jag alltid har med mig på något vis. Gördeln ska invigas vid midvintersolståndet!

Sisters let our drums sing !!

Inför vår klimattrummande behövs sånger- enkla sådana. I England lärde jag mig bla en enkel taktfast chant som kan varieras i det oändliga - helt efter behov.

For a green world
Sisters let our drums sing
For a balanced world
Brothers let our drums sing
For a better world
Sisters let our drums sing
( orig text by Suzi Goose see comment)

Sjung/rappas helt utan melodi. Trummas med 4 slag per takt.
Busenkelt men underbart när energierna byggs upp och man trummar snabbare och snabbare och samtidigt högre och högre.

Om jag klurar ut hur man gör kanske jag lägger till ett ljudklipp....
Bara att träna!

Trumma för Klimatet

Kvällen den 7:e december ska vi träffas och trumma för Klimatet. Vi kommer att vara i Malmö, i en av parkerna och trumma tillsammans. Tanken är att koppla oss samman med fler grupper som är på andra platser och gör gemensam sak med oss. För den som vill finns sen möjlighet att vara inomhus, dricka varmt te eller glögg och kanske göra en resa tillsammans.

Mer exakt information kommer. Vill bara passa på att göra en heads up; den som är intresserad kan placera detta datum i sin hjärna.

The Witches mark

Idag, fredagen den 13 november tänder jag ett ljus för alla mina förmödrar som slutade sina dagar på ett flammande bål.

Vid häxprocesserna letade man efter särskilda kännetecken på de anklagade kvinnornas kroppar. Det kunde t ex vara ärr eller födelsemärken. Allra värst var det om märket fanns på vänster höft.

Jag kan se mig själv stå vid ett bål och se hur en älskad syster bränns upp - det hade lika gärna kunna varit jag. Jag hör ljudet av sprakande eld och känner doften av bränt kött. En ilsken och uppretad flock människor hurrar. Min syster säger ingenting och våra ögon möts en sista gång innan hon försvinner....

Sedan en vecka tillbaka är jag medlem av en grupp som hedrar våra förmödrar med ett speciellt märke på vår kropp.... gissa var mitt märke sitter....

Klimatet och Prästinneskap

Det är ungefär en månad kvar till klimatmötet i Köpenhamn. Nästan dagligen hör vi rapporter från förmöten och expertutlåtande. Ibland går det framåt, ibland låter det som om det hela är över innan det ens har börjat. Nästan alla länder kör sina spel, sina taktiker för att slippa betala. Det är ett skådespel utan like, och vi tittar på och undrar varför de inte slåss om hur mycket de ska få betala för mänskligheten. Var är hjältarna? När försvann lusten att offra sig för folket?

Och alla vi som faktiskt hör jorden sucka och känner de ökande jordbävningarna skaka i Hennes ådror, vad gör vi under denna tid? Jag föreställer mig att vi växer i rollen som Prästinnor - som medlare mellan Symbolvärld och Faktisk värld - medlare mellan Natur och Civilisation. Det är viktigt att vi är trygga nu, och använder all erfarenhet vi har för att lotsa oss genom denna jättelika VärldsCeremoni.

Jag tänder ljus på mitt altare varje dag, och så fort det är uppehåll tänder jag ljus på vår gemensamma gård. Jag skriver en del om miljö på min blogg - och ännu mer om den tid vi befinner oss i -, och bråkar om biltrafik och stadsmiljö på online tidningar. Eftersom jag bor så långt söderut ska jag kolla om det finns intresse att låna sovplats hemma hos oss under demonstrationsdagarna. Jag och Willenda kommer att trumma under Mötets första dagar, skicka energi till demonstranter och aktivister, men också till modiga ledare och politiker. Det är små saker, men dom är viktiga. Vi är små celler i en stor kropp, men det vi skickar ut påverkar mer än vi tror.

Jag kommer på mig själv att göra det där Prästinnehalsbandet jag haft liggandes halvfärdigt i många månader, jag färdigställer min Sagostav, och plockar med det turkos tyget till en ny Prästinneklänning. Ja, något pockar i mig att växa som Präsinna, att ta på mig en vidare mantel och verka i världen som den jag är. Vi måste alla växa in i våra roller nu. Människans tonårstid är över.

Grattis miss H.!!!

Idag vill vi fira vår Månsyster, som trots att hon gått en alldeles egen väg parallellt med Klanen fortfarande har en självklar plats i våra hjärtan och vår grupp. Vår miss H. är en storhjärtad, spännande, humoristisk, vidsynt, visionär, konstärlig, känslig, vacker, och rolig Healer, full av empati såväl som med Skorpiontaggen redo för den som förtjänar det. Vi älskar dig, och önskar dig all lycka på din väg.

Klanen
(fotot är taget av mig sofia, en lycklig dag på ett vackert fält, där vi bland annat skrämde små pojkar med vårt trummande)

Tillfälligt avbrott......

Ägg nr 3 låg och väntade i redet när jag kom hem. Vilka gåvor!

Jag tar en liten paus från jobb, Sverige och blogg. I kväll kommer Esmeralda och i morgon åker vi till England och vår Scarsister ritual. Vi har fått en lång lista med saker vi ska ta med och som vi ska förbereda. Helgen kommer att handla om transformation på olika plan och vi är ombedda att förebereda en sång, dikt eller läsa något.

Min sång fick jag av Gudinnan,
Melodin är Carolyns Sisterhood of Weavers

The Sisterhood of Needles
The Sisterhood of Needles
A drop of ink
Can change us all
Each scar we earned
Through love and war
The Sisterhood of Needles
The Sisterhood of Needles

Blessed be all needle sisters

HEL´s afton övergår i HEL´s fullmåne fullmåne

HELs krafter och energier tar aldrig slut! Jag har fått rapporter från firande runtom i landet. Några började dagen med en svetthydda - att svettas in i gryningen- låter härligt. Esmeralda hade en riktig Fiesta des los muertes för sin pappa tillsammans med sina tre döttrar. Döttrarna hade ordnat det mesta för cirkeln, musik som morfar gillade, blommor, ljus och eftersom det var fest- tequila. Festen hölls på en gammal gravplats där man hittat reser från en schamankvinna - kraftfullt.

Min egen HEL´s afton följde mina intentioner - nästan.
När jag skulle stänga in hönsen för natten tittade jag i värpredet och där låg ett ÄGG. Det allra första! Vilken underbar HELS gåva och vilken fantastisk symbol!

På sista versen

Frejas dag innan Hels afton kommer här sista delen av Budapests serie om Gudinnan. Många häxor ser Samhain som nyår. Personligen börjar mitt nya år med Vintersolståndet, men Hels afton är en sorts avslutning. Nu går vi in i Drömtiden. Varför inte ta med oss några kloka ord från vår egen visa Hagga.

blodrött och korpsvart....

Jag går runt och plockar bort saker. Tycker att hemmet är tyngt av en massa "sommarpynt" och färgglada prylar - det passar inte nu. Jag vill ha rena ytor och svarta eller röda detaljer men mest svart.

Mina vanligtvis så fyllda altare är rena och asketiska. På min sekretär står alltid en spegel med guldram. På den hänger jag ofta halsband,amuletter och olika strand- och naturfynd. Nu är delar av spegeln täckt med en svart spets och över spetsen hänger de rönnbärshalsband som jag gjorde vid höstdagjämningen. Några svarta ljuslyktor ochen Gudinnesymbol. Det är allt.

Lördagens ritual börjar ta form. Tidig morgonritt, möta naturen och alla dofter och ljud, ångande häst, klar hög luft eller fuktig regntyngd?

Plocka i trädgården, räffsa löv- köra händerna i jorden en sista gång för säsongen- sätta vårlökar och vitlök! Låta hönsen vara ute och göra mig sällskap. Plocka de första äggen?

Ta in ved och göra en brasa. Duscha med ritualtvålen, klä på mig en enkel svart klänning. Laga röd mat, rödbetssoppa och röd sallad, dricka björnbärsjuice eller tranbär?

Invänta kvällen, tända ljus, kontakta förmödrarna, bjuda med dom på promenad enligt Sofias förslag fast utan facklor, vi går i mörkret längs skogsvägar, kanske skrämmer vi en granne....

Gå hem igen, tända mer brasa, ta fram runpåsen och se vad Nornorna vill säga om året som kommer, dra en årsruna- meditera på den, dra en kvartalsruna- meditera på den.

Vila.

Eller helt enkelt ta dagen som den kommer :-)

Hel-a Vägen in i Mörkret

I oktoberdunklet tassar jag runt och lyssnar på en kavalkad av hedniska systrar och bröder över världen: diansk wicca, reclaiming, Gudinnerörelsen, Budapest, Starhawk. Det är Helhet: att veta vad man tillhör, vilken andlig historia som är min och som jag bär vidare. Ingenting egentligen nytt, bara förklarande Helhetsdelar.

Ser Willendas Hel-ring framför mig; lysande färgade pärlor mot svart. Det är Hel. Den här färgen, den här och den här också. Juveler i myllan, vårt sannaste, sammanpressade, destillerade Jag i regnbågens alla färger. För den här delen är jag, och den här, och den här också; allt detta är jag, och allt detta tillhör jag.

Skapar ingenting nytt - bara njuter av mörkret och juvelerna som är mina egna. Liksom allt jag tillhör, allt jag vill tillhöra; det som lyser starkt och riktigt. Skapar ingenting nytt, önskar ingenting; lagar lite här, packar upp lite där, lägger på plats och ser över. Det här är jag, och det här, och det här också; grönt, lila, blått, rött, rosa, gult, orange, silver och guld.

Syr skimrande trådar över världen, tillbaka till barndomen, till andra liv. Här är jag. Allt detta är jag.

Gör mig redo att dyka in i den stora Drömmen. När solen ska börja växa igen, då kan jag önska, då kan jag planera. Men nu. Nu tar jag med mig dom bästa bitarna och vandrar in i mörkret med berått mod. Allt som är älskat får följa med. Bara kärleken är vägvisare i Hels värld. Jag älskar färgerna. Det här är jag, det här är jag och det här är också jag. Ginnungagapet är fyllt av färger; norrskensdans i tusen lager.

Trans Formation....

Mycket av arbetet runt HEL går ut på transformation. Vilket märkligt ord. Ska vi formas under trans? Eller behövs det trans för att formas? Eller är det ordet trans i betydelsen på väg som i ordet transit? Är jag på väg att formas eller på väg att formas om?

För mig handlar transformation om att våga släppa taget om det gamla invanda och möta något nytt även om jag är osäker på vad detta nya är. Jag är dock helt på det klara med att det är bra för mig. Det gamla jaget är en utsliten och utnött roll som jag är helt färdig med. Transformationen har pågått ett år och jag har fått hjälp från alla möjliga håll.

Nu idag senast hos min feldenkreiscoach som hjälper mig hitta ut ur ett skadligt kroppsmönster. Jag fick testa hur en till synes liten rörelse som att trycka upp tungan mot gommen kunde låsa stora muskelgrupper i kroppen. Om man desutom sitter så en lång stund börjar det värka både här och där. När jag sedan släpper tungans tryck-vilken befrielse!

Jag tänder mitt svarta ljus, lägger mig framför brasan och lyssnar på Carolyns Cave Elder - turen ner i grottan har börjat......

HELs vecka

I en konversation med Månsyster Sofia här i helgen så slog det mig att i år är en HELsafton alldeles för lite - jag behöver en HEL vecka för att komma i stämning och hinna med den transformation som pågår i mig och runt mig.

Månsystrarna firar HELsafton på olika ställen och har en tid diskuterat vilken gemensam nämnare vi kan fira tillsammans men på olika håll. Vi har snurrat runt ordet HEL och vad det innebär för var och en av oss. För mig personligen som mår rätt så bra för tillfället känns det som en utmaning att bara vara i det där bra tillståndet. Att utifrån en HEL grund utforska mörka hörn och vrår. Jag får en bild av hur jag står på toppen av mitt jag och tar energin från en växande måne innan jag dyker ner i min inre grotta.



I kväll ska jag släcka ner hela huset och läsa Sofias text om HEL i skenet från ett ensamt svart stearinljus. Jag ska börja lyssna innåt och se vad min HEL vill göra.

Frejas dag - miljöaktivism är att rädda oss själva

Del fem handlar om att integrera den politiske aktivisten och den andliga reformatorn. Om ekofeminism och att rädda oss själva från utplåning. Vår blåklädda prästinna talar vidare.

The final Countdown

Mellan 7 och 18 december pågår ett klimatmöte i Köpenhamn. Nedanstående text är direkt hämtat från föreningen Klimataktions hemsida. Jag brukar inte göra så men dom beskriver på ett utmärkt sätt varför detta möte är så viktigt. Klimataktion är en förening som inte nöjer sig med mindre än en klimatpolitik som tar vetenskapen på största allvar och har överordnad prioritet, och menar att om vi inte klarar den här utmaningen riskerar vi att förlora allt annat.


Den 7 december i år inleds ett av de viktigaste toppmötena i historien. Då ska världens ledare träffas i Köpenhamn och försöka enas om framtida begränsningar av de klimatpåverkande utsläppen. För att våra samhällen och ekosystem ska överleva krävs ett avtal om kraftiga utsläppsbegränsningar och för att detta ska vara möjligt krävs att bördorna fördelas rättvist. Störst utsläppsminskningar måste ske i de rika länderna, som står för de överlägset största utsläppen per capita. Det är också de som måste leverera omfattande resurser för omställning till klimatsmarta energisystem och anpassning till klimatförändringarna i de fattiga länderna.

Eftersom Sverige är ordförandeland i EU, har vi som bor i Sverige särskilt stora möjligheter att påverka förhandlingarna. De erfarna NGO-företrädarna Martin Khor och Meena Rahman från South Center respektive Third World Network som suttit med vid otaliga klimatförhandlingar går så långt som att säga att det är upp till svenskarna nu, i kraft av EU-ordförandeland. Det är nu vi måste visa världens ledare att vi känner stark oro över planetens tillstånd och kräver att politikerna tar vetenskapens varningar på allvar. Klimataktion arrangerar tillsammans med många andra debatter och protester i Köpenhamn under toppmötet. Följ med!

Varför är Köpenhamnsmötet så viktigt?
På toppmötet i Köpenhamn (COP 15) i december i år, ska nya åtaganden om utsläppsminskningar göras, som ska börja gälla när den nuvarande åtagandeperioden inom ramen för Kyotoprotokollet avslutas år 2012. Om inte de nya åtagandena blir betydligt kraftfullare än tidigare, riskerar vi katastrofala klimatförändringar.

Kyotoprotokollet undertecknades 1997 och var det första internationella avtalet om bindande utsläppsminskningar. Under dess första period - mellan 2008 och 2012 - ska 36 länder minska sina utsläpp av växthusgaser med sammanlagt 5,2 procent i jämförelse med år 1990. Dessvärre är denna utsläppsminskning nästan helt obetydlig i jämförelse med den enorma utsläppsökning som globalt har ägt rum sedan 1990.

Enligt ledande klimatforskare måste de globala utsläppen börja minska inom en snar framtid. Därför är det helt nödvändigt att mötet i Köpenhamn enas om ett avtal om kraftiga utsläppsbegränsningar, främst i den industrialiserade världen. Om de globala utsläppen inte snart når sin kulmen kan det vara för sent att rädda våra samhällen undan en okontrollerbar klimatförändring.

Ett Köpenhamnsavtal kommer också sannolikt att innehålla en rad viktiga beslut kopplade till utsläppsminskningarna: vilka länder som ska omfattas, hur mycket olika länder ska minska sina utsläpp samt hur mycket de rika i-länderna ska betala för anpassningsåtgärder och tekniköverföring till u-länderna. Resultatet kommer att vara helt avgörande för om avtalet uppfattas som rättvist och därmed får acceptans i de fattiga länderna.

Läs mer på www.klimataktion.se

Månsystrars planer
Över hela världen planeras aktioner och många kommer att åka till Köpenhamn under dessa dagar. Den 12 december planeras en stor fredlig manifestation.

Månsystrarna planerar för en öppen ceremoni i anslutning till klimatmötet. Tid och plats är ännu inte klart men vi har dock bestämt att vi INTE kommer var i Köpenhamn utan vi agerar på avstånd.

Frejas dag, Gudinnans dag, lets gather all the Goddesses

Budapest pratar om Eva, Livets träd, vad det innebär att människan är en månvarelse, och om att lura den moderna hjärnan. Budapest konstaterar också något enkelt men kännbart:
Den dag kvinnor slutar ha kollektiv skuld över världens tillstånd, måste män ta ansvar för det dom bidrar med i form av våld, övergrepp och utsugning. Så den kvinna som fortfarande bär världen på sina axlar - sluta genast. Släpp skulden för världens tillstånd och låt männen ta sin del. Känns det inte skönt så säg?

Sisterhood!

" Sisterhood is an experience not a word"

Så börjar Zusanna Budapest sitt tredje inlägg och visst är det sant.

Systerskap behöver inte ha något med blodsband att göra. Jag har en halvsyster som jag har längtat efter under delar av mitt liv. Nu i vuxen ålder har jag insett att hon bara vara intresserad av vår gemensamma pappa vilket jag som vuxen förstår helt och hållet. Vi har ingenting mer gemensamt än just det- samma pappa. Jag har vänninnor med nära band till sina systrar och jag har vänninor som aldrig pratar med sina systrar.

Vilken tur - att livssystrarna finns.
En livssyster väljer du själv, eller kanske väljer hon dig. Kanske träffas ni under en svetthyddeceremoni eller på en matlagningskurs. Du vet aldrig var din nästa syster finns- håll ögonen öppna!

Ibland vill vi att systerskapet ska fungera men av olika skäl uppstår inte magin, ni hittar inte glöden. Du kan bjuda in 10 kvinnor som du älskar var och en för sig till en träff, middag eller ceremoni, du tänker detta måste ju bli bra- dom är ju så underbara....
Men av någon anledning infinner sig aldrig känslan av systerskap....

Mina starkaste upplevelser av systerskap har jag fått på kurser, workshop och konferenser där jag mött kvinnor jag aldrig träffat förr och kanske aldrig ser igen. Och även om vi aldrig ses igen känns jorden som en bättre plats att leva på för jag vet att dom finns där - mina spiritsisters.

Om några veckor ska jag ta ett ytterligare steg och bli en scarsister. Jag ska åka på en workshop där vi under ceremoniella former blir tatuerade och får ett märke- ett "scar" (ärr). Jag ser fram emmot detta med skräckblandad förtjusning. Det finns nämligen en anledning till att jag ännu inte har någon tatuering. Jag är dock övertygad om att jag i rätt sällskap, med rätt systrar klarar allt!

om Gudinnan - Budapest Berättar Vidare

Inför Hels Afton

Har ställt en papperskartong under skrivbordet. Där slänger jag allt brännbart efter hand jag rensar: rester av kollage, kvitton, lönebesked, utdrag av texter mm. Det blir en pappersskatt som symboliserar avlutade ting: projekt, jobb, utbildningar, perioder av mitt liv ... Till Hels afton ska jag bränna innehållet, låta det som ska gå upp i rök. Det är både en manifestation och en hyllning. Allt det här har jag klarat, men nu är det färdigt och inget mer att fundera över. Eldens flammor släpper fri och skapar plats för ny och frisk energi. Röken stiger till gudarna och talar om att nu, nu är jag färdig med detta, liksom att allt det här har jag gjort och kan jag. Jag tänker varva med torkade blomblad och en och annan rökelsesticka. Allt man har gjort är inte perfekt, men det kan åtminstonde lukta gott. Enkel magi i vardagen.

Mångalen!

I natt var min största tupp mångalen och gol i kapp med granntuppen! Jag trodde jag drömde när jag mitt i natten vaknade av tupparnas serenad. Jag gick upp och öppnade dörren till baksidan för att höra bättre och visst- det var stjärnklart och underbart månljus och tupparna sjöng ikapp.

Idun prästinnan har under året Vuxit och Mognat. Tiden sedan förra fullmånen har ägnats åt eftertanke med fokus riktad på tacksamhet. Vårens egocentriska, jungfruliga hänsynslöshet har bytts ut mot en mer bekväm, mogen hänsynsfullhet. Fortfarande finns jungfrunkraften i botten. Allt är fortfarande möjligt, allt ska testas eller undersökas men kan själv mantrat har ersatts av att vi blir starkare tillsammans. Det är ok att be om hjälp och stöd och inte bara när man har motgångar och livet känns tufft. Man kan behöva hjälp mitt i vardagen också.

Det är då man kallar på sina systrar och det är då man rycker i trådarna, ser djupt inåt och manar fram sitt Nornajag.

Fullmåne, Vävarmåne, Nornornas måne

Reflektionsmåne, Spindelmåne, Balansmåne, Mörk turkosmåne, Ödesmåne, Höstmåne, Vindmåne, Spinnrocksmåne, Ruskmåne, Tankemåne, Tredje rotenmåne, Vävarmåne, Nornornas måne.
Vi har fullt upp med att skörda, i trädgårdar likväl som plantorna av våra önskningar. Hårt och metodiskt arbete skapar tid att reflektera, att räkna sina välsignelser och korrigera där det krävs.
Lyssnar och ser. Luften är kristallklar och vindarna sjunger högt och tydligt. Gör ett kollage. Har samlat bilder i veckor, river ut från en tidning här, tar en broschyr där. Lägger bild, bredvid bild, bredvid bild. Så ser det ut och så ska det bli.

Jag är inte Häxan som ber Nornan om hjälp. Jag är Nornan som bär Häxans dräkt.

Mer om Gudinnan på Gudinnans Dag

Höstdagjämning - Gemensamma Resor i Andevärlden

Det sägs att ett förhållande har goda chanser att överleva utifall man klarar att resa tillsammans. Detsamma kan sägas om andligt arbetande kamrater, men om resor i Andevärlden. Att transresa gemensamt är ett bra tillfälle att se hur samspelta man är. Övningen kräver nämligen både fingertoppskänsla, förståelse för den andres språk och stor tillit.

Efter en vacker dag vid hassellundar och hav, med rönnbärs- och annanbärsmagi, avslutade vi kvällen framför brasan. Vi ville sjunga för nornorna och se om vi kunde använda Höstdagjämningens spricka i tiden att skåda. Vi trummade, ramsade och lät till och med envisa telefonsignaler bli en del av rytmen. Det sömniga, sugande, rymdiga tillståndet infann sig. Det var en lätt trans, medvetenheten om trumman och elden fanns fortfarande, men fingrarna trummade av sig själva och själen var fri att utforska vad den ville. Jag började berätta om den plats jag befann mig, och Syster W – som var på en helt annan plats – kom galloperande för att göra mig sällskap. Vi undersökte platsen och vad den betydde, gick vidare längst dess symboliska trådar och lärde oss saker om hur hösten kommer att te sig, sådant vi behöver tänka på, om anmödrar och anfäders roll i det andliga arbetet och annan själsföda.

Resan drevs framåt som ett samtal. Jag berättade vad jag såg, Syster W bekräftade och fyllde i. W berättade vad hon fick till sig, jag bekräftade och drog tråden vidare. Ibland kom trevande beskrivningar, ibland riktigt poetiska utläggningar, till och med en barnvisa dök upp mitt i det hela. Vissa ord var våra egna, men tidvis var det också någon annan varelse som talade genom oss. Budskapen var tydliga och självklara, om än inte alltid vad vi hoppats på. När vi var färdiga hade vi båda dock en känsla av att allt var precis som det skulle och vi hade bättre förstående av oss själva och vår omvärld.

Att resa tillsammans på detta sätt kräver sina deltagare. Det får inte finnas behov att hävda sig hos någon av deltagarna och inte heller olösta konflikter. Väl i Andevärlden finns inte utrymme att dra åt olika håll och absolut inte att utöva maktkamper. Då trasar man sönder resans fina fibrer. Gemensamt resande kräver att man är stadig som sten och mjuk som vatten. Ibland är man rodret allt rör sig kring, och ibland flyter man med, undersöker platsen den andra sökt, bekräftar, fyller i och stödjer. Man får inte ha så bråttom att man underlåter sig att uppmärksamma den andres syner och ord.

Så vad är temperaturen på förhållandet efter vår gemensamma resa? Jo tack, om du frågar mig så finns det utmärkta chanser att arbeta tillsammans precis så länge som vi känner för det. Eller hur syster W, även om jag började med att dra dig till en tom och kall grotta ;).

Förebilder och Inspiration!

En del människor walk their talk. Här är ett band som har tagit det som sin livsuppgift att försöka få oss andra att förstå och förändra vårt tankesätt- Seize the day. Jag hade förmånen att under en festival dela boende med de kvinnliga medlemmarna i bandet och framför allt Shannon som har skrivit denna underbara sång.

Det blev många och långa diskussioner om hur långt man kan gå i sina försök att tära så lite på jordens resurser som möjligt. Var går din gräns idag? Kan du tänja lite mer på den gränsen?

Gathering the Goddesses

Zusanna Budapset - förgrundsgestalt inom feministisk Gudinnetro - talar här om hur enkel såväl som provocerande Gudinnetro kan vara. Hon är klok, rolig och har det vackraste grå, korta hår man kan tänka sig. Faktiskt ser hon ut som min mamma gjorde för några år sedan innan hon blev vithårig. Kanske är det därför jag så gärna lyssnar på Budapest som ett förtjust barn. Kanske vill Du också lyssna. Hon är en av dessa egenartade kvinnor som klarar balasera på knivseggen av att vara både självlysande kraftfull såväl som radikalt egalitär.

I walk with the Goddess

Visst går du väl med du också!

Ariadnes thread- ett boktips

Allt prat om Nornor och livsväv fick mig att komma på en av mina första och bästa gudinneböcker;

Ariadne`s thread - a workbook of Goddess Magic av Shekinah Mountainwater

Det här är en perfect bok för dig som vill lära dig Dianisk häxkraft från grunden. Det hela började som brevkurser i början av 80-talet men sattes samman som en bok 1991.
Boken kan läsas som en inspirationskälla eller som en lärobok. Här finns bakgrundsfakta och historik, intressanta analyser och slutsatser men det jag gillar bäst är att varje kapitel avslutas med några sidor som kallas Explorations ( efterforskningar) som innehåller
Suggested projects (föreslagna projekt),
Questions to Ponder ( saker att fundera över) och avslutningsvis
Readings and Other Sources ( boktips).
Jag ska med andra ord inte automatiskt köpa allt jag läser utan jag föreslås fundera och arbeta med oilka frågor och på så sätt göra Gudinnekraften till min egen.

Boken finns att köpa via amazon.com - både som ny och begagnad. Jag hittade också en amerikansk recension från början av 90-talet. Den håller än!

Using the figure of the ancient goddess Ariadne as a metaphor, Mountainwater unravels the mysteries of a woman-centered spirituality. She offers gentle guidance through the cycles of a woman's life; the phases of the moon; the yearly nature holidays; and the aspects of divination. She concludes each chapter with suggested exercises, meditations, and reading lists. Her capably organized and well-written book encourages women to find their own spiritual path. The reading lists lack complete citations; still, a very good, practical book on women's spirituality and goddess worship.
Recommended!

Nu Fäster vi Trådarna och Synar Väven

Nerthes måne och Höstdagjämningen på ingång. Tiden är både rik och reflekterande. Vi kan fästa trådar nu, skörda och njuta, se vad som finns kvar att göra med alla projekt vi startat i år. Det finns ännu tid att färdigställa och avsluta, tid att njuta av de allt längre nätterna, den kommande vilan 0ch friskheten i luften.

Nornorna är nära. Det här är en tid att skönja Väven. Urd visar oss vad som lett oss hit, Verdandi visar vart vi är och Skuld vart vi är på väg.

Nornorna är den del i oss själva som ser världen som den är; med svårigheter och tröghet såväl som lätthet och tusen möjligheter. Nornorna står den stora, givande Modern nära: som du sår ska du skörda: livet självt i all sin rikedom och förskräcklighet. I glimtar får tillgång till vårt mönster; vart vi fastnar, såväl som våra framsteg: vad vi har makt över och vad vi inte har makt över. Vi behöver inte se allt, livet är till för att upplevas och upptäckas. En plötslig blixtbelyning kan avslöja mycket. Att se klart är en magisk akt. Redan i Seendet har vi börjat gå mot vårt sanna öde.

Jag läste en självhjälpsbok om förändring nyligen. Av 200 sidors text var det två saker jag verkligen tog till mig. Det ena gällde tacksamhet. Vart vi än befinner oss finns det alltid saker att vara tacksam över. I tacksamhet ger vi uppmärksamhet till det goda i vårt liv, och drar per automatik till oss mer gott. Det andra gällde det som är oklart. Författarinnan sa ungefär såhär: - Om du inte vet vart du ska, gå dit energin finns, resten löser sig. Vi behöver inte ha en färdig plan. Vi behöver inte veta vart vi kommer att befinna oss när vi pensionerar oss, eller ens nästa år. Det som ger energi tillbaka är rätt väg.

När vi ber Nornorna om en klarhet kan vi göra detta: Se vad vi lämnat bakom oss och släppa taget med Urd. Låta Verdandi visa oss vad vi har och visa vår tacksamhet. Låta Skuld ge oss ett pirr i magen inför de vägar där energin finns. Sen behöver vi inte göra något mer för stunden. Att ha klarhet är grunden för all magi, för all positiv utveckling, för vägen till det som är meningsfullt.

Jag var på en resa nyligen. Och av alla äventyr jag upplevde var inget så starkt som att komma hem. Jag såg, förstod med varje fiber i min kropp att jag befinner mig på exakt rätt plats och vid rätt tidpunkt. Jag är född i det land som var meningen och jag har gått den väg jag varit tvungen till för att kunna göra det jag gör och ska göra. Men det viktigaste av allt är att jag ÄR HÄR. Varför kan jag inte säga. Men Nornorna vet. Och dom kuttrar och drar slöjorna tätare omkring sig. Allt behöver vi inte se. Vi behöver bara vara.

(foto: Willenda)

Månen Avtar och Allt Är Väl

Månen avtar och det är lätt att släppa sådant som spelat ut sin roll. Att släppa taget behöver inte vara svårt: för trånga identiteter spelar ut sin roll, liksom för trånga boplatser, eller småsinta attityder. Att släppa taget kan vara det roligaste, friskaste och bästa man kan göra. En avtagande Nerthesmåne lovar rikedom, även i det vi låter gå vidare, bli ett minne, ett då. Hej Då, vinkar vi glatt och njuter helt och fullt av NerthesNuet.

Nerthes - Stora moderns måne

Jag befinner mig i energierna av den stora modern- Gudinnan med stor G- hon som föder allt.
Hon behöver inte namnges men jag kallar henne Nerthes. Hon är jorden jag går på, luften jag andas, elden i min kropp och mina salta tårar. Hon är mitt hjärtslag och min puls.
Nu i skördetid kan jag samla ihop Nerthes energi i form av alla hennes grödor. Ikväll gör jag en skördesallad och njuter av bönor, tomater, rödbetor och majs.

Jag skördar också kryddor och hänger på tork för att kunna plocka fram energin i vinter. Jag plockar rönnbär och trär på tråd, de får torka och kommer att användas i olika former av rönnbärsmagi under hösten. Jag dekorear mitt altare med björnbärsrevor och äpplen.

Häxåret går in på sitt sista varv och för min del börjar det idag med septemberfullmånen. Nu inleder jag min period av tacksamhet. Fram till midsommar har vi arbetat med olika projekt och vår egen utveckling. Vi ber om energi och kräver förändring på en massa olika plan.
Nu är det tid att reflektera över våra vägval och vad som har hänt. Nådde vi de mål vi satte vid ljuslågefesten eller kanske ännu tidigare- vid midvintersolståndet? Fick vi rätt effekt av vår magi eller fick vi ett helt annat resultat än vi förväntade oss? Och i så fall, blev det oväntade resultatet bra eller dåligt? Oavsett vilket så är det en bra tid för att ödmjukt tacka för alla gåvor vi har fått under året.

Jag brukar göra en tacksamhets stav. I år använder jag en vacker Idunstav som jag hittade i somras. Den dekorerar jag nu med vackra sidenband. Sidenbanden fylls med ord och uttryck som påminner mig om allt jag har att vara tacksam över. Jag sitter en stund varje dag fram till höstdagjämningen då banden får ingå i en ritual.

Luta dig tillbaka och vila i den stora moderns famn. Ha en underbar Nerthes måne!

Tankar i sensommartid....

Månsystrarna har och har haft semester. Jag har varit på Island och ridit, en annan månsyster njuter just av sina sista dagar under indiens heliga sol. Vi har bloggat sedan i januari men vår lilla grupp har funnits i snart ett år. Mycket har hänt oss under denna tid och vi har var och en utvecklats tillsammans men framför allt var och en för sig.

För egen del fokuserade jag länge på att hitta tillbaka till min "friska" identitet. Detta har jag släppt under sommaren. Jag mår jättebra och lever med magin mer närvarande i min vardag än någonsin. Jag har inte längre något behov av att vara någon jag var förr, den personen levde ett helt annat liv än vad jag lever idag.

för att hitta hem gör man en vägvisare

10 dagar på Island har också satt sina spår. Tillsammans med varma källor pulserar den isländska marken av råa energier. På turistkartorna finns spöken och troll som indikerade var det finns "haunted areas" någonstanns. Om varje sten finns en sägen och man behöver inte sitta still länge förän man känner närvaron av något nyfiket litet väsen.

Eftersom jag var på en ridresa fanns det varken tid eller utrymme att utforska dessa enegier djupare. Men en dag kom jag på mig själv med att sjunga om Omma stora moder när vi red genom en dal som heter Maradalen. Här vibrerade stora stenmoder energin på ett väldigt välbekant sätt och sången kom av sig själv.

Hönsen har flyttat in i Hönaheim och jag går i väntans tider- när kommer det första ägget.....

Min allra bästa fullmåne!

Augustimånen har i många år varit min favoritmåne, den brukar ligga lågt över horizonten, vara stor- nära- och gyllengul som en brieost täckt med hjortronsylt. När jag bodde i Stockholm brukade jag cykla till Översjön, ensam eller med häxsystrar och fira en speciell ceremoni till Rani och hennes systrar. (Synkronism! I know)

Översjön ligger på Järvafältet utanför Stockholm. Det är en ganska liten, djup sjö. Omgiven av barrskog med enstaka lövinslag. Ena sidan höga tallar och branta klippor, andra sidan - mer tillgänglig blandskog och lite sand/klipphällar. Underbart mörkt vatten som i augusti blivit uppvärmt till angenäma 25-27 grader. Grusvägen dit gick genom blåbärsskog och över smultronfält. Bronsåldergravar och scoutstugor sida vid sida. Långhornade höglandskor som vaktade mina bästa svampställen. Så här års dansade älvorna över fuktängarna i skymningen. Små grodor hoppade på grusvägen.

Första gången vi skulle häxa vid Översjön hade jag sett den underbara briemånen växa i några dagar och fick idén att fullmånen skulle firas vid sjön. Några systrar ville deltaga och på månkvällen packade vi och cyklade i väg i Skymningen. Väl framme vid sjön uppstod ett litet problem. Vi såg inte månen! Däremot såg vi hur månen speglades i den stilla svarta sjön och spred en fantastisk månkaskad över vattnet. Alla kände unisont att vi måste ut dit- till månströmmen, till månvattnet. Kläderna åkte av och vi gled ner i vattnet. Vi simmade ut till mitten av sjön och vände oss mot syster måne. Hon skrattade åt oss där hon gled fram ovanför tallkronorna och det var en magisk känsla att simma in och ut ur månljuset. Alla blev så tagna av den renande ceremonin att övrig magi kändes överflödig när vi kom in till stranden.

Vi tände en eld och trummade i natten, åt vår picknick innan vi cyklade hem i månskenet igen.

Det blev många augustimånbad och detta är det jag saknar allra mest sedan jag flyttat söderöver och i år har längtan efter sjöbad varit starkare än på många år. När jag skriver om detta gör det ont i hjärtat och för första gången sedan jag flyttat hit känner jag en riktigt stark "hemlängtan". Ran har sin tjusning och jag älskar havsdoften men INGET går upp emot en nattlig simtur i Rani.

Så vad gör jag? Ivösjön ligger i närheten - det måste finnas nya månstränder!

Idag hyllar jag mina Husdjur!

Balder med Pentagramhalsband

Jag fick mina första häxkunskaper via engelsk och amerikansk litteratur. I dessa böcker beskrevs utförligt hur man ska bete sig vid de olika sabbatterna, årshögtiderna. Dessa högtider hade märkliga keltiska namn som smakade främmande i min mun och jag försökte tidigt hitta svenska motsvarigheter. Även innebörden med högtiderna kändes ibland märklig eller främmande liksom det som föreslogs vid själva ritualen. Bor man som jag gjorde då, i Stockholmsområdet i Sverige, kan det kännas främmande att hälsa det nya året "skyclad" vid Imbolg som i mitt årshjul blev ljuslågefesten.

Lammas är traditionellt en skördefest där man firar spannmålsskörden och bl. a bakar fantastiska bröd. Sommarens slut och höstens början markeras. Eftersom jag mer förknippar höstdagjämningen med skörd och tacksägelse så har Lammas för mig blivit (hus)djurens högtid.

I Diane Steins Casting the Circle finns Blessing of the animals med som förslag på vad man kan göra vid Lammas och sedan följer på amerikansk ( du-kan- stämma- vem -som helst- för - vad som- helst) maner en beskrivning om hur man ska bete sig när alla klanmedlemmar tar med sig sina housepets till en cirkel. - Only bring housetrained (rumsrena) pets känns som ett bra tips!

Yra som höns är ett begrepp som jag numera förstår

Jag dekorerar mitt altare och mitt hus med så mycket husdjursattiraljer jag kan hitta. Jag försöker se denna dag ur deras perspektiv och funderar över hur en katt skulle vilja ha en ritual. Hur vill hästen ha det och nytt för i år- hur vill hönsen ha det? Mat känns väldigt centralt i djurens högtid och vi delar alltid på något gott och där kommer brödet in. Jag brukar baka ett vackert högtidsbröd som vi alla kan dela på.

Jag håller precis på att bygga hönsens nya hem, Hönaheim, och en del av ritualen i dag består av att välsigna platsen för hönshuset. Mer om detta när hönshuset är helt klart och hönsen ska flytta in.

Ritualdagen börjar med katt tvätt och delad frukost på terrassen. Jag tar fram min bast statyett och ber Bast närvara vid denna stund. Jag pratar med min katt Balder och tackar honom för all glädje han för in i mitt liv, för hans sällskap och gåvor. Balder är en riktig livsnjutare och han påminner mig ständigt om att vila i ögonblicket.

Jag fortsätter till stallet och en långritt på Skuggi tillsammans med kompis C. C har just separerat från sin kille och Idunprästinnan lyssnar och säger kloka ord. Vilken tur för C att hon har sin fina kloka häst i en tid som denna. För ingen lyssnar på mig som min häst Skuggi. Jag behöver inte ens prata utan bara låter tankarna vandra. Jag har haft besök av en djurkommunikatör och vet att han förstår allt. Hans uppmaning till mig är att läsa mindre och lita på honom och det övar jag ständigt på.

Jag ber Rhiannon närvara och jag tackar Skuggi för alla hans gåvor, för alla fantastiska naturupplevelser och för den närhet han ger mig. Jag ska gå en djurkommunikatörskurs om två månader och jag ser att Skuggi längtar. Han ser mig rakt in i ögonen och jag tittar ner i oceanernas djup- han har massor att säga. Vänta säger jag - snart!

Jag kommer hem och går till hönsgården. Hönsen ligger och pustar i värmen. Orkar inte ens resa sig utan bara kuttrar lite. Vi fortsätter i morgon säger jag. Kutter får jag till svar. Undrar just vilken Gudinna jag ska bjuda in till hönsen... Hestia kanske som står för hemmet....

Skuggi njuter av sommarbete fikastund på vår fantastiska lupinäng

Reflektion inför Lammas och Rans måne

Vi startade denna blogg i januari i år 2009. Idag gick jag tillbaka och tittade på vad vi skrivit och såg att det faktiskt fanns mer sammanhållande teman och mer rytm än jag trott. Ett av de första ämnen vi skrev om var altare. Willenda har också tagit riktigt vackra bilder av flera av sina skapade heliga kraftplatser. Sen följer en kavalkad av funderingar kring magi, idéer om grupparbete, ceremonier som planeras eller har gjorts, och så månen. Ständigt månens faser, avtagande och växande, fullmånelöften och svartmånelöften, olika månar i olika årsfaser. Ofta benämner vi dem med gudinnenamn eller med ord som beskriver vad vi känner för dem.

Varje år går månen genom de olika astrologiska tecknen och samtidigt ser vi hur årstiderna förändrar sig. En fullmåne i maj har en annan betydelse än en fullmåne i oktober. Olika former av energier lyses upp inuti och utanför. En svartmåne i januari har en annan betydelse än en svartmåne runt midsommarsolståndet. Olika energier tar tag i oss och tvingar oss inåt.

Nu växer månen och det passar att arbeta med allt som står på tillväxt, både i trädgården och vid datorn, både i bild och i relationer. Det stjärntecken som regerar fullmånen om en dryg vecka är Vattumannen. Vattumannen sägs stå för individualism, originalitet, att hitta sina egna talanger, nya idéer, universell kärlek och förhöjd sinnesnärvaro bland mycket annant. Passande färg är ljus lila och passande dofter lavendel och bensoin.

Innan fullmånen, infaller Lammas, den högtid som vissa kallar Husdjurens högtid. Själv har jag alltid associerat Lammas med vatten. Varför vet jag inte, men Lammas för mig är vatten, frihet och rikedom. Det passar bra inför fullmånen som jag benämner Vattenmånen, eller Rans måne. Något att svalka sig med nu när värmen är tung.

Det blir en enda lång ceremoni för mig en vecka framöver; genom Lammas och Rans måne. Jag vill vara vid havet och arbeta med stor magi, fast på det mest opretantiösa sätt. Tvätta mig med vind och vatten, rita cirklar och runor i sanden, finna nya sätt att se världen, meditera över havet och min del i världen; hitta det originella som passar in i helheten. Jag bryr mig inte om utifall jag är själv eller tillsammans, om det är sol eller regn. Helst vill jag ha lite av varje. Eller allt, vilket är ett typiskt vattumannendrag.

(Bild: Lagurunan från bildprojektet Runor.)

Svarta Boktips

Svart, svart, svart är månen och inte mycket längtan finns att kommunicera. Heller sticka näsan i en bok. Och vad kan vara bättre än lite mörkermåne-inspirerad litteratur om Haggor och Underjord. Brinton Perera Sylvia har skrivit den numera klassiska Inannas resa : om kvinnors initiation (1991), som handlar om gudinnan Inannas färd till underjorden för att träffa sin mörka syster, och vad denna resa innebär tolkad utifrån en kvinnas psyke och vårt behov av såväl mörker som ljus. Walker, G. Barbaras The Crone: woman of age, wisdom and power (1985) är en intelligent och driven skildring av Haggans plats i världen, och vårt skriande behov av henne. Och slutligen den lilla skriften Drömbild: Underjord (1993) av von Raffay Anita som ingår i en serie av böcker där olika teman behandlas utifrån ett symbolisk perspektiv.

Läs mer och prata mindre. Det är ett bra råd. Om inte annat till mig själv.

Frejas nektar

Under en månads tid har vi kunnat njuta av en överdådig fläderblomning.

Fläder är Frejas träd och det känns självklart att

kombinera magi och kokkonst och göra Frejanektar.

Till mitt saftrecept går det åt 20 stora blomklasar. Dessa plockade jag förra Frejadagen, för en vecka sedan, i växande måne. Jag blandade i 2 citroner, 2 kanelstänger, 1 vaniljstång och och 2 l socker. Jag hällde över 1,5 l kokande vatten och lät det hela svalna. När saftblandningen hade svalnat la jag i ett par kristaller och ställde in det hela i kylskåpet.

Varje kväll har jag tagit ut blandningen, rört om och bytt kristaller. Kristallerna har sedan fått ligga i månsken och bli laddade, månenergi har sedan tillförts flädersaften via kristallerna. Under fullmånenatten fick hela koket stå ute och måna sig.

Idag var dekokten färdig för att silas och tappas på flaskor. Jag gjorde en liten ceremoni där jag tackade för Frejas gåva och där jag dedikerade nektarn till arbete i hennes namn. Blom- och fruktresterna grävde jag ner under mitt eget fläderträd tillsammans med ett litet nektar offer.

I den svala sommanatten,

lyssnar till svalor,

njuter av årets Frejaskörd

Magin smakar underbart!

Ran och hennes systrar

Igår ägnade vi dagen åt kraftdjur, inspirerade av Ingrid och hennes kompostnätverk. Jag måste erkänna att mitt förhållande till kraftdjur genom åren har varit svalt. Jag har alltid varit för att gräva där man står( nordiskt) och kraftdjur har känns så "indianskt". Däremot har djur i alla former alltid varit en viktig del av mitt liv och nu bor jag och rider mitt i den svenska faunan.

Den senaste tiden har två andra djur spökat i min närhet, bäver och isbjörn, och jag hoppades få kontakt med dessa under dagen. Dom dök aldrig upp, istället hade jag en härlig dag med en ung Gröngölingshane. För er som inte är så bekanta med fågelvärlden hör grönglingen till hackspettfamiljen. Den är ärtgrön på ryggen och har en blodröd mössa som går ner i nacken och svart runt ögonen. Bröstet är beigegrått men på yngre fåglar som denna är det svart-beige spräckligt.

Dagen började med att jag hörde kraxande från framsidan. Jag tittade ut och såg den unga gröngölingen Greger bada i ett fågelbad avsett för blåmesar och talgoxar. Greger hade minst sagt problem att komma ner i badet men såg samtidigt ut att ha jätte kul. Han hoppade upp på kanten, tog sats och hoppade så vattnet skvätte åt alla håll. Uppe i plommonträdet satt pappa Gröngöling och försökte förmana sin son;

- Hallå där, sådär gör vi inte, lite värdighet om jag får be min son!

- En gummianka, jag vill ha en gummianka svarade Greger och badade vidare.

Då tog mamma gröngöling till orda med sitt varnande läte;

- Kattten, akta dig för katten. Det är bäst du slutar nu och kommer upp och torkar dig, du kan bli kall, börjar du inte bli lite blå om läpparna? Greger lille, hör du mig inte?

Greger hörde ingenting däremot började vattennivån bli lite väl grund för hans badkonster.

-Triiist, nu vill jag göra något annat sa Greger och flög iväg tätt följd av sina föräldrar.

Jag hörde dom tjattra på baksidan och smög efter. Häggmispelhäcken är fylld av röda bär och har besökts av bärälskande gäster, framför allt trastar de senaste dagarna. Greger såg hur trastarna satt på grenarna och försökte göra likadant .. men Greger vägde lite mer och hängde snart upp och ner.

- Men Greger skrek mamma gröngöling, akta dig, du kan slå dig....

- Hihji. titta på mig, jag kan hänga upp och ner och äta, kolla det är jätteskoj svarade Greger som var i en helt egen värld fylld av möjligheter och galna upptåg.

Jag insåg att det var Iduns kraftdjur som var på beök och gjorde en uppvisning. Vingarna hade just börjat bära och livet var till för att undersökans och smakas på. Omedveten om jagande katter och farliga människor. Varje ny dag var en lek som bjöd på nya upplevelser och äventyr.

Senare under dagen försökte jag meditera och kontakta mina kraftdjur. Jag reste till en vacker skog där djuren levde sida vid sida i harmoni. Dom var helt upptagna av detta fantastiska tillstånd och ägnade inte mig en tanke. Det var varmt och jag gick vidare in i skogen, lockad av ljudet från ett forsande vattenfall. Jag kom fram till en sjö. Det såg svalkande ut och jag beslutade mig för att hoppa i. Det var ljuvligt svalkande och jag kände hur vattnet slöt sig runt mig och vaggade mig. Jag såg plötsligt ett kvinnoansikte genom vattenfallet.

- Vem är du? frågade jag.

- Jag är Rani svarade kvinnan.

- Och jag som alltid har kallat dig för Ran svarade jag.

- Det är min salta syster svarade Rani, hon som är värlshavens härskarinna. Jag härskar över det söta vattnet, floderna, regnen och de små daggdropparna i gräset.

Jag flöt vidare och kände hur Ranis vatten renade mig och sköljde bort sorger och ledsamheter.

-Öppna din mun och drick! uppmanande Rani.

Jag öppnade munnen och drack och det heliga vattnet fyllde varje cell i min kropp.

-Nu träffas systrarna i din kropp.

Jag såg oförstående ut. Hur menar du?

- Det finns en tredje syster, Ranu. Hon är mer gåtfull och svår att komma i kontakt med. Hon är vattnet som finns i din kropp. När du dricker av mig kan jag träffa min hemliga syster och vi kan umgås som vi gjort förr. i tidernas gryning. När vi är klara lämnar jag din kropp i form av guldvattnet. Låt ditt guldvatten gödsla jorden så ofta du bara kan. Vattnet är en gåva!

Ranis ansikte försvann bland vattenstrålarna och jag gick upp. Jag kände hur vattensystrarna sprang runt i min kropp och jag gick med lätta steg tillbaka till min glänta och vidare tillbaka till min värld. Jag höll mig så länge jag kunde innan jag i skymningen smög ut i trädgården och lämnade mitt guldvatten till ett äppelträd, Iduns träd. Och jag lovade att återkomma med fler droppar.

Denna fullmåne dedikerar jag till lilla syster Rani vars vatten är ett måste för allt liv. Ran utgör 97 % av allt vatten på vår jord. Rani är bara 3 %.

Vi gör vårt bästa för att förgöra dessa systrar. Det måste vi sluta med.

Konsten att vara sin egen bästa kompis

Ungefär vartannat år brukar min kropp påminna mig om varför man har semester. Ofta brukar detta inträffa när jag tycker att jag tar dagen som den kommer och har roliga grejor inplanerade. Jag tycker att jag är spontan och impulsiv och att jag gör saker jag inte hinner eller har möjlighet till annars. Men i kroppen känns det säkert annorlunda. Den märker inte skillnad på jobbaktivitet och semesteraktivitet. Den märker bara att här sjuder det och stressas det, var är vilan? Så ungefär en vecka in på semestern händer det, när jag stressar runte ett hörn slår jag i lilltån och bryter den. Alla som har gjort detta vet att det gör djävulskt ont och att det enda man kan göra är att VILA och TA det LUGNT.

I år slog sig kroppen samman med min häst.

-Du kan väl slänga av henne lite lätt. Sa kroppen.

- Aldrig i livet!! sa Skuggi. Sånt gör jag inte!

Hmm. Tänkte kroppen, då får jag väl hitta på nåt annat. Jag vet, jag ber en hästfluga om hjälp.

Och så blev det.

Den lömska hästflugan slog till i går kväll och bet Skuggi så han skrek. Skuggi gjorde en snabb 360 graders piruett och matte flög som en vante i luften och landade med en smäll på höften , mitt på grusvägen. Det gjorde ont. På något sätt tog jag mig hem till stallet ( red), släppte ut hästen i hagen, gick till bilen, körde hem, gick in och svimmade på sängen.

Jag vaknade till och försökte röra på mig. Det gick bra. Jag satte mig upp, gick också bra. Jag reste mig - gick inte bra, det började susa för öronen och jag blev tvungen att lägga mig ner.

Jag höll på så där under kvällen och insåg til slut att

jag var tvungen att ta mig till sjukhus för att få min höft röntgad. Sagt och gjort. Natten tillbringades på akuten där en liten isländsk (!) ortoped till slut konstaterade att inget var brutet.

Under nattens timmar hann jag fundera och resonera med mig själv, påminna mig själv om att jag var sjukskriven förra sommaren. Jag lovade mig själv att ta hand om mig bättre.

Att vara min egen bästa kompis. Att njuta av dagen istället för att springa igenom den.

För att inte glömma bort

när smärtan och stelheten släpper

tar jag fram mina älvsandaler

gjorda av underbar organza

inköpta för en spottstyver i Nice.

Helt omöjliga att gå i

bedårande att titta på!

En midsommarnatts dröm

Månsystrarna har förmånen att kunna fira sina högtider på en magisk plats i ett naturreservat i närheten. Reservatet ligger vid havet och är en gammal strandäng. På ängarna ligger stora stenar i olika former -spår av senaste inlandsisens härjningar. Här växer hassel- och hagtorns snår, en, fläder och vildrosor. På våren täcks marken av backsippor, gullvivor och orkideér. De olika ängarna delas av med gamla stengärdsgårdar. Här finns ett rikt fågelliv och vintertid ser man ofta havsörn över ängarna.

Ända sedan vi besökte platsen första gången har vi varit överrens om att ängarna sjuder av energier och är befolkat av varelser i olika former och storlekar. Vi pratade tidigt om att fira midsommar här.

Det har snart gått två veckor sedan sommarsolståndet och jag har skrivit detta inlägg i mitt huvud ett hundratal gånger. När vi bildade vår grupp och startade denna blogg var syftet att visa att magi i vardagen inte behöver vara krånglig, skrämmande eller omständig. När jag nu ska berätta vad vi gjorde är det svårt. Dels för att vi befann oss i ett tranceliknande tillstånd där det ibland kan vara svårt att skilja mellan dröm och verklighet, dels är en del av händelserna privata men framför allt väver allt in i varandra och för att få ett vettigt sammanhang skulle jag behöva skriva massor. Det gör jag inte utan jag försöker återge vissa händelser.

På sin egen blogg har Sofia skrivit jättefint om hur man beter sig bland småfolk. Det är alltid lika roligt att träffa småfolken och vi skrattade mycket under vår ceremoni. Astrid Lindgrens Rumpnissar är en pricksäker beskrivning av hur småfolk kan vara. Tänk dig att sitta mitt på en äng full av rumpnissar och försöka vara allvarlig och trumma och sjunga. Samtidigt springer nissarna runt som yra höns och håller för öronen och ropar till varandra;

- Varför gör di sådär?

-Varför låter di så konstigt?

-Varför måste di banka så förbaskat?

-Vad vill di egentligen?

-Kan di inte lämna oss ifred?

Som tur är finns det alltid en liten nyfiken nisse som kommer fram och rycker oss i kjolfållen och frågar om vi har något socker eller gull med oss. Med kandisocker kan man bygga mäktiga broar.

Jag drog Pertha, stenrunan, som kvartalsruna och känner att jag ska tillbringa mycket tid på denna plats för att skapa kontakter och förklara vilka vi är och vad vi gör där.

Under kvällen sökte jag upp en stor stenhäll för att försöka resa ner i stenriket. Under resans gång var det någon som sjöng en nidvisa till Pan i mitt öra och när jag kom tillbaka sjöng vi tillsammans denna sång. När vi senare mitt i natten gjorde en Pansittning kände jag väldigt tydligt att detta inte var uppskattat. Vi satte oss på varsin stor sten i en jättestor triangel. Meningen var att vi skulle sitta med ansiktena inåt triangeln men jag kände så starka aggressiva energier från skogen utanför att jag satt med ansiktet utåt i stället.

Jag satt tyst och försökte känna efter vad det var som kändes så hotfullt. Det var ingen mänsklig varelse där. Det var inte skogen i sig, inga småfolk ( dom snarkade som sågverk! ). Efter en stund kände jag att något kom fram till mig, något andades i mitt ansikte och jag kände en frän svett lukt. Jag fick en uppmaning att visa hjortkungen mer respekt, sen blev allt lugnt och doften försvann. I nästa ögonblick står jag i utkanten av en glänta. I gläntan brinner en eld och runt elden dansar Gudar, Gudinnor och människor. I mitten ser jag Pan och jag förstår att det inte var Pan som nyss hälsat på mig utan något annat. En vecka senare är jag ute och rider när jag möter en ståtligt hjort. Den står stilla och fnyser och jag känner igen ljudet. Jag inser då att det är djurens konung Cernunnos som var på besök i gläntan.

Det var en fantastisk kväll och vi fick några timmars sömn innan Sofia "kvidevitt" väckte oss i gryningen för att vi skulle avsluta vår långa ceremoni med nässelkransarna.

Dock kvarstår ett mysterium... vilken fågel flyger i skymningen och kväker som en groda????

Vår vackra Sagohäxa underhåller oss

Tack Idun - Var hälsad Sunna

Sunna! Igår kom du till mig under en kraftfull distansresa jag hade med syster i Ängelholm.

Jag tog ner dig från himlen och svalde dig. Då din kraft och ditt ljus fyllde mig uppenbarade du dig som den fantastiska Gudinna du är framför mig.

På din högra sida stod Idun. Det var tid att tacka henne för den tid jag fått vandra i hennes energier. En härlig tid med mycket ljus, spontanitet, lust och lekfullhet. Att få känna ungdomens naivitet och få verka utifrån den har varit och är en viktig del av livet.

Samtidigt som det kommer som en liten överaskning, att ett byte av Gudinna ska ske, så är det ändå så rätt för mig och mycket välkommet. Med året och årstidernas förändring har även jag förändrats, och Sunna är en självklar fortsättning på Iduns gåvor.

Livets resa fortsätter i ljusa energier, men nu i en mer distinkt form. Med Sunna, flödar energierna och livskraften med full styrka. Det känns avslappnat och glädje och lycka fyller mig.

Det är med stor förväntan som jag nu börjar min vandring med henne. En vandring som bara tiden och utvecklingen kan bestämma hur lång den blir.

Tack Idun - Var hälsad Sunna

Gåvor, Offer och Kransar

Man hinner med mycket ett ceremonidygn. Jag ska bara ta upp två saker från helgens Sommarsolståndsfirande. Det ena handlar om kransar och det andra om att dra runor.

Vi diskuterade att göra en krans att göra av med gammalt och öppna för det nya. Vi drogs till nässlor, och pratade om hur väl nässlor och inkommande svartmåneenergier passar tillsammans. Så vi bestämde oss för att göra nässelkransar för att göra oss av med oönskade ting. Enligt den viktiga principen att inte lämna hål i systemet skulle vi sen göra en fin krans som fick symbolisera det nya och friska. Tidpunkten för görandet av kransarna blev rundligt diskuterad. Skulle vi lägga det först för att bli av med eventuellt skräp och vara öppna för resten av Sommarsolståndet, eller vänta och se vad som flöt upp under vårt ceremoniande och avsluta med kransarna. Vi röstade för det sistnämnda. Vilket för mig visade sig vara en välsignelse. Väl medveten om att något konstigt pågick i mitt inre efter en veckas irriterande drömmar kunde jag dock inte sätta fingret på det hela. Men som så ofta i närheten krafterna, kryddat med kloka vänskapsråd blev det tydligt under helgen vad jag behövde göra.

En tradition vi har är att dra kvartalsrunor som komplement till årsrunan. Det ger bra fokus vad vi kommer att möta och arbeta med under de närmaste månaderna. Det är nästan lika praktiskt att veta vad som gäller för kompisarna som för en själv. Jag drog Gifu: gåvor och gengåvor, att offra något för att få något. Det passade perfekt både för stunden och för tiden som kommer. Tidigt, tidigt söndagmorgon steg vi upp och gjorde kransar. Jag bestämde mig för att sätta en tistel i min, den var seg, svår att bryta och stack mig trots handskar. Även nässlorna brände mig en del. Men det var som det skulle vara. Det som skulle bort var både segt och brännande.

När jag kastade kransen i havet kände jag att det var början på en period av balans. Det finns saker jag måste offra: föreställningar och begränsningar. Men också gåvor jag ska ge till världen. I och med det kommer jag att få det jag behöver, både därför att jag lämnar plats för det och därför att jag förtjänar det.